2348993 GK0983 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:83 Fredagen den 21 mars 1996/97 83 1997-03-21 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:231 om poli- svåld mot unga kvinnor interpellationsdebatt 9976559B-59ED-4929-A2D0-91E324D5493B 2 ELISA ABASCAL REYES (mp) mp Fru talman! Jag tackar för svaret och vill göra någ- ra kommentarer. Jag är, som justitieministern framhåller i sitt svar, väldigt medveten om att justitieministern inte kan uttala sig i enskilda ärenden som är under rättslig prövning. Men vi måste kunna resonera om saken. Vi måste kunna resonera om en händelse av det här sla- get. Jag kan i alla fall inte avstå från att kommentera vad som hände och vad som egentligen var upphovet till interpellationen. Jag har en mycket klar uppfattning om vad som hände, och den har jag fått genom samtal med vittnen - dels demonstranterna själva, dels förbipasserande som egentligen inte hade "någonting med saken att göra". En del av en demokratisk process är också att man måste ifrågasätta polisens utövande av sin funk- tion i sådana här fall. Det handlade alltså om ett femtiotal unga och äld- re kvinnor, utan att kategorisera på något sätt, som gick ut och manifesterade rätten till kvinnofrid. Mot den här demonstrationen svarade en polisinsats med kravallutrustad polis, ingen förvarning, inringning av demonstranterna på en bakgata och ett kraftigt över- våld, vilket nu skall utredas. Det jag anser vara särskilt allvarligt är att vaktha- vande vid citypolisen - jag behöver inte ta upp hans namn här - i en tidningsintervju har sagt att den unga flicka som drabbades värst, som fick uppsöka sjukhus efter det att polisen själv ringt efter ambulans, ramlat och slagit sig i gatan. Här börjar man bli mörkrädd! Om man inte kan få en riktig utredning blir fallet allvarligt. Justitieministern hänvisar i sitt svar till det ringa antalet anmälningar - 201 under 1996. Då vill jag särskilt framhålla den sista delen av texten i min in- terpellation, nämligen den som inte var en fråga utan handlade om medborgares utsatthet vid övergrepp från polismakten. Här är det inte 201 anmälningar som är den intressanta siffran utan det stora mörkerta- let - eller lilla mörkertalet; vilket vet vi inte. Men låt mig ta några fall som jag personligen är bekant med. Den 25 maj 1993 slås chilenska demonstranter ned vid ett statsbesök. Ingen av demonstranterna är beväpnad och ingen har tillgripit våld, men det resul- terar i brutna ben och hjärnskakningar. På Engelbrektsdagen 1992 är nynazister ute och demonstrerar på gatorna. En medelålders kvinna ser två kravallutrustade poliser slita ned en tonåring på gatan och ingriper genom att hålla fast en polismans arm när han slår med batong mot den liggande ton- åringen. Det här resulterar i att kvinnan, som själv inte är särskilt storvuxen, slits ned på gatan och blir sparkad i ryggen flera gånger av en polisman. År 1995 blir en kvinnlig motdemonstrant till en nynazistisk organisation illa biten av en polishund och får bestående men. Skadorna dokumenteras på akut- mottagningen. Händelsen anmäls - jag vill påpeka att i det här fallet var jag själv med och följde med den person som gjorde anmälan - men fallet utreds inte. Det här är ett stort problem. Fallen utreds inte or- dentligt. Det var därför jag ville fråga ministern: Av- ser ministern att försäkra sig om att det här verkligen utreds? Nu har sammanlagt åtta anmälningar inkommit mot just det här enskilda fallet, och det är också JO- anmält. En intressant del är att man här söker se om enskilda polismän skall straffas, om man skall straffa de tre poliser som attackerade just den här flickan - eller om hon nu slog sig i gatan, vilket polisen hävdar i rapporten. Man måste kunna och våga ifrågasätta insatsen som sådan. Insatsen som sådan är en del av polisens funktion, och den måste vi kunna diskutera. Jag har också förståelse för att ministern väljer att avvakta en utredning. Men jag och de som någon gång har råkat ut för övervåld känner oss inte lugnade av svaret att polisorganisationen i stort sett är bra och att Polishögskolan anordnar en särskild utbildning i yrkesetik. Det är inte tillräckligt om vi skall våga ta tag i den här frågan på allvar. 0643844865712 N 2010-01-01 00:00:00 218895 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0983/#anf2