<anforande>
<dok_hangar_id>2348993</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:83 Fredagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:231 om poli- svåld mot unga kvinnor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ACD18DA8-0D62-459C-ADD0-34B898A2972E</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Elisa Abascal Reyes säger att de åt-
gärder som vidtas i form av utbildning i yrkesetiska
frågor och den översyn av det system vi har för att
utreda påståenden om övergrepp från polisens sida
inte är tillräckliga. Jag tycker att det är viktiga åtgär-
der, både frågan om utbildning och att säkerställa att
vi har ett system för kontroll och utredning av poli-
sövergrepp. Jag anser därför att den utredning som
pågår är mycket angelägen. Jag undrar vad Elisa
Abascal Reyes därutöver tycker att man borde göra.
Birgitta Hambraeus tar upp frågan i vilken ut-
sträckning polisen får använda våld. Det är en mycket
central fråga för polisen. De grundläggande reglerna
finns i polislagen. Därutöver är det naturligtvis en
grannlaga uppgift för polisen att systematisera och
analysera situationer där våld får vidtas. Det handlar
som jag sade om att våld får användas som en yttersta
åtgärd för att t.ex. säkerställa ordningen i samhället,
för att skydda människor eller egendom. Men man
måste i första hand vidta alla andra möjliga åtgärder
innan man tillgriper våld. Det är de principer som
ligger i botten för polisens agerande. Det är polisen
som måste använda sitt omdöme när man tillämpar de
här reglerna.
Utan tvivel visar de händelser av olika slag som
förekommer att polisen misslyckas att göra den bästa
avvägningen. Man överreagerar i situationer. Det är
oerhört viktigt att varje sådan situation utreds, och att
man ingriper och reagerar på dem som inte har till-
lämpat de regler vi har på det sätt vi vill att de skall
tillämpas i vårt samhälle.
Den utbildning som bedrivs sköts av Polishögsko-
lan. Det är en ganska omfattande utbildning. Det är
många människor som genomgår den. Senast under
hösten är det 70 instruktörer som har gått en utbild-
ning som varar i fyra veckor. Det är en ganska grund-
lig genomgång, och den handlar om att ta tag i de
frågor som gäller värderingar, hur man hanterar
gruppsituationer och hotsituationer. Jag tror att den är
mycket värdefull, bl.a. när det gäller att hantera situa-
tioner där det är fråga om att snabbt reagera på ett
adekvat sätt, men inte att överreagera.
Jag har ingen anledning att tro att den här utbild-
ningen inte fyller den funktion som den är avsedd att
göra. Jag vet att det finns en fortgående diskussion
inom polisen om hur man, bl.a. genom utbildningsin-
satser, skall kunna höja förmågan hos polisen att
hantera situationer där det finns risk för att polisen
överreagerar. Det här tror jag är mycket centralt i
polisutbildningen. Det är också en fråga som hanteras
inom ramen för den nya polisutbildning som vi håller
på att sjösätta.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218897</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0983/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
