<anforande>
<dok_hangar_id>2348991</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3566EC0E-732A-4443-905F-A1A522E87EF8</anforande_id>
<anforande_nummer>179</anforande_nummer>
<talare>HELENA NILSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Många av de frågor om Indonesien
som jag tänkte ställa har nu berörts, så jag skall inte
förlänga den diskussionen. Jag kan bara konstatera att
reservanterna och socialdemokraterna har litet olika
tempo och tålamod. Jag blir litet frustrerad över att
under tiden som socialdemokraterna tvekar när det
gäller Indonesien kränks ju de mänskliga rättigheterna
i Indonesien. Människor lider.
Jag tänkte ställa en fråga om Iran. Som jag sade i
mitt anförande har Norge bestämt sig för att föra fram
och driva kravet om sanktioner gentemot Iran på FN-
konferensen om mänskliga rättigheter. Varför är inte
socialdemokraterna i utskottet beredda att också
stödja detta krav på sanktioner, eftersom den kritiska
dialogen inte har lett till någonting under de här fyra
åren?
</anforandetext>
<intressent_id>0370034713503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218668</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf179</protokoll_url_www>
</anforande>
