<anforande>
<dok_hangar_id>2348991</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa bank- och försäkringsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F8AEC4CB-B7A0-4C52-AF43-75CF7D62C1EF</anforande_id>
<anforande_nummer>75</anforande_nummer>
<talare>LARS BÄCKSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag skall kommentera Vänsterparti-
ets reservationer vid det här betänkandet. Jag skall
börja med reservation 1 under mom. 1 om bankkri-
sens konsekvenser.
Herr talman! När jag var liten såg jag Sparbankens
filmer, där man satte in hasselnötter på banken och
garanterat fick tillbaka fler hasselnötter. Man sade
"säkert som pengar på banken".
Hur var det under 80-talet? Minns ni här i kamma-
ren den här texten i en sång av Tomas Ledin: Ja, ja,
ja, du kan lita på mig. Jag vet vad jag gör. Jag är inte
bankdirektör.
Då kunde man inte lita på bankerna. Staten fick gå
in och trygga det finansiella systemet för att rädda
Sveriges företagsamhet. Det gjordes oerhörda förlus-
ter: år 1992 var det 75 miljarder, år 1993 var det 50
miljarder och 1994 var det 15 miljarder i kreditförlus-
ter. Staten fick gå in med oerhörda mängder pengar.
Vi vet att det till stor del var fråga om oskicklig-
het. Man visste inte vad man gjorde. Men det var i
många fall också fråga om medvetna brottsliga hand-
lingar, kanske inte direkt från bankernas sida, men
från personer som utnyttjade en vårdslös kreditgiv-
ning. Hur många har blivit ställda till ansvar och fäll-
da? Ingen alls. Därför finns det ett behov av åtgärder.
Utskottet säger att man har sett det behovet och
tillsatt en kommission. Man arbetar. Ja, det är bra.
Men, herr talman, när jag går in på restaurang kan jag
göra på två sätt. Jag kan sätta mig vid ett bord och
vänta på att kocken säkert skall laga till något gott åt
mig, och det kommer säkert förr eller senare att ske.
En annan metod är att sätta sig vid bordet, kalla på
kyparen och beställa det som man önskar.
Vad vi vill göra under mom. 1 är att parlamentet
skall vara mer aktivt och säga: Behovet av nya lagar
behöver inte bara utredas. Vi vet att det behövs nya
lagar, eftersom ingen ställdes till ansvar för det som
hände under den tid när man spelade Monopol med
riktiga pengar och spekulerade bort våra gemensam-
ma tillgångar. Eftersom ingen har ställts till ansvar för
det, vet vi att det är ett skyndsamt behov av nya och
hårdare lagar.
Arne Kjörnsberg! Jag tror att Arne Kjörnsberg an-
ser detsamma som jag. Jag tror att Arne Kjörnsberg
anser att det behövs skarpare lagar. Men Arne
Kjörnsberg vill inte säga detta. Det förvånar mig att
man inte vågar säga det som vi alla borde veta.
Vi pekar i reservationen vidare på att det behövs
en vitbok där man talar om hur medel som satsades
kan återvinnas. Utskottet säger att det har skrivits
mycket om detta, och det görs på s. 4 i betänkandet en
lång uppräkning av rapporter som har utarbetats.
Men, Arne Kjörnsberg, finns det bland dessa någon
lättillgänglig redovisning för våra uppdragsgivare, de
svenska väljarna och skattebetalarna? Vilket av alla
dessa dokument fyller den funktionen? Det är det som
vi efterlyser i reservation 1.
Jag vet att denna reservation kommer att bli avsla-
gen i dag, och eftersom jag vet det kommer jag inte
ens att yrka bifall till den. Men, Arne Kjörnsberg, det
finns ju kontakter mellan detta hus och Finansdepar-
tementet. Kan man inte på annat sätt ordna att vi får
denna vitbok? Kan Arne Kjörnsberg säga det? Det går
att lösa uppgiften litet informellt, om man nu inte
vågar säga det här i ett riksdagstillkännagivande.
Vitboken behövs som ett slags kvitto till svenska
skattebetalare. Det finns möjligheter att återvinna de
satsade medlen. Jag vet att bankvärlden har haft väl-
digt fluktuerande vinstsiffror under de tio senaste
åren. Den har inte varit någon enastående vinstma-
skin, men just nu går det, blygsamt uttryckt, hyfsat.
Man har under 1996 i varje fall gjort en sammanlagd
vinst om ungefär 26 miljarder.
Börsvärdena har sedan juli förra året ökat i Nord-
banken med 55 %, i Handelsbanken med 46 %, i
Sparbanken med 38 % och i SE-banken med 36 %.
Det finns en del muskler. Svenska folket spelar på
Bingolotto, och de 101 eller 102 som skrivit brev
spelar på börsen och gör kanonvinster. Det finns alltså
möjligheter till återvinnande.
Herr talman! Jag vill under den tid som jag anmält
mig för också kommentera reservationen 6 under
mom. 3, där vi tillsammans med Miljöpartiet framför
önskemål om en kommitté som skulle analysera
marknadens funktionssätt, kartlägga effekter på sam-
hällsekonomin av spekulativa rörelser och föreslå
åtgärder. Bägge partierna har många gånger motione-
rat i denna fråga. Utskottet säger att man har behand-
lat detta tidigare och att det är jättesvårt att få till
stånd internationella avtal om detta.
Ja, jag håller med utskottet om att det är väldigt
svårt, men det behöver ju inte betyda att man sätter
sig ned och gör platt intet. Vi hade aldrig klarat att
tillsammans sanera statsfinanserna om vi hade sagt:
Det här är svårt - det är nog ingen idé att försöka.
Arne Kjörnsberg är från Borås. En annan man från
Borås, Ingvar Carlsson, vågade som en av två ordfö-
rande i en FN-kommitté säga att det behövdes åtgär-
der. Han vågade i FN-rapporten A Call for Action
säga detta. Varför inte följa den andre boråsarens
exempel och säga att vi skall våga något? Vi måste i
alla fall starta processen internationellt, och den här
kommittén borde också göra något här hemma.
Det pratas så ofta om de anonyma marknadskraf-
terna. Vår statsminister for utomlands och sade när
han kom tillbaka att vi måste sanera statsfinanserna,
så att han kan möta flinande 25-åringar på Wall Stre-
et. Det var sant, men jag vill också säga: Ge markna-
den ett ansikte! Vi kan börja med några företagsnamn,
t.ex. Alfred Berg och SE-banken, som i sina nyhets-
och informationsbrev säger "Sälj!" och därmed för-
svagar kronan och driver upp räntorna. Det är två
företag som det tycks mig möjligt att peka ut.
Låt mig nämna några namn från Alfred Berg-
koncernen: Peter Norman och Anders E. Borg, f.d.
rådgivare till Bildt. Det är några personer från "den
anonyma marknaden". Vi behöver inte bara tala om
flinande utländska 25-åringar utan kan också nämna
en leende 41-åring, som vi har sett på morgon-TV.
Han säger: Marknaden har alltid rätt - och vi är ju
marknaden. Det behövs fler familjer av vår typ för att
skapa stabilitet i Sverige.
Dessa personer skapar ju destabilitet. Den kom-
mitté som vi föreslår kunde bidra till den folkupplys-
ning som behövs för att stabilisera marknaden. Jag
tror att en del insättare kan bli litet irriterade på de
företag som destabiliserar Sveriges finansiella mark-
nader, driver upp räntorna och pressar ned kronan.
Ericsson väntas göra 3 miljarder och Volvo 2 miljar-
der i extravinst på fallande kronkurs, så jag kan förstå
sådana personer.
Men vi bör nog ha en sådan här kommitté, Arne
Kjörnsberg, och börja diskutera samhällsansvar med
de 101 eller 102 artikelskrivarna. Det är för mig inte
lätt att förstå varför ni från socialdemokratin inte
tillstyrker denna reservation, men det kan kanske
Arne Kjörnsberg utveckla från denna talarstol.
Min anmälda taletid är slut, herr talman. Jag yrkar
bifall till reservation 6 under mom. 3.
</anforandetext>
<intressent_id>0792716417210</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf75</protokoll_url_www>
</anforande>
