2348992 GK0982 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:82 Torsdagen den 20 mars 1996/97 82 1997-03-20 00:00:00 Trafikpolitikens inriktning 59F64B2C-164E-49C4-989C-4BC97F8F07CC 24 JARL LANDER (s) s Herr talman! Jag vet inte hur jag skall börja, efter- som jag blir litet förvirrad av debatten. När jag börja- de planera mitt anförande var min tanke att vi här har ett betänkande som bygger på en proposition från regeringen angående inriktningen för fördelningen av ramarna inom infrastrukturen. När vi sedan kommer till debatten börjar första talare med att säga att vi nu skall fatta ett nytt trafik- politiskt beslut. Sedan diskuteras mer och mer olika frågor inom trafikpolitiken totalt sett. Karin Starrin var förståndig och försökte påminna debattörerna om att det var inriktningen av ramarna som vi skulle diskutera. Men det hjälpte föga. Debat- ten fortsatte med en diskussion om olika beslut. Till er som har haft tanken att det är detta som vi skall diskutera vill jag redan nu klart säga ifrån att jag inte tänker gå in i en debatt med något partis företrä- dare som tänker diskutera något annat än infrastruk- turramarna och det som föranletts av både propositio- nen och innehållet i utskottets betänkande. Alla övriga diskussioner om trafikpolitiken måste anstå till dess att propositionen läggs fram, som är föranledd av Kommunikationskommitténs betänkande som vi fick häromdagen. När propositionen kommer skall vi föra hela den övergripande diskussionen. Det är detta som också är svaret, Hanna Zetterberg, på frågan om var- för det inte blev så många diskussioner under utskot- tets hantering av dessa frågor. Vi tillämpar ju normalt rutinen att när det är nya regeringsförslag på gång och utredningar sitter, så skall vi inte i betänkandet före- gripa dessa. Herr talman! Jag övergår till det som jag tänkte att vi skulle diskutera i dag, nämligen infrastrukturens ramar. Men innan jag går in på dessa vill jag ändå kommentera Hanna Zetterbergs och i viss mån Tom Heymans inställning att vi nu inte skall fatta beslut om ramarna. Jag tycker att det var en klok inställning som Elisa Abascal Reyes framförde, att det visst går att diskutera ramarna innan man vet vilken politik man har att följa. Tom Heyman jämförde detta med att ställa kärran före hästen. Jag skulle vilja säga till Tom Heyman att det som vi gör nu är att se om vi över huvud taget har någon häst att ställa framför eller bakom kärran. Vi skall alltså i dessa ekonomiskt kär- va tider vi befinner oss i försöka se hur mycket pengar vi har och hur vi kan fördela dem inom givna ramar. Sedan bygger vi på dessa ramar med trafikpolitik. Herr talman! Oavsett om vissa debattörer tycker att det är trafikpolitiken som vi skall diskutera, var det väldigt många riksdagsledamöter som tyckte annor- lunda när propositionen lades på riksdagens bord, för det visar intresset från riksdagsledamöter. Utskottet hade att behandla ca 350 motionsyrkanden i samband med propositionen. Naturligtvis skulle det ha kunnat leda till att vi hade fått ett mycket stort antal reserva- tioner att behandla i dag. Men jag vill passa på att vara ärlig och säga att jag tycker att utskottskamrater- na och trafikutskottets kansli har gjort ett mycket bra arbete, eftersom vi nu står här med ett betänkande som innehåller "bara" 21 reservationer. Det kunde kanske ha varit 350. Vad vill då vi socialdemokrater ha för utveckling av infrastrukturen för transporter? Så långt som möj- ligt skall vi ge förutsättningar för ett miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem, som också bidrar till tillväxt och sysselsättning i hela landet. Vi anser att fungerande kommunikationer är en fråga om både välfärd och rättvis fördelning. Utifrån detta kan vi inte bara göra investeringar i samhällets infrastruktur utifrån s.k. samhällsekonomiska kalkyler, utan vi måste också föra in politiska värderingar i det förbe- redande arbetet. Det är därför utskottsmajoriteten i betänkandet understryker att vid sidan av lönsamhets- beräkningar av olika projekt, måste bedömningar göras av sådana faktorer som kanske inte alltid beak- tas, t.ex. regional balans, miljö och tillgänglighet till infrastruktur. För att klara dessa målsättningar är det inte alltid nyinvesteringar som är det viktigaste, utan möjligheten att behålla det väg- och järnvägssystem som vi redan har byggt in ett stort kapital i. Det gäller alltså att underhålla i stor utsträckning. Det kan vara av vikt att peka på vad några punkter i betänkandet kan leda till, om betänkandet får riksda- gens gillande. Det kan leda till att det vägnät som klarar högre axellast utökas. Vi ger alltså industrin och näringslivet bättre förutsättningar. Det kommer att leda till att eftersatt underhåll åtgärdas. Det kom- mer att leda till att järnvägssträckor med stora, tunga systemtransporter kommer att klara 25 tons axeltryck och en bredare lastprofil på vagnarna. Det kommer också att leda till att godstågen får förutsättningar att köra fortare. Därigenom, återigen, förbättrar vi för näringslivet och ökar sysselsättningstillfällena här i landet. Den inriktning som vi nu lägger fast betyder också en stor satsning på det lågtrafikerade vägnätet. Det betyder såväl tjälsäkring som beläggning av grusvä- gar, så att framkomlighet och restider kan hållas på en någotsånär rimlig nivå. Det innebär vidare att in- frastrukturmedlen utifrån fördelningspolitiska aspek- ter skapar förutsättningar att nå det trafikpolitiska målet om regional balans. Det förslag till inriktningsbeslut som vi nu be- handlar innebär att inriktningen läggs fast genom målstyrning inom fastlagda ramar. Därför är det av mycket stor vikt att målen tydliggörs och att noggran- na utvärderingar om måluppfyllelse görs. I utskotts- behandlingen fick vi reda på att Riksdagens revisorer har haft åsikten att återrapportering och resultatanaly- ser från såväl organ inom infrastrukturen som från regeringen måste förbättras, om riksdagens möjlighe- ter till övergripande styrning skall fortsätta att funge- ra. Utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen fort- sättningsvis kommer att ägna denna fråga en mycket stor uppmärksamhet. Sedan vill jag nämna något om förslaget till den nya planeringsprocessen, som behandlas i betänkan- det. Jag vill börja med att poängtera det som vi alltid brukar att säga på hemmaplan om att få resultat av olika planeringsprocesser som har gjorts centralt: Hade bara vi fått vara med skulle det säkert ha blivit mycket bättre. Så brukar vi alltid säga hemma i länen. Nu får vid med detta förslag på ett annat sätt infly- tande över planeringsprocessen i länen och i regio- nerna. Nu är det inte längre de s.k. infrastrukturverken som bestämmer allt. Jag tror att med den lösning av hur de regionala medlen skall fördelas som nu presen- teras i betänkandet kommer vi att få en stärkt förank- ring ute i samhället när det gäller hur vi skall fördela medlen i vår region. Herr talman! Jag vill peka på en specifik fråge- ställning som finns under den regionala planerings- processen där utskottet i princip var överens. Jag vill lyfta fram två motionsyrkanden av alla dessa 350. Det är motionsyrkanden som säger att cirka en och en halv miljard kronor skulle vara en rimlig summa att ha till bidrag till kollektivtrafiken för anpassning för de funktionshindrade, eller för att ge de funktonshindra- de bättre förutsättningar till kollektivtrafikresande. Detta anser utskottet vara en rimlig summa. Vi sä- ger samtidigt att vi inte kan acceptera rakt över att vi låser det hela. Vi förutsätter naturligtvis att regering- en, som skall komma med en proposition om