2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. 748999E2-7B62-41DB-B3B2-B78CBE8013EA 158 EVA ZETTERBERG (v) v Herr talman! Det betänkande från utrikesutskottet som vi har framför oss innehåller 14 reservationer. Med anledning av att det är så många reservationer kan man lätt få det intrycket att utskottet är djupt oenigt i större delen av frågan om de mänskliga rät- tigheterna och hur vi befrämjar dem världen över. Jag vill understryka att så inte är fallet. Utskottet är över- ens i väldigt stora delar. Det är en gemensam fråga för riksdagens samtliga partier att driva dessa frågor framåt. Jag skall återkomma till de punkter där vi har olika åsikter om hur den här kampen skall drivas och vilka medel som skall användas. Inledningsvis vill jag understryka hur väsentligt det är att vi som reagerar, och vi är många i det här landet som reagerar mot övergrepp mot de mänskliga rättigheterna runt om i världen, dagligen ställer oss frågan hur vi bäst agerar och vad det finns för medel för att se till att människor har rätt att uttrycka sin åsikt och rätt att leva i fred. Om vi börjar uppifrån har vi FN, och via medlem- skapet i säkerhetsrådet är det ett ännu starkare medel. Vi har regionala organ, som Helena Nilsson var inne på, t.ex. OSSE och Europarådet. Vi har EU, och jag vill gärna säga att det är ett EU som på olika plan kan spela en allt viktigare roll och gör det även på det här området. I Sverige har vi regeringens agerande och riksdagen. Inom riksdagen har vi den särskilda grupp för mänskliga rättigheter där samtliga partier är verk- samma. Där agerar vi varje månad till förmån för enskilda personer som förtrycks i dag eller mot före- teelser i olika länder. Framför allt vill jag understryka att vi har starka folkrörelser i vårt land och vi har kyrkor. Utan det arbete som t.ex. Amnesty bedriver på det här området skulle vi inte alls ha kommit så långt. De lämnar väsentlig information till oss som politiker och enskilda som gör att vi kan agera efter förmåga. Herr talman! Jag vill också understryka att det är lätt att bli tjatig i den här debatten som vi har nästan varje år - nu är det nästan två år sedan vi hade den senast. Jag menar att det är flera viktiga ingredienser som saknas när vi diskuterar dessa frågor. Vi har inte en sammanhållen diskussion om vapenexporten. Där spelar Sverige en mycket negativ roll. Det borde ses i förhållande till de mänskliga rättigheterna världen över. Det handlar också om hur vi bedriver flyktingpo- litik. Den blir alltmer restriktiv i vårt land. Jag vill också upprepa vad jag brukar säga i dessa debatter, nämligen att jag saknar en ansvarig minister. Det har tyvärr varit fallet under samtliga de debatter i det här ämnet som jag har varit med om. När vi diskuterar de mänskliga rättigheterna värl- den över är det lätt att vi bara tänker på yttrandefrihe- ten, rätten till demokrati och rätten att uttrycka sina politiska åsikter. Jag menar att begreppet måste vid- gas. Vi vet att det i vår värld finns en miljard männi- skor som inte har rätt till en fullgod föda. En miljard människor har bara omkring en dollar om dagen att röra sig med. Ungefär 800 människor, framför allt barn, dödas varje månad av minor. Miljoner barn världen över har inte fullgod hälsovård, skola osv. Jag menar att vi måste ha med alla dessa grundläggande frågor när vi diskuterar mänskliga rättigheter. Vi kan inte bara begränsa oss till yttrandefriheten. I det här betänkandet som utskottet har arbetat fram tar vi upp en rad väsentliga frågor. En sådan är dödsstraffet, som finns i väldigt många länder världen över. Där måste Sverige agera för att listan på länder med dödsstraff inte utökas och påverka de länder som har dödsstraff och har infört det nyligen att avskaffa det. I betänkandet tas också upp den fråga som Inger Koch uppehöll sig mycket vid, nämligen att regering- en bör komma med en årlig rapport om situationen för mänskliga rättigheter i samband med att vi diskuterar biståndet och koppla ihop det med Sveriges bistånds- givning. Där vill jag understryka att vi i utskottet har varit helt överens om att vi vill ha en sådan bilaga och att den bör vara återkommande. Moderaternas reser- vation är därför litet svår att förstå. Vi har krävt denna bilaga, och det är riktigt. Utskottet skall kräva den, och regeringen skall komma med den. Vi har haft frågan uppe förr, och det är väldigt väsentligt att den kommer. Exakt när och hur den kommer kan man däremot diskutera. Miljöfrågornas betydelse ökar runt om i världen. Där har utskottet lyft fram en rad väsentliga faktorer. Miljöpartiet har reservationer här, men jag menar att det får en allt större betydelse att utskottet gemensamt visar på detta. Det behöver inte innebära att man skall införa en särskild miljödomstol eller de andra sakerna som Miljöpartiet föreslår. Dessa förslag kan natur- ligtvis diskuteras och vara värda att fundera över, men Vänsterpartiet är åtminstone för dagen inte berett att skriva under på dem. Vi tar också upp frågan om kvinnors rättigheter. Vi vet att listan på kvinnor världen över som förnekas sina mänskliga rättigheter är omfattande. Det handlar bl.a. om kvinnor som har fängslats därför att de är förkämpar för demokrati. Vi har från Amnesty inför den 8 mars fått en lång lista med namn på kvinnor. De mest namnkunniga är Aung San Suu Kyi från Burma och den kurdiska parlamentarikern Leyla Zana, men det finns också namn på kvinnor från en rad andra länder som har fängslats på grund av sin kamp. Men det finns också kvinnor runt om i världen som fängslas utan att de kräver något speciellt, förut- om medborgerliga rättigheter, och som förvägras att leva sina liv. Det är väldigt väsentligt att de här frå- gorna lyfts upp. Jag vill också peka på jämställdhetsarbetet inom FN, som går otroligt långsamt. Där har vi sagt att allt arbete vi bedriver från svensk sida skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Det är väldigt viktigt för FN att så sker. Vi menar att Sverige där måste ha en pådrivande roll. Vi har från Vänsterpartiet särskilt velat lyfta fram att man måste se till att fler kvinnor hamnar på höga poster inom FN. Ett förslag har varit att utreda frågan om kvotering, men där har vi tyvärr inte fått någon majoritet med oss. Andra väsentliga frågor gäller urbefolkningarnas rättigheter. Vi vet att urbefolkningar skuffas undan på många håll i världen. Deras mark tas ifrån dem, och deras möjlighet till livsrum minskar. Slutligen vill jag som en viktig fråga nämna reli- gionsfriheten. Vi vet att människors rätt att utöva sin religion inte tillgodoses i Iran, Turkiet m.fl. länder. Det finns många kanaler för detta. Jag inledde med att tala om några av dem. Just nu, sedan den 10 mars, pågår i Genève FN:s årliga konferens om mänskliga rättigheter. Där har vår utrikesminister hållit ett anförande där hon, efter vad jag har förstått, framför allt tog upp situationen i Kina och det för- tryck som råder där. Det var väldigt välkommet. And- ra talare har varit inne på situationen för Hongkong och Taiwan, men jag vill också nämna Tibet. Vi är många som tycker att Sverige på ett kraftfullt sätt måste reagera mot hur Kina förtrycker dem som lever i Tibet. Men frågan är hur långt man har drivit det här. Kommer det att bli en resolution på MR-konferensen i Genève? Det är fortfarande osäkert. Där måste Sveri- ge driva på. Andra frågor som tas upp på konferensen gäller barnkonventionen och dess uppföljning samt den kongress vi hade om barnprostitution här i Sverige i augusti förra året. Barnsoldater är en annan angelägen fråga. Amnesty har inför den här MR-konferensen sär- skilt pekat på fem områden: Algeriet, Colombia, In- donesien - särskilt östra Timor - Nigeria och Turkiet. Jag tror att man har satt fingret på fem av de konflik- tområden i världen som är värst utsatta. Herr talman! Jag vill dock också peka på att det här med mänskliga rättigheter inte bara är ett problem i den fattiga delen av världen, i u-länderna. Vi har faktiskt - det är ingen som har nämnt det tidigare - fått rätt allvarlig kritik riktad mot vårt eget land, Sve- rige, i olika sammanhang. Jag vill peka på Human Rights Watch, som i september 1996 har tagit upp asylprocessen och kritiserat den. Vidare har US State Department i januari 1997 pekat på att jämställdheten, som vi är så stolta över, faktiskt har försämrats vad gäller lönevillkoren för män och kvinnor. Kvinnors lön i förhållande till män har minskat. Man nämner också asylfrågan. Det finns åtskilligt mer av kritik mot Sverige. Så t.ex. har FN:s kommitté mot tortyr i maj 1996 tagit upp fallet med en zairisk kvinna som hade råkat ut för tortyr och som fick ett avvisningsbeslut. Likaså tog man i november 1996 upp hur en iransk medborgare som utsatts för tortyr inte garanterades asyl i Sverige. Jag tycker att den här kritiken är oerhört allvarlig och att Sverige inte har tagit den på tillräckligt stort allvar. Herr talman! Det finns några enskilda länder som vi bör diskutera mer. Kina har jag redan nämnt, och där vill jag särskilt understryka hur Kina ökar sin militärbudget. Man säger att det under 1997 rör sig om nästan 13 % eller 72 miljarder. Det är oerhörda summor, och det tycker jag tydligt visar på sambandet mellan vapenindustrin och förtrycket av mänskliga rättigheter. Det finns andra exempel i Asien. Vietnam har t.ex. infört dödsstraff och utdömer faktiskt också sådana. Vi har Korea och de fackliga rättigheterna, som nyli- gen var en stor fråga här i Sverige. Där ifrågasattes människors rätt att agera fackligt i strejk med militärt våld. Vi har Burma, och vi har Indonesien som Hele- na Nilsson var inne på. Jag skall bara understryka att vi är fem partier här som går emot vapenexport till Indonesien. Trots detta har regeringen inte ändrat uppfattning i frågan. Det tycker jag är direkt pinsamt för en socialdemokratisk regering. Turkiet skall jag inte gå in närmare på. Det kom- mer att Bengt Hurtig senare att göra. Nigeria nämns också i betänkandet. I den frågan finns en reservation från Miljöpartiet och Vänsterpar- tiet, där vi pekar på att Sverige visserligen agerade när dödsdomen mot Ken Saro-Wiwa verkställdes för ett år sedan men att det inte har lett till någonting. Inom EU har man heller inte tagit upp frågan på nytt. Den bör dock vara aktuell nu i samband med döds- domen mot Wole Soyinka. Det forna Jugoslavien och situationen där har Hå- kan Holmberg varit inne på. Jag vill hänvisa till den reservation vi står för tillsammans. Jag vill framför allt hänvisa till den reservation som finns om Iran och understryka att den kritiska dialogen har ifrågasatts av utrikesministern själv, i frågesvar och i interpellationsdebatt här i riksdagen. Uppenbarligen har den svenska regeringen insett att den politik man fört inte har lett till något. Man bör fortsätta dialogen, men det krävs andra metoder för att få Iran att förstå att man menar allvar. Där är Norge ett exempel, som också nämndes här tidigare. Jag vill också informera om att vi just i dag har bildat en stödkommitté för mänskliga rättigheter i Iran här i riksdagen, där samtliga partier ingår. Herr talman! Jag vill också särskilt nämna Västsa- hara, som är ett gammalt konfliktområde där många av oss har ett engagemang. Där kan jag till min stora tillfredsställelse konstatera att vi är helt eniga om att lyfta fram nödvändigheten av att FN agerar och får Marocko till förhandlingsbordet. FN:s generalsekrete- rare har också vidtagit åtgärder, och jag har stor för- hoppning om att det skall hända någonting där snart. När det gäller Latinamerika var Inger Koch inne på att Kuba är den enda diktatur som är kvar. Väns- terpartiet är mycket kritiskt mot situationen för mänskliga rättigheter på Kuba. Samtidigt vill jag dock fråga: Vad är det för brott USA begår? Är inte det än värre? Under många år har man bedrivit en blockad mot ett folk som inte har gjort annat än att kräva att få välja sin egen väg. Det brottet väger betydligt tyngre. Jag menar att om USA ändrade politik skulle förut- sättningarna för ett demokratiskt Kuba också kunna föreligga. Men det finns betydligt värre situationer i Latin- amerika, trots formell demokrati. Colombia är ett land som vi har diskuterat mycket i utskottet. Där måste Sverige ta fler initiativ. Peru är ett annat konfliktom- råde, som nu har fått ökad uppmärksamhet med an- ledning av ockupationen på japanska ambassaden i Lima. Vänsterpartiet fördömer den typen av aktioner. Men man måste förstå de bakomliggande orsakerna. Varför tar människor till den typen av metoder? Jo, därför att strukturen är våldsam i ett samhälle där mänskliga rättigheter förtrycks och barn lever i största fattigdom utan att någon bekymrar sig om det. Herr talman! Det finns mycket mer att säga, och det finns många glädjande tecken i världen. Situatio- nen i Guatemala har nämnts. I Sydafrika finns en sanningskommission och demokrati har införts trots de svårigheter som ändå finns. Men jag vill hävda att det är möjligt att göra väldigt mycket som individer, som riksdag, som regering, som internationella organ. De möjligheterna måste vi ta. De tas inte tillräckligt på allvar. Det vi kan börja med är att instämma i utskottets uttalanden i betänkandet i det stora hela, utom de reservationer där Vänsterpartiet finns med. Vi står bakom samtliga dessa reservationer. Men speciellt vill jag yrka bifall till reservation 11, som gäller mänskli- ga rättigheter i Iran. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 218647 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf158