<anforande>
<dok_hangar_id>2348993</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:83 Fredagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:206 om apo- tekens receptregister</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F40893FC-9AFF-4AC0-AB44-A9E6CF45D42A</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>Socialminister MARGOT WALLSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är just vad det inte är. Vi kom-
mer att använda den moderna tekniken för att se till
att vi får det här att fungera på bästa sätt. Receptre-
gistret hos Apoteksbolaget blir egentligen inte ett
register i den betydelse som de flesta tänker sig. Det
blir inte ett register där man skall lagra uppgifter som
någon skall kunna gå in och titta i. Det blir en upp-
samlingsstation för uppgifter som automatiskt inom
mycket kort tid, högst tre månader, kommer att skick-
as vidare till olika mottagare. Det här är register i
traditionell mening. Det som den förvirrade, just
"förvirrade", mediedebatten har handlat om, är ett
register hos Socialstyrelsen.
Om vi hade haft ett sådant register, hade vi kunnat
förhindra neurosedynkatastrofen. Det är till just för att
kunna göra epidemiologiska uppföljningar, för att
kunna åstadkomma kvalitetsutveckling och för att föra
kvalitetsregister. Epidemiologiska studier har redan
bedrivits. Det finns redan register. Under många år
har det aldrig förekommit ett enda dokumenterat
läckage från något av dessa register på Socialstyrel-
sen.
Registren skall vara frivilliga. Det finns inget
tvång, man kan inte tvinga någon. Att det skall vara
frivilligt har jag personligen drivit mycket hårt. Jag
tror att det är enda sättet att hantera sådana här frågor.
Sedan får man jobba med information till patien-
ten. Det är det viktiga. Det ligger förstås mycket an-
svar hos förskrivarna. Vi säger: Det är ingen brådska
med det här. Vi kan vänta med diagnosregistret. Det
är bättre att vi väntar, så att det är riktigt bra när vi
inför det. Det är bättre att vi genomför försöksverk-
samhet i ett par landsting så att läkarna själva, som
skall förskriva, får hitta mönster som de tycker är
rimliga. Det var vi överens med både Läkaresällska-
pet och Läkarförbundet om. Kan vi hitta något annat
sätt att samla in uppgifterna på än via recept, så är det
jättebra.
Det är viktigt att vi återkommer till varför vi be-
höver register. Det är ju inte för registrens egen skull,
utan det är för att kunna använda dem för patienternas
bästa och för att kunna ha en kontroll på den läkeme-
delsförskrivning som äger rum. Den är så pass omfat-
tande att det är viktigt att vi följer det här. Vi skall
inte tvinga någon. Vi skall jobba med frivillighet, och
vi skall jobba med högsta krav på att säkra patienter-
nas integritet. Det går. Det går också att med modern
teknik hitta en kodning som faktiskt göra det omöjligt
att läsa det här för någon annan än den som skall ta
emot det.
Man skall också komma ihåg att säga att apoteks-
personalen hanterar sådana här svåra och känsliga
frågor dagligdags. Än så länge har jag inte hört någon
säga att de inte kan sköta sådana här uppgifter på ett
bra sätt. Men vi skall inte lägga på dem mer än vi
behöver. Vi skall också påminna oss om varför vi
diskuterar register över huvud taget. Jag tror att den
här arbetsgruppen kommer att hitta en praktisk lös-
ning. Jag tror att den kommer att hitta metoderna så
att vi för patienternas bästa både kan åstadkomma bra
information och säkra system.
</anforandetext>
<intressent_id>0740457070816</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218947</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0983/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
