2348992 GK0982 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:82 Torsdagen den 20 mars 1996/97 82 1997-03-20 00:00:00 Vissa konkurrensfrågor 8962054E-68F7-4B07-905C-90F47201C49E 121 MARIE GRANLUND (s) s Fru talman! En väl fungerande konkurrens är inget mål i sig utan är ett redskap för att nå de samhälleliga mål som vi ställer upp till så låga kostnader och god kvalitet som möjligt, för att konsumenterna och med- borgarna skall få bra och billiga varor och tjänster. En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att skapa ett tillräckligt omvandlingstryck i ekonomin, som driver på strukturomvandlingen så att produk- tionsresurserna utnyttjas på effektivaste sätt. I Sverige har denna utveckling pågått kontinuer- ligt. Stora, mycket medvetna strukturförändringar har gjorts inom t.ex. textil- och varvsindustrin, för att nämna några. Den solidariska lönepolitiken har varit en annan viktig bidragande faktor. En av de viktigaste förutsättningarna för en god konkurrens är emellertid en stabil och sund ekonomi. Den omfattande budgetsanering som den socialdemo- kratiska regeringen genomfört och en starkare krona, jämfört med för några år sedan, förbättrar konkurren- sen ytterligare och ökar omvandlingstrycket. Detta kommer att ge bättre och starkare företag och mer avancerade produkter. Internationella jämförelser tyder ändå på att kon- kurrensen är svag i Sverige på en del områden, sär- skilt i delar av tjänstesektorn och framför allt på livs- medels- och byggsidan. Regeringen har därför tillsatt en rad olika utred- ningar som har till uppgift att öka konkurrenstrycket. Många av dessa har precis avslutats eller avslutas inom den närmaste tiden och kommer då att beredas inom Regeringskansliet. En viktig utgångspunkt i detta arbete är att privata, statliga och kooperativa företag skall konkurrera på likvärdiga villkor och att det skall finnas ett tydligt konsumentperspektiv. Arbetarrörelsen bär på en stark tradition, ända se- dan slutet av förra seklet, när det gäller att värna kon- sumentens intresse gentemot de producenter som gärna använder en styrkeposition på marknaden till att ta ut för höga priser. Ett exempel är konsumentkooperationen som växte fram ur arbetarrörelsens praktiska arbete för att minska brukets makt över bruksarbetaren. Därför föddes konkurrerande alternativ till bruksbutiken. Arbetarrörelsen har ett starkt konsumentperspektiv som vi i dag knyter an till i vår ambition att minska hindren för en sund konkurrens. Nu fortsätter vi det arbetet, självklart under delvis annorlunda omständigheter. För ett litet land som Sverige är det av avgörande betydelse med en väl fungerande konkurrens också på den internationella nivån. En sådan konkurrens inom den inre marknaden leder till att lägre priser kommer Europas konsumenter till del. Här är Sverige pådri- vande. Den viktigaste åtgärden är för närvarande att för- bättra möjligheterna till marknadstillträde, att öppna de europeiska marknaderna. Det är särskilt tydligt när det gäller tele och energi. Det finns stora brister i ömsesidigt gällande regler som missgynnar svenska företag jämfört med utländska. Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att se kon- kurrensfrågorna i detta vida perspektiv när jag nu går in på de olika delarna i betänkandet. Den konkurrenspolitiska diskussionen har för när- varande, också här i kammaren i dag, nästan uteslu- tande inriktats på den offentliga sektorn, dels genom de borgerligas attacker men också som en följd av konkurrensverkets agerande. De borgerliga har en oerhört dogmatisk inställning till den offentliga sektorn. Man gömmer sig bakom tal om konkurrens och effektivitet för att egentligen åstadkomma andra mål, som privatisering och utför- säljning. Att utsätta offentliga verksamheter för kon- kurrens blir därmed ett överordnat mål i sig. Det är driftsformen som blir det centrala, inte att samhällets resurser används så effektivt som möjligt. Flera un- dersökningar pekar på att konkurrens är viktigare för kostnadseffektivitet än om en verksamhet drivs privat eller offentligt. Kommun- och landstingspolitiker har till uppgift att värna sina medborgare och att på bästa sätt uppfyl- la samhälleliga mål som en god barn- och äldreom- sorg och en bra sjukvård. I vilken form verksamheten skall drivas varierar självklart. Ibland är det den of- fentliga regin som är att föredra, andra gånger är det kooperativa eller privata lösningar som är det bästa. Jag vänder mig därför bestämt emot den uppfatt- ning som innebär att alla kommunala verksamheter skall överföras i privat regi, eller att alla kommunala bolag skall säljas ut. Hur kan man veta att det alltid är bäst i det enskilda fallet? Mycket av denna diskussion handlar dessutom om storstädernas villkor. I glesbygd saknas många gånger alternativ till den kommunala driften. Det finns helt enkelt inte några privata företag som är intresserade att ta över. Den socialdemokratiska regeringen har nyligen ändrat i konkurrensverkets regleringsbrev så att verket numera också skall ta hänsyn till konsumentens in- tressen och regionala och andra fördelningseffekter i beslut om just konkurrensfrågor. Vad som är viktigt är att det finns klara regler för konkurrensutsättningen i kommuner och landsting. Svenska kommunförbundet har därför tagit fram ett kommunalt konkurrensprogram. Programmet är upp- lagt som en vägledning för kommunerna med åtgärder som kan vidtas för att stärka konkurrensen. Kommun- förbundet har för avsikt att aktivt följa upp utveck- lingen av detta och en analys kommer att göras under hösten i år. Jag kan ändå redan nu nämna att Stockholms stad har antagit ett nytt program för anbudsupphandling t.ex. Det har skett i full politisk enighet. Fru talman! Regeringen kommer att se över kon- kurrenslagen för att göra den bättre anpassad till de små företagens förutsättningar. I dag medför konkur- renslagen i praktiken olika behandling av stora och små företag, till de små företagens nackdel. Små före- tag som sluter sig samman för att kunna minska kost- nader för distribution, inköp och marknadsföring behandlas mycket strängare än ett stort företag. Frågan om ICA:s s.k. kedjeundantag från konkur- renslagen har behandlats i en tjänstemannautredning i Regeringskansliet. Utredningens betänkande är nu ute på remiss. Tiden går ut den 4 april. Utredningen har bl.a. föreslagit att marknadsdelsgränsen sätts till 25 % mot nuvarande gräns vid 35 %. Vi socialdemokrater anser att ICA-modellen självklart skall få leva kvar. Vi tycker att det är posi- tivt att små köpmän samverkar för att hålla låga kost- nader. Samtidigt måste man självklart se till att inte någon missbrukar en dominerande ställning så att konsumenten inte får ut kostnadseffektivitet i låga priser. ICA kan därför inte räkna med något fribrev från kravet att alla företag skall utvecklas under kon- kurrens till nytta för konsumenten oavsett om man har kedjeundantag eller ej. Viktigt är också att leverantören har möjlighet att leverera till enskilda butiker så att inte samverkan innebär att leverantörer stängs ute. Den här ICA-debatten visar hur partipolitiska des- sa konkurrensfrågor egentligen är. För borgerliga partier är det okej att gripa in i föreningsrätten till förmån för konkurrenslagen, i de fall man minskar fackföreningsrörelsens förhandlingsfrihet, eller att ge sig på den kommunala kompetensen till förmån för konkurrenslagen i de fall man kan privatisera offentlig verksamhet och begränsa kommunernas handlingsut- rymme. Men när man upplever att en konkurrent till konsumentkooperationen, ICA, angrips av konkur- rensmässiga skäl är det stopp. Det visar att det inte bara är konsumentintressen som styr, utan att det finns ideologiska skäl som dri- ver. Här tycker jag att vi skall välja. Antingen håller vi en rak linje i konkurrensfrågorna. Då skall konsu- mentintresset gå före allt annat i alla sammanhang. Eller också låter vi de partipolitiska hänsynen ta över. Då är det våra olika visioner om hur samhället skall se ut som styr. Vi anser, som jag tidigare anfört, att det är viktigt att ICA-modellen får leva kvar. Därför måste even- tuella förändringar av gruppundantaget föregås av en grundläggande analys som också speglar påverkan på glesbygden. Utskottet säger också att man inte finner det helt orimligt att nuvarande gruppundantag förlängs i av- vaktan på denna analys. Så till Södra Skogsägarna. Södra Skogsägarna är en ekonomisk förening som ägs av ca 31 000 sydsvenska skogsägare. Det är den största av Sveriges skogsägarföreningar. I juni 1996 fattade Konkurrensverket beslut om förbud riktat mot Södra Skogsägarna, beträffande samarbete om för- säljningspriser avseende sågtimmer och massaved. För närvarande pågår en rättsprocess inom Stock- holms tingsrätt. Den tvist som skall lösas avser i hög grad hur den gällande konkurrenslagen skall tilläm- pas. Frågorna omfattar grundläggande rekvisit i lagen om hur den relevanta marknaden skall definieras och om de aktuella produkterna skall anses vara produce- rade hos medlemmarna, eller skall betraktas som vidareförädlade i föreningens regi. Från utskottsmajoritetens sida, där tydligen nu också moderaterna ingår, anser vi inte att det finns någon anledning att närmare gå in på den prövning som pågår i detta enskilda ärende. Hur det s.k. legalundantaget, som rör skogs- och jordbruket, skall utformas framöver bereds för närva- rande i Regeringskansliet och utskottet förutsätter att regeringen inom kort redovisar resultatet för riksda- gen. Med detta tillstyrker jag betänkandet och yrkar avslag på motionerna. 0136310791918 N 2010-01-01 00:00:00 218847 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0982/#anf121