2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. 0F18BC40-B059-46D4-A673-3B98C2F5823B 162 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Herr talman! Inger Koch nämnde FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som kom ett par år efter det sista världskriget. Efter ytterligare 18 år kom de båda nu så väl kända FN-konventionerna. Den ena tar upp medborgerliga och politiska rättighe- ter och den andra tar upp de ekonomiska och sociala rättigheterna. Förklaringen om mänskliga rättigheter hade och har givetvis inte samma tyngd som konven- tionerna, eftersom en FN-konvention i det närmaste får betraktas som ett slags internationell lag, som de stater som ratificerat den har förbundit sig att följa. Miljöpartiet har väckt en motion, God miljö som en mänsklig rättighet. Enligt flera riskprognoser för 2000-talet kommer problem och katastrofer som har med miljön att göra att orsaka de flesta konflikterna både inom länder och länder emellan. Miljöflyktingar blir ett nytt begrepp. Konventionerna om de mänskliga rättigheterna in- nefattar bl.a. folkens självbestämmande och rätt att förfoga över sina naturtillgångar. Men när konventio- nerna skrevs på 60-talet utgjorde varken befolkning- sökningen, miljöförstöringen eller den numera fullt synliga vattenbristen det hot mot den globala livsme- delsförsörjningen eller människans överlevnad över huvud taget som det gör i dag. Rätten till likhet inför lagen, till åsikts- och yttran- defrihet, till social trygghet och till utbildning, för att ta några exempel ur konventionerna, är av noll och intet värde om jag har en dålig daglig miljö. Vad har jag för glädje av en bra lön och en god levnadsstan- dard om luften jag andas gör mig sjuk och om vattnet jag dricker inte är friskt? Vi menar i Miljöpartiet att rätten till en god miljö också är en förutsättning för att kommande generationer kan garanteras en acceptabel överlevnadsmiljö i framtiden. Motionen avstyrks med följande motivering: "Sedan FN:s tillkomst har ett omfattande arbete lagts ned på att definiera begreppet mänskliga rättig- heter - - - och att verka för att staterna uppfyller sina åtaganden på det området. Utskottet anser att det är av vikt att begreppet mänskliga rättigheter inte görs otydligt. Det går inte i dag att förutse hur ett interna- tionellt kodifieringsarbete rörande mänskliga 'miljö'- rättigheter skulle utvecklas och hur ett sådant arbete skulle påverka det arbete som redan bedrivs för att få stater att efterleva nu allmänt erkända mänskliga rät- tigheter. Utskottet finner därför i dagens läge inte skäl att i internationella sammanhang aktualisera denna fråga." Miljöpartiet anser tvärtom att såsom dagens läge ser ut finns det alla skäl att aktualisera frågan. Från FN:s underkommission för förhindrande av diskrimi- nering och skydd för minoriteter kom det 1994 en rapport som dokumenterade vad man kan kalla mil- jömässiga övergrepp i världen. Rapporten tog också upp vad man kan vinna med att sammanföra de nöd- vändiga miljöåtgärderna med mänskliga rättigheter. Miljöpartiet menar att det är viktigt att stödja alla försök att få fram en officiell konvention om mänskli- ga rättigheter på miljöns område, alltså att en god miljö blir en mänsklig rättighet. En annan miljöpartimotion som har med FN att göra är motionen om inrättandet av en internationell miljödomstol. Miljöpartiet anser att en internationell miljödomstol behövs för att ta hand om de krav som en ökande miljöförstöring och därmed sammanhäng- ande miljökonflikter ställer i dag. I de internationella domstolar som finns nu kan bara stater agera klagan- de. Vi menar att också icke statliga organisationer, NGO:er, bör få talerätt i en internationell miljödom- stol. Fanns den möjligheten skulle en organisation kunna föra t.ex. ursprungsbefolkningens eller en regi- onal befolkningsgrupps talan. Minoriteter har ingen rättsinstans att vända sig till. Ett tydligt bevis på detta är ogonifolkets kamp mot den miljöförstöring som orsakades av läckage från Shells oljeprojektering i Nigeria. Författaren Ken Saro-Wiwo, som talade för ogonifolket, krävde stopp för miljöförstöringen, sanering av marken och eko- nomisk kompensation för skadorna. Det är väl känt hur det gick. Nio företrädare för ogonifolket avrätta- des, däribland Ken Saro-Wiwo själv. En ursprungsbefolkning och en minoritetsbefolk- ning kan vara helt rättslös i sitt eget land. Vart skall dessa människor vända sig när deras mänskliga rättig- heter kränks? Motionen om en miljödomstol lade Miljöpartiet fram första gången 1989 här i riksdagen och har sedan gjort det alla år vi har suttit här. I fjol hade FN:s kommission för brottsförebyg- gande åtgärder sammanträde i Wien. Man beslutade vid mötet att frågan om hur man kan skydda miljön med lagens hjälp skulle prioriteras. Man kom där fram till en resolution om att undersöka möjligheterna att få till stånd en internationell miljödomstol efter ett förslag från Costa Rica. Miljöpartiet har också en speciell motion om boj- kott av nigeriansk olja. Wole Soyinka, Nigerias störste författare som fick nobelpriset 1986 för sin lyrik, sina romaner och inte minst sitt dramatiska författarskap, anklagas i dag av militärregimen för förräderi, vilket straffas med döden. Han flydde från Nigeria för tre år sedan och lever nu i exil, varifrån han har uppmanat världen till sanktioner och oljeem- bargo mot Nigeria. Landet är helt beroende av sina oljeinkomster, och Shell står för ungefär hälften av landets råolja. Oljeembargo är enligt Wole Soyinka det enda sättet att krossa regimen som så hänsynslöst och öppet kränker de mänskliga rättigheterna. Det räcker inte med det vapenembargo som redan finns. Men det är inte bara i Nigerdeltat som oroligheter har uppstått. Man skall komma ihåg att ogonifolkets kamp var en ickevåldskamp och att det var regering- ens trupper som stod för de väpnade insatserna där. Nu jäser det i delstaten Kaduna i norra Nigeria, där den nye militäradministratören satt i den militärdom- stol som dömde Ken Saro-Wiwo och hans åtta an- hängare till döden. Många av våldsamheterna i Kadu- naregionen har haft religiös anknytning, och ledaren för den muslimska oppositionen vill grunda en isla- misk stat och återupprätta moralen i det som man kallar det korrumperade Nigeria. Det är ett budskap som har lätt för att vinna gehör i ett land där opposi- tionen knappast hörs eftersom de flesta kritikerna och motståndarna sitter i fängelse eller har mördats. Miljöpartiets motion om Kina tar upp en rad pro- blem som gäller mänskliga rättigheter. Det är egentli- gen bara att göra en lista: rekord i dödsstraff, tortyr och summariska rättegångar, inhuman familjepolitik, censur för nyhetsbyråer och kärnvapensprängningar som skapar tvivel om vad för slags kärnvapenpolitik Kina egentligen för. Kinas snabba ekonomiska tillväxt medför också stora interna problem för landet med svår miljöförstörelse. Och vad som händer i Hong- kong nu vid övergången till kinesiskt styre innebär ett bakslag både för de demokratiska rättigheterna och för den demokratiska samhällsutvecklingen. Vår utrikesminister har starkt kritiserat Kina, och också Iran och Turkiet nyligen vid Genèvemötet med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Förhoppningsvis är detta inledningen till en multilate- ral kraftfull kinapolitik, som vi önskar att Sverige skall gå i spetsen för. Men Kinas inställning är helt klar. Kinas utrikesminister varnade nyligen världen för att lägga sig i Hongkongs affärer, som tydligen är en intern angelägenhet, oavsett vad man har kommit överens med England om under förhandlingarna om överlämnandet av kronkolonin. Men regimens hårda styrning räcker inte alltid ut i gränsprovinserna i nordväst, och där sjuder missnöjet öppet och har tagit sig uttryck i häftiga upplopp. Det är en minoritet där som börjar ställa krav på självsty- re. De senaste upploppen, den 6 februari i Sinkiang i år, resulterade precis som övriga upplopp i en rad fängslanden och försvinnanden, och de fängslade anses ha avrättats. Den kinesiska televisionen talade om kriminella element som förfäktar muslimsk natio- nalism och uppmuntrar starka religiösa känslor i regi- onen. I vissa områden kräver nu de styrande att reli- giösa medborgare, som de kallas, skall registrera sig. Nu är jag framme vid Miljöpartiets längsta sär- skilda yttrande vid det här