kollek- tivtrafik, tar till sig vad riksdagens trafikutskott har sagt om en rimlig nivå och visar på vilka regler som skall gälla för ett sådant bidrag. Det är också viktigt att påpeka - och jag tror att Elisa Abascal Reyes gjorde det - att om kollektivtra- fiken nu får bättre förutsättningar att erbjuda funk- tionshindrade att resa med fordonen får det inte leda till att det blir inskränkningar för dem som inte har tillgång till kollektivtrafiken. Herr talman! Med dessa målsättningar anser vi från Socialdemokraterna att vi skall ställa oss bakom regeringens förslag att 30 ½ miljarder investeras kommande tioårsperiod i nationella stamvägar och 36 miljarder i nationella stomjärnvägar. Vidare skall den regionala planeringsramen omfatta 32 miljarder. Vad gäller drift och underhåll anslås det 56 miljarder till det statliga vägnätet och 27 miljarder till järnvägsnä- tet. Slutligen, för att nå upp till de 190 miljarder som ramen omfattar, används 8 ½ miljarder till komplette- rande åtgärder inom miljö- och trafiksäkerhetsområ- det. Herr talman! Så några ord om specifika projekt som fanns med i regeringens proposition och som utskottet har behandlat. Ett sådant är Citytunneln i Malmö. Vi har redan under debatten hört mycket om det. Jag vill klart redogöra för vad utskottet säger att vi ställer oss bakom, dvs. att inom en planeringsram på 1 827 ½ miljoner vara med och finansiera Citytun- neln. Hela kostnaden, som i avsiktsförklaringen sägs vara ca 5 miljarder, har SJ en liten del av ansvaret för, och i huvudsak delas övriga kostnader mellan Ban- verket och regionen. Utskottsmajoriteten tycker att trafiksituationen föranleder att vi slår fast att det inom planeringsramen finns ett utrymme på 1 827 ½ miljo- ner för finansiering av Citytunneln. Vad gäller infrastrukturen i Skåne för övrigt säger utskottet ungefär samma som Kommunikations- kommittén sade i sitt delbetänkande. Det är svårfram- komligt på spåret söderut, i synnerhet för godstrafi- ken. Vi gör bedömningen att ytterligare kapacitet behövs för den spårbundna trafiken. Men vi finner inte nu utrymme för detta i den planeringsram som är framlagd, även om det skulle vara eftersträvansvärt både från miljö- och kapacitetssynpunkt. Utskottsma- joriteten säger i betänkandet att den förutsätter att trafikförsörjningen i Skåne övervägs i samband med nästa revidering av planeringsramarna. Jag förutsätter att regionen använder de ordinarie medlen på ett för regionen Skåne förnuftigt sätt. Herr talman! Något om det som många här har debatterat, nämligen Dennisuppgörelsen, som inte längre är någon Dennisuppgörelse. Någon har kallat det för Inespaket. Det betänkandet behandlar är att vi från utskottets sida tycker att det är mycket angeläget att fyrspårslösningen kommer till stånd mellan Årsta och Södermalm, inkluderande en ny Årstabro. Det är mycket angeläget att planlösningen för detta klargörs ganska snabbt. Det är också mycket angeläget att ett tredje spår byggs vid Stockholms central. Skall vi få effekt av de stora järnvägssatsningar som sker i regio- nerna runt Stockholm måste fyrspåret och tredje spå- ret komma till. Annars är i princip de järnvägssats- ningarna i stort sett bortkastade. Vi anser också att det är riktigt att nu påbörja första delen av Botniabanan, men sträckan Sundsvall- Nyland utgör ju ingen Botniabana. Det finns förhand- lingsman tillsatt, som vi har hört. Vissa har tydligen redan läst hans utlåtande. Jag har inte gjort det. Men jag förutsätter att utskottet får anledning att återkom- ma till frågan när regeringen återkommer, som sägs i betänkandet. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot- tets hemställan i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. 0559652845303 N 2010-01-01 00:00:00 218750 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0982/#anf24