2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Vissa bank- och försäkringsfrågor 6127621D-665D-42CB-A68E-180EC31E7C91 73 SONJA REMBO (m) m Herr talman! Som kammaren känner till bereds bank- och försäkringsfrågor numera av finansutskot- tet. I detta betänkande behandlas motioner från den allmänna motionstiden. Då det gäller en del bankfrågor har vi moderater endast gjort en markering i form av en motivreserva- tion angående konkurrensen inom banksektorn. Vi vill understyrka att det är olämpligt att staten på en och samma gång är ägare av företag som är verksamma på finansmarknaden och ansvarig för lagstiftning och tillsyn av samma företag. De dubbla rollerna skapar målkonflikter och oklara ansvarsförhållanden. Vi vill också understryka att ett högt hushållsspa- rande är nödvändigt för att skapa ett fritt och enskilt ägande. Det måste finnas stabila spelregler och ett skattesystem som gör det fördelaktigt och lönsamt att spara. Dessa frågor har ingående diskuterats i andra sammanhang, och riksdagen har redan givit regering- en i uppdrag att följa utvecklingen av ett vidgat ägan- de av banker och att senast efter två år lämna en re- dovisning till riksdagen om erfarenheterna. Därför skall jag inte fördjupa mig i dem här. Jag skall i stället uppehålla mig vid den för Mode- raterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Folkpar- tiet gemensamma reservationen 7 om kollektiva sak- försäkringar, enkannerligen de kollektiva hemförsäk- ringar, obligatoriska eller med reservationsrätt, som tecknas av fackliga organisationer. Detta är inte någon ny debatt. Den har pågått mer eller mindre kontinuerligt sedan jag tillsammans med centerpartisten Britta Hammarbacken väckte en mo- tion i januari 1984. Den byggde på våra gemensamma erfarenheter från dåvarande Försäkringsinspektionen och stöddes av en reservation från samtliga borgerliga partier som då fanns i riksdagen - Centerpartiet, Mo- deraterna och Folkpartiet. Den linjen har dessa partier följt konsekvent under åren och kommer, efter vad jag har förstått, att göra så också i dag. Kristdemokraterna och Miljöpartiet har också anslutit sig. Kvar på barri- kaderna för facklig och politisk övermakt och för- mynderi står Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, föga oväntat. Innan jag går vidare vill jag klart deklarera att det inte finns någon anledning att ta avstånd från kollekti- va försäkringar generellt. Tvärtom kan kollektiva försäkringar många gånger erbjuda goda försäkrings- lösningar. Personförsäkringar vållar inte heller några generella problem beroende på att ersättning kan utbetalas från varje försäkring. Där handlar det oftare om hur mycket av löneutrymmet som skall intecknas av försäkringar, således en helt annan frågeställning än den som uppstår då mycket stora kollektiv tvångs- ansluter samtliga medlemmar till enhetliga sakförsäk- ringar. Protesterna mot de obligatoriska hemförsäkringar- na har varit legio från första början. Jag skall inte uppehålla mig vid alla de turer som har varit och alla de invändningar och betänkligheter som har framförts av statliga myndigheter, domstolar och enskilda utan fokusera på två kärnfrågor, nämligen marknadssitua- tionen och den enskilda fackföreningsmedlemmens rättslöshet och utsatthet. Protesterna mot de första obligatoriska försäkring- arna ledde till en snabbutredning av Försäkringsverk- samhetskommittén. Den resulterade så småningom i ett uttalande från regeringen att det inte fanns några generella hinder mot gruppsakförsäkring med reser- vationsrätt, dvs. negativ avtalsbindning. Marknadsdomstolen hade i en rad fall på talan av Konsumentombudsmannen genomgående stämplat former av negativ avtalsbildning som otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Också i fråga om de kollektiva hemförsäkringarna fann KO att den negativa avtals- bindningen inte kunde godtas, vilket ledde till en överenskommelse mellan KO och Folksam om att marknadsföringen av kollektiv hemförsäkring genom negativ avtalsbindning inte skulle förekomma. Enligt dåvarande Konsumentombudsmannen, Laila Frei- valds, ansåg Konsumentverket att den anslutningsme- tod Folksam använt sig av inte var tillåten från ett företag gentemot en enskild konsument, och hon uttalade sin glädje över att Folksam upphörde med den metoden. Däremot ansåg hon sig inte kunna lägga sig i hur enskilda förbund går till väga med försäk- ringen. Därmed pekade Laila Freivalds på det anmärk- ningsvärda förhållandet att det som är förbjudet för ett företag gentemot en kund är tillåtet för en facklig organisation gentemot en medlem. Men till skillnad från kunden kan medlemmen inte byta leverantör. En tungt bärande anledning till KO:s agerande var risken för dubbelförsäkring. Denna risk stod också i fokus för Försäkringsinspektionen och Näringsfri- hetsombudsmannen. NO ansåg att en ovillkorlig förutsättning för att godta anslutningsformen med reservationsrätt var att ett regelrätt upphandlingsförfarande tillämpades som innebar konkurrens mellan försäkringsbolagen på lika villkor. NO framhöll vidare att garantier måste skapas för att den som reserverar sig inte heller belastas av kostnader för gruppförsäkringen. Några undantag från denna princip borde inte kunna göras. Regeringen hade i samband med sitt uttalande ut- gått från att berörda myndigheter skulle bevaka ut- vecklingen i konkurrenshänseende och vid behov vidta lämpliga åtgärder. NO försökte men kunde konstatera dels att något upphandlingsförfarande inte hade tillämpats, dels att två av de fackliga organisa- tioner som hade tillfrågats över huvud taget inte ville medverka till en utredning om de faktiska förhållan- dena och att NO därför svårligen kunde fullfölja re- geringens uppdrag. Tidigare socialdemokratiska regeringar har totalt nonchalerat dessa tungt vägande argument från de tre myndigheterna liksom Datainspektionens invändning- ar i fråga om samkörning av dataregister. Den borgerliga regeringen utarbetade i Justitiede- partementet underlag till en ny försäkringsavtalslag. Bl.a. föreslogs att det skall krävas anmälan från den enskilde för att bli ansluten till en gruppskadeförsäk- ring. Näringsdepartementet påbörjade en översyn i anslutning till den nya konkurrenslagen. Efter regeringsskiftet har ingenting hänt. Riksda- gen väntar fortfarande på propositionen om en ny försäkringsavtalslag liksom på propositionen om en ny försäkringsrörelselag. Och vänta får vi. De som inte har väntat är däremot LO och Folksam. LO har med Folksam träffat avtal som om- fattar samtliga LO-förbunds medlemmar. Något upp- handlingsförfarande har inte skett heller denna gång. Det har inte hjälpt att riksdagen har uttalat att detta är önskvärt, och det kommer uppenbarligen inte att hjälpa att också finansutskottet nu uttalar samma sak. Att det nu inte längre handlar om en risk för kon- kurrenssnedvridning utan om en faktisk konkurrenss- nedvridning framstår klart när man beaktar att LO- förbunden har drygt två miljoner medlemmar. Totalt beräknas redan minst 1,1 miljoner arbetstagare vara kollektivt hemförsäkrade i Folksam. Då har jag inte räknat in Kommunals 660 000 relativt nytillkomna medlemmar av vilka ett par hundra tusen kan ha varit försäkrade redan tidigare. Folksams marknadsandel när systemet är fullt utbyggt har uppskattats till nå- gonstans mellan 50 % och 60 %. Enligt LO:s egen tidning Fackjournalen är det en- dast 5 av LO:s ca 20 förbund som saknar hemförsäk- ring eller beslut om hemförsäkring. Av dessa är 13 med obligatorisk anslutning vartill kommer ett antal lokala avtal inom Metall. Också en del TCO-förbund har kollektiva hemförsäkringar, men såvitt jag i dag vet är dessa genomgående med reservationsrätt. Det är således en mycket stor del av de svenska hushållen som har minst en hemförsäkring. Att det föreligger en påtaglig risk för dubbelförsäkring och trippelförsäkring är uppenbart. De myndigheter som har att bevaka konsumentin- tressena och verka för en sund utveckling på försäk- ringsområdet sitter med bakbundna händer. De kan bara ingripa mot företag. Fackliga organisationer betraktas inte som företag enligt gällande lag. Att de så uppenbart är involverade i affärsverksamhet som i det här fallet räknas inte. Därför kan medlemmar tvingas betala för en produkt som de inte vill ha. Där- för kan ett försäkringsbolag utveckla en monopollik- nande position på ett område som är så viktigt för enskilda konsumenter. På detta tjänar ingen. Finansinspektionen, som har till uppgift att utöva tillsyn över finansmarknaden och det enskilda försäk- ringsväsendet och verka för ett gott konsumentskydd, har flera gånger uttalat sig i frågan. Nu har inspektio- nen till den 24 mars begärt besked från Folksam hur bolaget avser att informera försäkringstagarna om risken för dubbelförsäkring. Innebörden av detta är att Finansinspektionen uppmanar Folksam att informera sina försäkringstagare att de bara behöver en hemför- säkring och följaktligen bör säga upp de försäkringar som inte är tecknade i Folksam, eftersom de är för- hindrade att säga upp sin försäkring i Folksam. Om de till äventyrs skulle vilja säga upp sin Folksamförsäk- ring måste de nämligen i alla fall räkna med att betala denna