2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. DAE623AE-ADC0-42CA-9B2D-EA11D627A353 188 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Mänskliga rättigheter kränks i många länder i världen. Yttrandefriheten är inskränkt, mi- noriteter förtrycks, godtyckliga fängslanden och tortyr förekommer. Mänskliga rättigheter och demokrati är varandras förutsättningar. Utan demokrati inga verk- liga mänskliga rättigheter, och utan mänskliga rättig- heter ingen fungerande demokrati. Även om vi också i Sverige har problem, har Sverige som ett demokra- tiskt land ett stort ansvar för att verka för att stärka mänskliga rättigheter i hela världen, inte minst nu som medlem av FN:s säkerhetsråd. Detta utförliga betänkande handlar om en lång rad länder. Tyvärr finns det ännu fler länder där mänskli- ga rättigheter kränks och där människor förtrycks. Att inte alla dessa länder finns med i det här betänkandet innebär inte att vi här i riksdagen inte bryr oss om dem. Jag kan som exempel nämna arbetet i riksdagens MR-grupp, som tar upp situationen på väldigt många håll. Jag vill till att börja med säga att jag står bakom alla de reservationer där Centern finns med och dess- utom också reservation nr 8 om Taiwans medlemskap i FN m.m. I övrigt yrkar jag naturligtvis bifall till betänkandet. Utöver det som Helena Nilsson sagt här tidigare skall jag ta upp några frågor och även stryka under en del. För det första vill jag instämma i det som Helena Nilsson och flera andra här har sagt om Iran. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram den frågan. Jag är mycket glad för att det har bildats en MR- grupp för Iran här i riksdagen. Jag kände inte till det tidigare, men det är mycket bra och positivt att så har skett. För det andra vill jag uppehålla mig en stund vid Turkiet. Jag vågar säga att Turkiet är ett av de värsta länderna när det gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det avspeglas i den långa rad av debat- ter som har hållits här i riksdagen, senast en interpel- lationsdebatt den 28 januari. Interpellationen ställdes mot bakgrund av att det förflutit ett år sedan Turkiet kom med i EU:s tullunion och att ingen av utfästel- serna om förbättring hade infriats. Utskottet har nu behandlat flera motioner som be- skriver situationen och tar upp en lång rad krav på hur Sverige kan agera nationellt och internationellt för att förmå Turkiet att leva upp till alla de utfästelser som landet självt har gjort och alla de konventioner som behandlar mänskliga rättigheter som man därifrån har skrivit på utan att följa dem. Allt detta finns mycket väl beskrivet i betänkan- det. Det finns också en bra redogörelse för Sveriges arbete både bilateralt och internationellt för att utöva påtryckningar på Turkiet. Det finns egentligen inga delade meningar när det gäller synen på förtrycket av mänskliga rättigheter, särskilt för kurderna och andra minoriteter i Turkiet. Det är lätt att känna stor vanmakt inför det faktum, som också konstaterats i betänkandet, att utvecklingen går i fel riktning. Ändå får vi inte ge upp utan i stället oförtröttligt fortsätta att sätta press på regeringen i Turkiet. Regeringen måste ändra sina lagar, som man lovade inför inträdet i tullunionen - och man måste leva upp till dem. Det handlar om yttrandefrihet, organisations- och demonstrationsfrihet. Antiterrorla- garna måste förändras. Det är oacceptabelt med en lagstiftning som i praktiken ger polis och säkerhetsstyrkor oinskränkt makt. Det är också oacceptabelt att ett land för krig mot sin egen befolkning, vilket sker och har skett länge i sydöstra Turkiet. Det kriget har bara förlorare, och fred kan bara skapas med hjälp av dialog. Vi i Sverige måste med alla till buds stående medel försö- ka finna kanaler för att få till stånd en sådan dialog, dvs. någon form av medling och nedtrappning av konflikten. Det är den största och allt övergripande frågan. Det är också oerhört viktigt att inte frysa kontakter och stänga ute Turkiet från olika internationella fora, utan att fortsätta ha en dialog med den turkiska rege- ringen. Samtidigt måste de demokratiska krafter som ändå finns i Turkiet stödjas. Det är oerhört viktigt. Vi måste fortsätta att stödja de frivilligorganisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, för yttrandefri- het och för föreningsfrihet i landet. Det är oaccepta- belt att ett land fängslar sina författare och parlamen- tariker, att tortyr och godtyckliga arresteringar fort- går, att högt uppsatta tjänstemän är inblandade i ter- rorhandlingar. Sverige måste nu fortsätta att med full kraft agera på alla nivåer, bilateralt och i alla internationella fora, för att få till stånd en ändring när det gäller situatio- nen i Turkiet. Jag vet att en delegation från OSSE inom kort kommer att åka dit. Grupper från riksdagen har flera gånger besökt landet för att studera förhållandena och för att föra en dialog med regeringen. Vi måste fort- sätta med detta. Vi får inte låta någonting slå sig till ro. Så vill jag säga några ord om Kashmir. Kashmirs tillhörighet har varit en stridsfråga mellan Indien och Pakistan ända sedan 1947, och det har tagit sig ut- tryck i flera krig och däremellan pågående strider med både ord och vapen. Det är också en konflikt mellan olika religiösa grupper med flera blodiga upplopp. Indien använder våld och förtryck mot folket i Kashmir. Utvecklingen i Pakistan och Indien i fråga om denna konflikt är oroande. Det finns flera tecken på att temperaturen höjs i konflikten. Jag menar att det är oerhört viktigt att Sverige aktivt arbetar för att påverka parterna till en dialog för att kunna lösa konflikten. Vi bör agera för att FN:s generalsekretera- re tar initiativ för en permanent lösning på konflikten så att befolkningen kan utöva sin rätt till självbe- stämmande. Detta är ett krav som finns med i en av motionerna som Centern står bakom. Ingbritt Irham- mar har skrivit under motionen. Så till Kosova. Så sent som förra veckan hade vi en interpellationsdebatt i kammaren om det skärpta läget i provinsen Kosova - med tanke på de flyktingar därifrån som riskerar att utvisas från Sverige. Grova övergrepp och våldshandlingar rapporteras ständigt. Motsättningarna mellan befolkningsgrupperna har ökat. Beslutet om att åter öppna albanskspråkiga skolor i Kosovo har inte genomförts. Våldet har trap- pats upp. Det finns inte mycket som pekar på att mänskliga rättigheter i Kosovo kommer att vara en prioriterad fråga för den opposition som med en viss framgång har kämpat mot den nuvarande regimen i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Vi har från Centerpartiets sida påpekat att det är oerhört angeläget att inte glömma Kosovo med tanke på allt annat som händer i detta område. På något sätt har Kosovo sjunkit tillbaka, och det är Bosnien som har fått den stora uppmärksamheten - med all rätt i och för sig. Men vi får inte glömma Kosovo. I den flerpartimotion som behandlas i betänkandet krävs att Sverige skall agera för att återge Kosovo den autonomi som landet berövades 1989 och för att få till stånd en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna. Hela området befinner sig i ett känsligt läge, och det är oerhört viktigt att Sverige agerar med full kraft i OSSE, EU och FN för att ge människorna i provinsen Kosovo möjlighet att leva i fred, att få tala sitt språk och att återfå den autonomi man hade tidigare. Till slut vill jag säga någonting om barns mänskli- ga rättigheter. Jag vill vända mig till Ingrid Näslund. Jag rekommenderar henne att läsa betänkandet från Barnpornografiutredningen. Det finns absolut ingen grund för de påståenden hon framförde här nyss. Tvärtom! Jag deltog i utredningen, och vi föreslog förbud mot all befattning med barnpornografi och agerade för metoder för effektiv bekämpning av den fruktansvärda företeelse som pornografi är. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 218677 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf188