<anforande>
<dok_hangar_id>2348992</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:82 Torsdagen den 20 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Trafikpolitikens inriktning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AA3EE2DC-7EC7-423D-B720-FF1BA73247E6</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>ELISA ABASCAL REYES (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Utifrån den sista delen av Kenth
Skårviks inlägg skulle man kunna tro att vi inte skulle
ha några vägar alls i Sverige därför att folk skulle bli
utan motorfordon om vi inte gjorde investeringar.
Henry Ford sade på sin tid att för varje meter motor-
väg man bygger tillkommer en bil. Det är också så att
varje krona man investerar i bilismen är en krona som
inte är en investering i något annat.
Det är felaktigt att påstå att Miljöpartiet inte skulle
vilja ha några kommunikationer alls eller att vi skulle
vilja ha järnvägar överallt. Så är det inte. Jag vill
vidhålla att vi har ett väl utbyggt vägnät som behöver
förbättras delvis. Det har vi anslagit medel för, men
det till stor del upp till regionerna själva att avgöra.
Kenth Skårvik återkommer till teknikutveckling,
skatter, drivmedel och trängelsproblem. Men när det
gäller just infrastrukturdelen verkar det som att Kenth
Skårvik delar majoritetens uppfattning, att det inte har
särskilt stor betydelse för miljön vilka avvägningar
man gör mellan järnvägsinvesteringar och väginves-
teringar i ett politiskt perspektiv.
</anforandetext>
<intressent_id>0643844865712</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218745</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0982/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