betänkandet, det som fått namnet Religionsfriheten i fara. Vi menar att allt oftare och tydligare förföljs och trakasseras männi- skor, inte bara för sina politiska åsikters skull, utan också för sin tros och religions skull. Det märks en hårdnande attityd mot andras åsikter över huvud taget i många länder, och religionen är ofta en sammanhål- lande faktor för de oppositionella och därmed farlig. Enligt den officiella nyhetsbyrån Nya Kina har tibeta- nerna lovats religionsfrihet, men bara om de tar av- stånd från sin ledare. Detta är alltså ett slags utpress- ning. Detta är tydliga synliga tecken på religiös förföl- jelse, liksom det som händer i Afghanistan som eröv- rats av talibanerna. Human Rights Watch anger i sina rapporter hur religiösa utövare där diskrimineras. Många muslimska grupper förföljs liksom konvertiter från islam till kristendomen. Förtryck av religiöst oliktänkande uppmärksammas till en början inte alltid på samma sätt som andra kränkningar av de mänskliga rättighe- terna eftersom de inte är lika tydliga och våldsamma när de börjar, men det är en lika stark anledning till flykt från ett land som förföljelser och våldshandling- ar för politiska åsikters skull. Och det kan vara lika omöjligt av säkerhetsskäl för båda slagen av flykting- ar att återvända till sitt hem. Det vill vi betona från Miljöpartiet. Till sist vill jag kort beröra en annan fråga efter- som den också på sätt och vis har med mänskliga rättigheter att göra. Den finns inte med i motionerna i dag som är från den allmänna motionstiden i höstas. EU:s medlemsländer har slutit flera avtal med icke-medlemsländer. Avtalen gäller i huvudsak handel och ekonomi men omfattar också samarbete i kulturel- la och sociala frågor. Man har upprättat associa- tionsavtal med olika länder i Östeuropa, t.ex. Lett- land, och med vissa Medelhavsländer, t.ex. Tunisien. I och med att man önskar knyta också OSS-länderna närmare EU har s.k. partnerskapsavtal mellan EG och medlemsstater upprättats. I alla avtal nämns de mänskliga rättigheterna i någon av de inledande artik- larna. I oktober behandlades associationsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Marocko, och fyra partier röstade emot att Sverige skulle underteckna avtalet. I EU:s eget utrikesutskott röstade en tredjedel av ledamöterna också emot avtalet. Skälet var det samma i båda utskotten: Marockos ockupation sedan 20 år tillbaka av Västsahara och bristande respekt för såväl FN:s resolutioner som de mänskliga rättigheter- na. I avtalet med Marocko är artikeltexten svagare än i övriga avtal. Man nämner där mänskliga rättigheter som en inspiration för gemenskapens och Marockos inrikes- och utrikespolitik och en väsentlig bestånds- del i avtalet. I andra avtal talar man om de mänskliga rättigheterna som en bas och en grund för samarbetet. Är det brist på kommunikation mellan avtalskonstruk- törerna som gör att man inte har samma skrivningar om mänskliga rättigheter i avtalen? I avtalen med de fyra OSS-länderna Uzbekistan, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, som vi nyli- gen tagit upp i utskottet, poängteras de mänskliga rättigheterna tydligare. Med tanke på EU:s engage- mang i just frågor av detta slag, som resulterat i skar- pa uttalanden mot vissa länders brist på respekt för de mänskliga rättigheterna, borde det ligga i unionens intresse att i sina avtal speciellt framhålla och betona dem med samma skrivning. EU:s uppfattning om vad respekt för de mänskliga rättigheterna innebär måste ju förutsättas vara konstant och inte skifta i takt med om det är ett associations- eller partnerskapsavtal som ingås eller vilket land man skall samarbeta med. Jag kommer att skriva en interpellation om detta. Jag hade önskat, som de andra talarna, att någon av ministrarna skulle ha varit närvarande här. Till sist vill jag säga att jag ger stöd till samtliga reservationer som Miljöpartiet är med om, men jag yrkar bifall till reservation 3, om god miljö som en mänsklig rättighet, och reservation 13, om embargo avseende nigerianska oljeprodukter. 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 218651 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf162