2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. 16A6F762-4B8D-43F9-8389-ED6EA4EF0319 200 BENGT HURTIG (v) v Fru talman! På s. 48 i betänkande, under avsnittet om Turkiet, står det att utskottet noterar att korruption och rättsröta har fortsatt att prägla det politiska livet. Det är så sant som det är sagt. I betänkandet finns en stor enighet mellan alla partier i beskrivningen av Turkiet. Det finns små skillnader, som bl.a. från vårt partis sida uttryckts i en särskild meningsyttring. Det gäller synen på den väpnade konflikten i Turkiet. Jag skall bara fylla på litet grand, och exemplifiera det som sägs i betänkandet om rättsröta och korrup- tion för att ge kammaren ytterligare kött på benen i de här sammanhangen. Den 3 november 1996 inträffade en allvarlig bil- olycka i en liten by där tre personer omkom och en blev svårt skadad. Han som körde bilen var rektor för Istanbuls polisskola - en man som varit en av idégi- varna bakom den specialpolisstyrka som särskilt inrik- tat sig på att bekämpa kurdiska separatister. Han var också en nära medarbetare till inrikesminister Agar. I bilen satt också en kurdisk klanledare som även sitter i parlamentet för Tansu Cillers parti. I bilen satt också en turkisk före detta skönhetsdrottning. Det märkliga var att i bilen också satt en känd yrkesmördare som i 18 år varit efterlyst av Interpol. På 70-talet var han ordförande i fascistpartiets ungdomsrörelse, och an- svarig för tortyr, mord och knarkhandel. Han har bl.a. varit inblandad i förberedelserna för mordförsöket på påven. Denne yrkesmördare hade ett diplomatpass med falskt namn på sig som var utfärdat av inrikes- minister Agar. Han hade också, i falskt namn, en vapenlicens som också var underskriven av inrikes- ministern. Detta exempel har lett till en omfattande debatt i turkiska massmedier, där man kan läsa mycket starka beskrivningar av den egna staten. Det kan t.ex. stå att den turkiska staten stinker och är rutten, att det är en kriminell stat, att man står upp till halsen i smuts osv. Det är alltså en mycket omfattande självkritik som pågår i massmedierna och som också utlöst aktioner och demonstrationer av olika slag bland befolkningen. Detta kanske kan medföra att vi kan se hoppfullt på utvecklingen, och att regeringen steg för steg tvingas att införa åtgärder. Inrikesminister Agar hade också ett ansvar för åt- gärder när det gäller situationen i fängelserna i fjol våras. Dessa ledde till att fångar i hundratal inledde protester, som sedan övergick i hungerstrejker och s.k. dödsfasta, där 13 personer så småningom dog i somras. De svälte sig helt enkelt till döds i protest. De nya reglerna skulle innebära att fångarna skulle få svårigheter att försvara sig i domstolarna - de flesta fångarna var häktade. De här spända förhållandena i fängelserna ledde också till en incident i fängelset i Diyarbakir, som är totalt överbefolkat. Fängelsevakterna och polisen gick i slutet av september till attack och bearbetade, eller helt enkelt slog ihjäl, ett tiotal fångar samt gav totalt ett trettiotal ordentligt med stryk. Även detta har na- turligtvis väckt stor uppmärksamhet, som har lett till att regeringen måste försöka ta itu med rötan inom fängelseväsendet. Under 1996 spred sig en pessimism, vars konsek- venser ändå har blivit att man kan känna en viss op- timism. Vi i Vänsterpartiet avvisade tullunionen med EU med hänvisning till just bristen på mänskliga rättigheter. Mycket av argumentationen har visat att vi fick rätt - det blev inte bättre, utan sämre. Men nu är vi där, och vi i Vänsterpartiet menar att dialogen med Turkiet måste fortsätta. Den är ett stöd för den in- hemska opinionen och för dem som agerar för demo- krati och mänskliga rättigheter. Unionen har faktiskt förbundit sig att uppta förhandlingar om medlemskap med Turkiet. Detta skall användas som ett tryck på regeringen att införa en normal demokrati och mänskliga rättigheter. Vi menar inte att man kan avvi- sa ansökan om medlemskap på grund av att Turkiet inte i sin helhet är ett europeiskt land. En del av lan- det tillhör faktiskt Europa. Ett nära samarbete i fram- tiden har ju också förordats. Men trycket på landet och stödet till den inhemska opinionen måste öka. Jag vill varna för den tanke som förts fram från turkisk sida att om man bara kan ta knäcken på PKK kommer man att kunna lösa problemen med de mänskliga rättigheterna. Men det var faktiskt under juntaperioden, dvs. innan PKK tog upp den väpnade kampen i Turkiet 1984, som de mest omfattande brotten mot mänskliga rättigheter förekom. 100 000- tals människor torterades i fängelserna och förföljel- serna nådde ofattbara nivåer. Det var detta som var orsaken till att man en gång i världen fattade beslutet att inleda det väpnade uppror som nu har lett till så mycket lidande och förtryck i Turkiet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän- kandet när det gäller avsnittet om Turkiet, och jag står givetvis bakom Vänsterpartiets reservationer i övriga avsnitt. 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 218689 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf200