2348993 GK0983 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:83 Fredagen den 21 mars 1996/97 83 1997-03-21 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:196 om försvarets roll i miljöarbetet interpellationsdebatt E7A620D1-2094-4ACD-B180-CF5710BF0A2C 78 ARNE ANDERSSON (m) m Herr talman! Det är för mig tillfredsställande att nu påminna om att vi för bara två veckor sedan här i kammaren diskuterade försvarsutskottets betänkande om försvaret och miljön. Vi hade då glädjen att som ett enigt utskott kunna skriva i betänkandet att För- svarsmakten faktiskt har kommit väldigt långt och kunnat redovisa långt gångna miljöhänsyn. Den mest miljövårdande myndigheten, Naturvårdsverket, kunde t.o.m. framhålla att Försvarsmakten var en sek- torsmyndighet i framkant, och det gladde mig. Som försvarsministern vet har jag inte glatt mig så värst mycket åt försvarsbesluten under det senaste året, så jag säger därför detta med synnerlig tillfredsställelse. Liggande och på gång varande miljöplaner inom Försvarsmakten, alltså de som kommer på olika nivå- er - sådana är på gång även på lägre nivå - borgar nog för att svensk försvarsmakt kanske även fortsätt- ningsvis kommer att kunna vara ett föredöme för andra sektorsverksamheter. Det, Annika Nordgren, för mig fram till konstaterandet att vi, bortsett från det som rör fråga två i interpellationen, inte har så särskilt stort behov av en miljödebatt i riksdagen. Vi har ju ganska bra på fötterna här, och dessutom kan vi se framtiden an. Den egentliga anledningen till att jag ändå deltar i debatten är fråga två, om miljöregementen eller vad vi nu vill kalla dem. Då kan jag, försvarsministern, inte underlåta att säga att jag fortfarande är synnerligen besviken, eller rent av litet arg, över att jag skulle var ordförande i försvarsutskottet då vi fattade århundra- dets sämsta försvarsbeslut i december. Det tycker jag inte om! Är nu beslutet ändå fattat inser jag att jag måste vända mig till boråsarna och till andra, som snabbt reser sig och hittar nya, kreativa idéer för att fortsätta att förvalta det de har omkring sig och ta vara på intentioner som finns i försvarsbeslutet. Det skall de ha en klar poäng för. Jag är imponerad över det. Jag är ändå litet förvånad över att försvarsminis- tern i svaret inte tar fasta på det som var poängen i Borås, det som också smittade av sig i Linköping och Umeå - kanske beror detta på hur Annika Nordgren hade formulerat sina frågor. Poängen i det här sam- manhanget var ju att man skulle kunna dra nytta av det etablissemang som finns - men det kanske inte var så märkvärdigt - och att man skulle kunna få prov- verksamhet vid en tidpunkt då människor, kunskaper och yttre förutsättningar i övrigt stod till buds. Hän- visningen till hösten 1998 och vad som kommer ett halvår därefter blir därför inte särskilt poänggivande. Då blir det ingen poäng med vad som är produce- rat i Borås. För en gångs skull, försvarsministern, skulle vi kunna diskutera det som ligger litet utanför riksdagsbeslutet, nämligen en försöksverksamhet som tar fasta på vad som står till buds just nu. Varför måste vi börja från ruta ett, om vi ändå skall ha miljö- soldater - vilket jag inte har bett om? Nu är vi där. 0275356156309 N 2010-01-01 00:00:00 218971 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0983/#anf78