2348992 GK0982 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:82 Torsdagen den 20 mars 1996/97 82 1997-03-20 00:00:00 Egenskapskrav på byggnader m.m. F61E72F2-1920-4B8D-A880-0A9553EADC00 149 OWE HELLBERG (v) v Herr talman! Plan- och bygglagen har utvecklats positivt de senaste åren, men ännu återstår mycket att göra för att vi skall gå snabbt framåt med utveckling- en av det ekologiskt hållbara samhället. Boendet och byggandet är en central del i detta, liksom planeringen av den fysiska miljön. Vänsterpartiet står bakom en rad reservationer till detta betänkande, men jag skall koncentrera mitt anförande till tre områden. Först gäller det den bygglagstiftning som tillämpas i dag. Den ändrades radikalt under den borgerliga regeringens tid med ett tydligare ansvar för byggher- ren under byggprocessen, tyvärr på bekostnad av det demokratiska inflytandet. Detta försvårar och förhind- rar en byggprocess där största möjliga hänsyn tas till frågor som rör t.ex. miljön eller tillgängligheten för funktionshindrade. Eftersom byggreglerna numera är utformade som egenskapskrav krävs en större insyn i byggprocessen för att precisera tolkningen av kraven. En kvali- tetsansvarig utses och presenterar en kontrollplan för byggnadsnämnden senast tre veckor före byggstart. Att i det skedet påverka planen med en fördröjning av byggstarten är naturligtvis inte lätt. Det kan också leda till att man i ett senare skede får gå in och göra om felaktigheter när bygget redan är färdigt, vilket då blir en fördyrande omständighet. Olyckligt är också att man använder begreppet kvalitetsansvarig i det här sammanhanget eftersom det inte handlar om att ha ansvar för byggprojektets kvalitet utan att se till att den kvalitet som preciserats fullföljs enligt den upp- rättade planen. Det gäller att ge begreppet kvali- tetsansvarig ett djupare innehåll än vad dagens krav medger. Då krävs en mer seriös byggprocess och ett större demokratiskt inflytande. Regeringen bör utreda detta och komma med förslag till ändringar i plan- och bygglagen. Detta gäller även barnens situation. I Norge har man tagit detta på stort allvar och i varje kommun krävt att en särskild barnansvarig skall ta till vara barnens intresse i byggprocessen, både när det gäller den yttre och den inre miljön. Lagstiftningen om barnsäkerheten i våra bostäder är dålig för bostäder uppförda före 1973, och det innebär att större delen av miljonprogramsområdet saknar tillräckligt skydd mot olycksfall i dessa bostäder. Utskottsmajoriteten betonar vikten av informa- tionsinsatser runt dessa frågor. Det är nog bra, men det hjälper ju inte om inga direkta åtgärder utförs. Oftast handlar det om enkla åtgärder som kan vidtas där behoven finns och inte i alla lägenheter samtidigt. Att som utskottsmajoriteten påstå att detta är ett föräldraansvar är att göra det för lätt för sig. Det är naturligtvis fastighetsägarens ansvar. Tyvärr finns det ingen lagstiftning att hänga upp detta ansvar på i dagsläget för det som är byggt före 1973. Detta bör regeringen ta itu med. Att utse en barnansvarig på kommunal nivå när det gäller byggfrågorna sätter naturligtvis de problemen i fokus. Detta är ett natur- ligt krav om vi i Sverige skall uppfylla den barnkon- vention som vi ivrigt förespråkar i FN skall gälla i alla länder. Tydligen är det inte så viktigt hos oss själva. Detta har man insett i Norge, men inte i Sverige. Norrmännen verkar kloka - det har de visat inte minst i EU-frågan. Ett annat område där Sverige ivrigt förespråkar förändringar är på handikappområdet. I FN har Sveri- ge varit pådrivande för att ta fram de standardregler på handikappområdet som antagits för flera år sedan. I Sverige går också detta trögt när man skall visa detta i konkret handling. 1992 kom Handikapputredningens förslag om att hinder för tillgänglighet och använd- barhet i befintlig miljö skulle avhjälpas inom angiven tid. En lagrådsremiss i ärendet kom våren 1995. I den sades att enkla tillgänglighetsskapande åtgärder skulle vara utförda till år 2005. Den remissen stoppades av dåvarande finansmi- nistern Göran Persson. Det väckte stor uppmärksam- het och starka reaktioner, inte minst från bostadsut- skottet, som sade att regeringen snarast skall åter- komma i frågan. Boverket fick i uppdrag att utreda kostnaderna för åtgärderna och kom med sin rapport till regeringen i juni 1996. Regeringen kom inte med några besked i budgetpropositionen under hösten 1996 och har till dags dato inte gett några som helst besked i frågan. Det är ett mycket förvånansvärt beteende och ett klart brott mot riksdagens uppmaning att snabbt återkom- ma till riksdagen i frågan. Den ansvarige ministern Jörgen Andersson säger något om att ytterligare utredningar nog behövs - något som Boverkets utredare bestämt förnekar. När skall regeringen återkomma i frågan? Inte minst handikapporganisationerna funderar över rege- ringens fördröjande hantering av frågan och undrar varför ingenting händer. Regeringen bör därför skyndsamt komma med förslag till åtgärder redan i vårpropositionen. Det finns gott om arbetslös byggarbetskraft, så kostnader- na för samhället när det gäller den delen är försumli- ga, vilket också Boverket påvisar i sin utvärdering. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla mina reservationer men nöjer mig, av tidsskäl, med att yrka bifall till reservationerna 4 och 11. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 218875 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0982/#anf149