försäkring, eftersom deras fackliga organisatio- ner har bestämt det. Så hur de än vänder sig får Folksam sina pengar. Till saken hör att det enligt avtalet mellan Folksam och LO är facket som skall stå för informationen. Situationen är bisarr. Hur kan då LO försätta sina medlemmar i en så- dan situation? Hur kan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet försvara den här situationen? Svaret finns kanske i det yttrande som en socialdemokratisk riksdagsledamot en gång undslapp sig: "Eftersom LO äger Folksam, är det inte så konstigt att de vill försäk- ra sina medlemmar där." Ja, det är nog så många uppfattar situationen. Folksam styrs av LO, TCO, Riksbyggen, HSB, Konsumentkooperationen och OK. Det är således en gedigen representation av socialdemokratiska organi- sationer som sammanlagt representerar 6,5 miljoner svenskar. Eftersom Folksam är ett ömsesidigt försäk- ringsbolag föreligger däremot inte ett direkt ägande. Men att här föreligger en mycket stark intressegemen- skap kan knappast motsägas. Den framgick mycket tydligt i den programförklaring som den då nyvalde ordföranden i LO och tillika nyvalde ordföranden i Folksam, Stig Malm, på sin tid gav med anledning av kritiken mot de första obligatoriska hemförsäkringar- na. Han deklarerade då: "Det är endast utifrån ett starkt Folksam som vi kan gå vidare och diskutera utvecklingen av olika försäkringar." Att detta är LO:s ambition bekräftas också av vad som hände då PTK och LO förhandlade om en ge- mensam kollektiv fritidsförsäkring som skulle finansi- eras med medel ur trygghetsfonden. Förhandlingarna sprack eftersom det visade sig omöjligt att få LO att gå med på kravet att gå ut till flera olika försäkrings- bolag för att i konkurrens få de förmånligaste villko- ren. Nej, varför krångla med upphandling och konkur- rens mellan olika bolag när man enkelt och behändigt kan teckna avtal med sig själv? Nu är det Bertil Jons- son som i egenskap av LO-ordförande och ordförande i Folksam tecknar avtal med sig själv. Det gagnar ju den s.k. rörelsens maktambitioner. Den enskilda medlemmen är satt under förmynda- re. Många har protesterat med fötterna och lämnat facket. Enligt en uppgift i LO-tidningen har drygt 2 000 lämnat enbart Kommunal. En del förbund, t.ex. SEKO, Metall och Industri, lyssnade på sina med- lemmar och avstod från den obligatoriska försäkring- en, vilket dock inte hindrar att lokala avtal om obliga- torisk försäkring har träffats också inom dessa för- bund. Kommunal hör till de förbund som tvångsanslutit samtliga till en hemförsäkring i Folksam. En med- lemsomröstning före beslutet visade att endast 32 % ville ha en sådan försäkring. 61 % hade tackat nej och 7 % visste inte. Kommunals medlemmar tog saken i egna händer, med framgång. 85 000 medlemmar begärde en extra stämma som sträckte sig så långt som att gå med på ännu en medlemsomröstning. Nu är kampanjen igång och det är beklämmande att se vilken typ av informa- tion, om det nu kan kallas så, som Kommunal ger. Den kan vi alla bl.a. studera på Text-TV, kanal 4. Frågan till medlemmarna lyder: "Skall vi behålla Kommunals hemförsäkring? Ja betyder att hemför- säkringen fortsätter som en förmån som ingår i med- lemsavgiften. Nej betyder att hemförsäkringen upphör från den 1 januari 1998." Detta är direkt missvisande. Frågan handlar ju inte alls om medlemmarna vill behålla hemförsäkringen eller ej. Frågan handlar om huruvida medlemmarna vill ha en tvångsanslutning till försäkringen eller en frivillig. Herr talman! Det går inte att ha en sådan här ord- ning i en demokratisk rättsstat. Vi motionärer vill därför: - att kollektiv sakförsäkring endast skall få tecknas med den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke, - att det inte skall vara tillåtet att direkt eller indi- rekt ta ut avgifter eller kostnader för kollektiva sakförsäkringar från personer som inte aktivt an- slutit sig till försäkringen, - att upphandling skall ske i fri konkurrens på lika villkor och att ny upphandling skall göras vart tredje år, - att det annars lagstadgade konsumentskyddet och skyddet mot oskälig konkurrens också skall gälla kollektiva sakförsäkringar. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet slår vakt om de fackliga organisationernas maktanspråk och socialdemokratins eget försäkringsbolag. Vi reservan- ter värnar den fria konkurrensen och slår vakt om enskilda medborgares rätt att bestämma i sina egna angelägenheter. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 7. 0872218435908 N 2010-01-01 00:00:00 218562 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf73