2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. 44F2CCCF-551C-4C76-8445-1DB31DE376E0 157 HÅKAN HOLMBERG (fp) fp Herr talman! Med jämna mellanrum hemsöks vår utrikesdebatt av ett slags värderelativism, som i olika ideologisk tappning alltid går ut på samma sak - nämligen att demokrati och mänskliga rättigheter skulle vara speciellt västerländska idéer som noga besett saknar relevans i andra kulturområden. Under denna till synes mycket djupsinniga täckmantel har diktaturer och ofrihet av olika slag alltid funnit villiga försvarare. För 20-25 år sedan var det alltjämt högsta mode i delar av svensk debatt att förneka att mänskliga rät- tigheter och demokrati hade något större intresse i länder som styrdes av kommunistiska diktaturer. Ki- neser, ryssar eller polacker hade inte samma intresse av frihet och skydd för sina grundläggande rättigheter som vi hade i den kapitalistiska västvärlden. En annan version av samma tanke, populär på sina håll också i Sverige, var att mänskliga rättigheter saknade intresse i afrikanska länder, där kollektivet alltid antogs uppfattas som intressantare än individen. Detta fick bli en ursäkt för enpartisystem och allsköns övergrepp. De som försökte se något försonande i Sydafrikas apartheidsystem såg på ett liknande sätt inget behov av mänskliga rättigheter för svarta med- borgare i det landet. De hade inte samma behov av frihet som den vita delen av befolkningen. Nu är de gamla diktaturerna i Östeuropa borta, liksom apartheid och de flesta av de s.k. afrikanska socialistiska regimerna. Överallt ser vi nu försök att bygga upp demokratiska flerpartisystem byggda just på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Nu är det i stället populärt att ursäkta bristen på demokrati i olika länder i Asien - i Kina lika väl som i Singapore eller Indonesien. Indonesien är inte alls det enda exemplet på länder i den delen av världen som inte har någon officiell kommunistisk regim och som är likgiltiga för demokratin. Man brukar ursäkta detta genom att tala om asiatiska värden. Asiater skulle ha en annan syn på frågor kring lag och ord- ning, stabilitet och auktoritet som innebär att demo- krati i ordets normala mening skulle vara ett ointres- sant begrepp i dessa länder. Skillnaden skulle bestå i den konfucianska traditionens speciella inverkan, brukar det heta. Jag talade för någon månad sedan med Martin Lee, ledare för det demokratiska partiet i Hongkong. Han är mer än någon annan en symbol för Hongkong- bornas önskan att få behålla sina demokratiska fri- och rättigheter också sedan staden övergått till Kina senare i år. Hans kommentar till talet om asiatiska värden och hänvisningarna till konfucianismens spe- ciella inverkan var befriande i sin självklarhet: Kon- fucius levde när ni i Europa styrdes av enväldiga kungar och kejsare. Skulle ni i Europa med den sor- tens argument acceptera att i dag berövas era demo- kratiska friheter? Taiwan är ett annat land inom den konfucianska traditionen - en demokrati med 22 miljoner invånare. Hade Taiwan legat i Europa hade det varit ett av EU:s tyngre medlemsländer. Talar man med politiker från det landet säger de i dag, oavsett parti, att demokrati är ett asiatiskt värde. Skall man försöka tolka den form av värderelati- vism som gång på gång dyker upp i mer övergripande ideologiska termer finns det två möjligheter. Antingen menar de som driver resonemang av detta slag att demokrati och mänskliga rättigheter egentligen inte är så viktiga i Europa heller. Det skulle nog inte vara så dumt med litet asiatiska värden också i vårt land. Men de vågar inte öppet stå för en sådan hållning. Eller också, och det är det andra alternativet, omfattar man, utan att kanske reflektera över det, en form av rasism eller åtminstone en inställning att det inte spelar så stor roll vad som händer med människor som inte är vita, rika och européer. Kineser skulle inte plågas av tortyr på samma sätt som européer gör. Afrikanska familjer som splittras när hemliga polisen griper en politiskt aktiv medlem skulle inte fara lika illa som familjer i västvärlden. Muslimer skulle inte ha samma behov av att fritt kunna uttala sin mening om saker och ting som kristna människor i Europa. Det vore, som sägs i reservation 1, av mycket stort värde med en årlig redogörelse för utvecklingen vad gäller mänskliga rättigheter i de länder som tar emot svenskt bistånd. Jag kan inte hjälpa att jag misstänker att majoritetens ovilja att bifalla detta enkla förslag hänger samman med det faktum att demokratimålet för svenskt bistånd så länge bara betraktats som ett mål bland flera och inte som ett mål som är överord- nat och troligen avgörande för att de andra målen skall kunna uppnås. Det krävs en bättre analys av sambanden mellan demokrati och utveckling än vad i synnerhet socialdemokraterna har orkat med. I reservation 6 begärs ett klarare ställningstagande från riksdagens sida till hoten mot de demokratiska friheterna i Hongkong. Utskottets majoritet, modera- ter likaväl som socialdemokrater och några andra, nöjer sig med att säga att det är oacceptabelt om övergången till kinesiskt styre i Hongkong innebär ett bakslag för den demokratiska utvecklingen. Men detta har ju redan hänt. Den valda folkrepresentationen har redan ställts åt sidan. Detta måste vi kommentera och inte låtsas som om alltsammans bara skulle vara en hypotetisk utveckling i en osäker framtid. I reservation 8 begär vi att riksdagen skall ge re- geringen ett tydligt mandat att inom FN stödja even- tuella initiativ som kan leda till att frågan om Taiwans representation löses, t.ex. genom någon form av ob- servatörskap i FN:s olika underorganisationer. Den doktrin om ett Kina som utskottet hänvisar till duger inte som argument emot den inställningen. Taiwan styrs inte av Peking och har släppt den gamla regi- mens krav på att erkännas som representant också för det kinesiska fastlandet. Taiwan är i dag en demokrati som lever i skuggan av en totalitär diktatur. Taiwans rätt att leva vidare som ett demokratiskt samhälle, oavsett framtida relationer mellan Taiwan och Kina, måste stödjas internationellt också av andra demokra- tier, inräknat Sverige. Helena Nilsson har talat om Iran och Indonesien. Det räcker kanske för mig att här instämma i det som hon säger och när det gäller Iran och den muslimska delen av världen poängtera att islam - och det kanske är viktigt att säga det i vår tid när så många fundamen- talistiska krafter gör sig gällande - också bär upp en annan tradition av tolerans och öppenhet som vi gi- vetvis, från våra värderingar i Sverige, skulle vilja se dominera det politiska livet också i dessa länder. I reservation 14 behandlas flyktingars rätt att åter- vända till Bosnien. Vi tycker att det är orimligt att, som majoriteten har gjort, avfärda stora delar av pro- blematiken med att den allmänna situationen i Bosni- en-Hercegovina har förbättrats. Man säger inte något om att den politiska förbättring som skulle följa på Daytonavtalets militära del knappast har materialise- rats alls. Den etniska uppdelningen består. Inte heller orkar majoriteten riktigt med att kommentera situatio- nen i resten av det f.d. Jugoslavien, dvs. de övergrepp som vi vet äger rum i Serbien och Kroatien. Inte ens de ganska modesta synpunkter när det gäller Serbien som utrikesministern lämnade i ett frågesvar före jul har man klarat av att skriva in. Utskottet behandlar också utvecklingen i Mellersta Östern med utgångspunkt från bl.a. en folkpartimo- tion. Här finns inga reservationer eftersom enigheten om vägen till en hållbar lösning glädjande nog är stor. Jag vill bara här markera att motionen skrevs under intrycken av hoten mot fredsprocessen. Om den skulle bryta samman kvarstår ändå det grundläggande, näm- ligen att det enda sättet att uppnå stabil fred i området är att utgå från såväl Israels rätt att existera som pa- lestiniernas rätt att styra sig själva i en egen stat. Ho- tet mot fredsprocessen är just i dag Israels bosätt- ningspolitik. I morgon kan det vara något annat. Men varken israeler eller palestinier kan uppnå varaktig fred på bekostnad av alla motpartens vitala önskemål och intressen. I längden är det demokrati och mänsk- liga rättigheter som är den bästa garanten för en ut- veckling mot fred och gemensam utveckling också i Mellanöstern. Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer som Folkpartiet har anslutit sig till, men jag inskrän- ker mig här till att yrka bifall till reservationerna 6 och 8. 0198565054212 N 2010-01-01 00:00:00 218646 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf157