2348991 GK0981 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:81 Onsdagen den 19 mars 1996/97 81 1997-03-19 00:00:00 Kommunala kompetensfrågor 2131E60C-8920-437A-A85C-24D50169E184 109 FRANK LASSEN (s) s Fru talman! I KU:s betänkande nr 12 behandlas ett tjugotal motioner inom områdena kommunal närings- verksamhet, kommunala företag, allmännyttiga bo- stadsföretag, kommunala avgifter samt bojkott av vissa företag. Taletiden medger inte att jag mera i detalj går in på alla motioner och områden, och det är knappast heller nödvändigt. Utskottets ställningsta- gande är ju väl dokumenterat. När det gäller den kommunala näringsverksamhe- ten finns det yrkanden om en översyn och en precise- ring av gränserna för den kommunala kompetensen. Det är utskottets uppfattning att kommunallagens bestämmelser är tydliga och tillräckliga. Förutsätt- ningen för kommunen att bedriva affärsverksamhet är bl.a. att den skall vara av allmän nytta för kommunens invånare och att den inte drivs i spekulativa eller vinstgivande syften. Den dominerande och vanligaste kommunala af- färsverksamheten är det som benämns sedvanlig kommunal affärsverksamhet. Det avser sådant som bostadsföretag, el-, gas- och värmeförsörjning, ren- hållning, va-verksamhet och kollektivtrafik. Inom dessa områden har kommunerna sedan länge en oomtvistad rätt att bedriva verksamhet. Det kan för- tjäna att påpeka att denna verksamhet svarar för 90 % av den kommunala affärsverksamheten vad gäller omsättningen. Därutöver tillåts kommunerna att be- driva annan verksamhet, dock enbart under förutsätt- ning att den är av allmänt intresse för kommunens invånare och att verksamheten bedrivs enligt själv- kostnadsprincipen. Begränsningarna av denna verksamhet belyses på ett tillfredsställande sätt i förarbetena till kommunal- lagen. Utskottet anser att dessa regler är tillräckliga samt konstaterar att tvister om överskridande av grän- serna för den kommunala kompetensen avgörs av förvaltningsdomstolen. Inom detta avsnitt finns även motioner med krav på en utvidgning av den kommu- nala kompetensen. I motionerna K510 och K518 tas upp lokalisering- sprincipen som ett hinder för kommunen att samverka för att på så sätt uppnå bättre resursutnyttjande. Ut- skottet konstaterar att ett försök med uppdragsverk- samhet utanför kommungränsen pågår inom kollektiv- trafiken. Denna försöksverksamhet får pågå till ut- gången av år 2002. Utskottet anser emellertid att det finns skäl att vidga denna försöksverksamhet till att även gälla annan kommunal verksamhet. Regeringen bör därför snarast lägga fram ett förslag för riksdagen med denna innebörd. Detta bör riksdagen med anled- ning av ovannämnda motioner som sin mening ge regeringen till känna. När det gäller kommunala företag föreligger mo- tioner med krav på förbud mot bildande av kommuna- la bolag respektive krav på avveckling av alla kom- munala bolag inom en femårsperiod. Utskottet finner inte skäl att föreslå en sådan ändring i kommunallagen som inskränker rätten för kommunerna att bilda bo- lag. Utskottet finner följaktligen ej heller skäl till att lagstiftningsvägen tvinga kommunerna att avveckla sina bolag. Under avsnittet allmännyttiga bostadsföretag fö- reslås bl.a. att det borde bli möjligt för samgående mellan allmännyttiga bostadsföretag i olika kommu- ner. Här finns en utredning tillsatt som förväntas vara färdig i april. Vad gäller kommunala avgifter finns motionskrav på att bl.a. förbjuda inkomstrelaterade taxor. Utskottet avstyrker dessa motioner. Slutligen kräver Miljöpartiet i motion K503 att kommunerna själva skall kunna besluta om boj- kottaktioner mot vissa företag. Ett likartat krav har behandlats tidigare av KU, så sent som mindre än ett år sedan och avstyrktes då. Utskottet finner ej anled- ning att ändra sitt tidigare ställningstagande. Efter denna något rapsodiska genomgång, fru tal- man, föreslår jag att utskottets förslag antas i sin hel- het och att samtliga reservationer avslås. Då detta, fru talman, är min debut i denna talarstol har jag försökt att så långt som möjligt följa ett manu- skript för att undvika formella lapsusar och se till att det här hanteras på ett någorlunda korrekt sätt. Jag vill därför använda återstoden av min talartid till att göra några mera personliga reflexioner kring betänkandet. Jag har en bakgrund sedan 30 år som aktiv kom- munpolitiker. Jag har varit och sitter i stiftelser, bolag, kommunförbund. Jag har under de 30 åren med stort intresse följt vad rikspolitikerna har beslutat om det som berört oss i kommunerna. När jag talar om kommunerna är det inte i ett Stockholmsperspektiv. Det finns nära 300 kommuner, och min bakgrund är ett antal mindre kommuner i Värmland. Vi känner inte alltid igen den verklighet som beskrivs från det här huset. När betänkandet lades fram studerade jag med extra stort intresse mo- tionerna och reservationerna från m, fp och kd. Jag är i grunden en positiv människa och försöker tolka allt till det bästa. Då man läser det som skrivs här kan man ändå med litet god vilja få den uppfattningen att det ändå finns rikspolitiker som vill oss väl ute i kommunerna, som är måna om och visar omsorg om den kommunala verkligheten. Man är bekymrad över att vi ger oss in i verksamheter som blir dyra för kommunen och skattebetalarna. Man är bekymrad om den kommunala insynen är bristfällig. Det värmer litet grand när man känner att det även i det här huset finns folk som upplever att den kom- munala verksamheten är viktig. Men när man studerar texten vidare slås man av att man kanske har varit litet väl positiv i sin tolkning. Efter att ha lyssnat på Frig- gebo och Martinger i talarstolen brast mina illusioner om att det fanns en förståelse för den kommunala verksamheten. Friggebo indelade kommunerna i - jag höll på att säga redan kriminella och blivande krimi- nella - kommuner som redan har drabbats av skanda- ler och de resterande som ännu inte har drabbats av sådana, kommuner där manliga kommunpolitiker redan drabbats av skandaler eller skulle komma att drabbas av skandaler. Då kände jag inte riktigt stödet och förståelsen för kommunal verksamhet. Peter Eriksson talar om att det är viktigt att höja politikernas anseende. Jag delar den uppfattningen i allra högsta grad. Det kan vi göra genom vårt uppträ- dande både i det här huset och i kommunerna. Jag är litet bekymrad när Peter Eriksson skissar sin insats på det området, att man nu får se till att ta kommunerna i örat så att politikernas anseende återupprättas. Jag är ganska övertygad om att riktigt så enkel är inte pro- blembilden ute bland kommuninvånare. Det finns en hel del som anser att det inte bara är på den kommu- nala nivån som problemet med politikerföraktet lig- ger. När jag läser beskrivningen av problemet i m-, fp- och kd-motionerna blir jag litet fundersam och undrar hur pass mycket möda man har lagt ned på att sätta sig i problematiken. Man beskriver den kommunala affärsverksamheten som något av jätten glufs-glufs som växer hastigt och slukar alla privata företag och initiativ. Men så är det inte. Antalet kommunala bolag minskade 1993-1995 med 5 % och har fortsatt att minska, privatisering och utförsäljning fortsätter i ungefär samma takt oavsett om det är borgerliga eller socialdemokratiska majoriteter i kommuner. Omsätt- ningen sjönk 1993-1994 med 10 %. Andelen anställ- da i kommunala bolag av samtliga kommunalt an- ställda var 1990 drygt 7 % för att 1995 vara nere i knappt 6 %. Dessa bolag svarar för 14 % av kom- munkoncernens totala omsättning. 90 % utgörs av en verksamhet som egentligen aldrig har direkt ifråga- satts och som anses naturlig för kommunerna. Hälften av bolagen är bolag inom fastighetssidan som jobbar med att förvalta bostäder, dagis och skolor. Kommunala bolag och företag är naturligtvis inget självändamål för kommunerna utan ett av flera red- skap att försöka bedriva en verksamhet som kommu- ninvånarna anser att kommunen skall bedriva, och bedriva optimalt. Jag tycker att de synpunkter som kommer fram från Folkpartiet och Moderaterna är litet dogmatiskt fundamentalistiska. Man utdömer kategoriskt all verk- samhet som bedrivs på den kommunala nivån. Jag vill fråga mina värderade kolleger från Moderaterna och Folkpartiet: Är ni övertygade om att ni även bland era partikamrater som är ute i verkligheten har stöd för den nedsättande syn på kommunal verksamhet som ni har gett uttryck för? Moderaterna säger att de vill slå vakt om kommu- nernas ekonomi. Jag tror att kommunerna skulle ge Moderaterna en större uppskattning om de slutade med att hota med ytterligare nedskärningar inom den kommunala sektorn och om man gav kommunerna en chans att kunna samarbeta på ett bra sätt för att få ut maximalt av de pengar som man satsar. Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot under en kort tid. Men efter 30 års kritik på den kommunala horisonten har jag lärt mig att mycket uppskatta den kunnighet och klokskap som finns i det här huset. Jag har lärt mig att det finns två sidor av samma mynt. Det finns kunskaper som jag inte besitter och som det ligger ett värde i att ta del av. Jag respekterar den klokhet som finns här. Kanhända en och annan från riksdagen borde göra ett besök ute i den kommunala verkligheten - och då inte i Danderyd eller i Stockholm - för att något lära sig att uppskatta den klokhet och kompetens som finns bland de tusentals kommunpolitiker som jobbar oavlönat för att skapa bra kommuner. (Applåder) 0654651796309 N 2010-01-01 00:00:00 218598 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0981/#anf109