<anforande>
<dok_hangar_id>2348988</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:78 Torsdagen den 13 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barnfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6ED7BA94-3256-41C5-B892-1A237B9DD2F4</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE JÖNSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Detta betänkande rörande barnfrågor
som vi nu skall behandla här i kammaren innehåller
ett femtiotal motionsyrkanden. Att motionerna på
detta område är så många visar att omsorgen om bar-
nen är något som engagerar oss alla mycket. Vi här i
riksdagen är förenade i en strävan att på alla sätt ge
barn goda förutsättningar och utvecklas i en god och
kärleksfull miljö. Om hur vi skall uppnå dessa mål har
vi delvis olika uppfattningar.
Sällan har väl barnens situation i vårt samhälle
uppmärksammats i sådan omfattning som just nu.
Genom bl.a. Barnombudsmannens, frivilligorganisa-
tionernas och nätverksgruppernas arbete sätts barn-
och ungdomsfrågorna i fokus.
De flesta barnen i vårt land mår bra och har goda
uppväxtförhållanden. Vi har den lägsta spädbarns-
dödligheten i världen, och vi har friska och ganska
nöjda barn. Vi har också en väl utbyggd barnomsorg
och skola samt ett stort utbud av fritidsaktiviteter.
Dock skuggas den ljusa bilden av de negativa ef-
fekter för barnen som arbetslösheten ger. De sociala
och ekonomiska problem som långtidsarbetslösheten
för med sig ökar nu riskerna för att fler barn blir
otrygga och far illa. Det är vi vuxnas och samhällets
skyldighet att se till att barnets behov och rättigheter
tillgodoses. Även för barnens skull är det av största
vikt att vi lyckas få ned arbetslösheten.
Under många år har vi kunnat lösa problemen ge-
nom ökade resurser. Nu befinner vi oss i en helt an-
nan situation, där det största sveket mot barnen och
ungdomarna skulle vara att låta landets ekonomi ske-
na i väg och att låta den kommande generationen ärva
ett samhälle i ekonomiskt kaos och med jättestora
budgetunderskott.
Vi måste i stället försöka utnyttja våra resurser
ännu bättre. Vi måste stimulera till större samverkan
mellan olika myndigheter. Vi måste också lyfta fram
de goda exemplen på hur man kan arbeta förebyggan-
de och skapa bättre livsvillkor för barnen.
I höstas lämnade regeringen en rapport, Barn i
dag, som ger en ögonblicksbild av barns situation i
Sverige. Rapporten är ett viktigt initiativ av regering-
en. Inom kort väntas en uppföljare till rapporten, som
skall inspirera till fortsatt utveckling av arbetet med
barn. Jag vet att bl.a. samverkansfrågor och betydel-
sen av ett allmänt socialt skyddsnät kommer att bely-
sas. Del två och en studiehandledning kommer att
sändas ut till alla kommuner under våren, så att politi-
ker och tjänstemän skall kunna ta del av rapporten
och inspireras av den i sitt arbete.
I det nya förslaget till socialtjänstlag, som för öv-
rigt läggs fram i dag, framhålls särskilt barnens rätt.
Regeringen kommer att föreslå att portalparagrafen
kompletteras med artikel 3 i FN:s barnkonvention om
att barnets bästa skall sättas i främsta rummet.
Detta innebär att socialt arbete med barn måste ut-
föras utifrån ett barnperspektiv. I förslaget förs ett
ingående resonemang kring uttrycket barnperspektiv.
De som arbetar inom socialtjänsten ställs ofta in-
för mycket svåra avgöranden. Detta kräver goda kun-
skaper. I socialtjänstpropositionen uttalar regeringen
att fortsatt metodutvecklingsarbete inom socialtjäns-
ten är nödvändigt för att barnkonventionens intentio-
ner skall kunna uppfyllas.
Tyvärr har det förekommit en viss underlåtenhet
att anmäla till socialtjänsten när barn och ungdomar
far illa. Jag ser därför mycket positivt på förslaget
från vår socialdemokratiska regering att utöka skyl-
digheten att göra anmälan till socialnämnden. Själv-
fallet måste en klar och tydlig information om denna
skyldighet spridas till de personer som arbetar inom
verksamheter som berör barn och ungdomar.
Samtidigt måste vikten av samverkan mellan so-
cialtjänsten och de myndigheter och verksamheter
som berör barn starkt betonas. Jag tänker särskilt på
barnomsorg, skola, polismyndighet och primärvård.
I januari 1996 trädde ändringar i föräldrabalken i
kraft. Barnets rätt att komma till tals har stärkts vad
gäller adoptionsärenden, i mål om vårdnad och um-
gänge samt i namnärenden. Hänsyn skall tas till bar-
nets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.
Regeringen har i dagarna lagt fram en skrivelse till
riksdagen om metodutveckling, forskning och utbild-
ning i arbetet för barn som utsatts för sexuella över-
grepp.
Det är angeläget att Socialstyrelsen noga följer ut-
vecklingen när det gäller barn som far illa, och stän-
digt håller sig informerad om denna genom statistik
av olika slag. I regleringsbrevet för år 1997 har upp-
dragits åt Socialstyrelsen att senast i oktober 1997
redovisa utvecklingsarbete som rör utsatta barn.
Ytterligare insatser har gjorts. Våren 1996 tillsatte
regeringen en utredning om barns och ungdomars
psykiska hälsa - Barnpsykiatrikommmittén. Kommit-
tén har bl.a. till uppgift att föreslå olika åtgärder för
att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården
och socialtjänsten. Sedan litet mer än ett år tillbaka
arbetar kommittén med att göra en bred översyn över
hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till
barnkonventionens regler.
Några reservationer handlar om föräldrautbild-
ning. I en departementsskrivelse, Stöd i föräldraska-
pet, belyses behovet av stöd och utveckling i föräldra-
skapet. Statsrådet Klingvall har tillsatt en särskild
utredare med uppgift att undersöka hur stödet till
föräldrarna i deras föräldraroll kan förbättras.
Fru talman! Sammantaget tycker jag att man kan
konstatera att det på flera nivåer bedrivs ett intensivt
arbete för att uppmärksamma barns situation och
stärka skyddsnätet. Ett flertal utredningar är tillsatta.
Många olika projekt och försök med nätverksgrupper
har satts i gång i kommunerna.
När vi skrev på FN:s barnkonvention åtog vi oss
att garantera barn och ungdomar i Sverige de rättighe-
ter som anges i konventionen. Vi har också åtagit oss
att göra konventionens bestämmelser allmänt kända
bland barn och vuxna. Att sprida kunskaper om barn-
konventionen och om hur den skall omsättas i prak-
tisk handling är ett ansvar som vilar på oss alla.
Nu är det verkligen dags att gå från ord till hand-
ling. Barnperspektivet skall integreras i det vardagli-
ga, praktiska arbetet överallt där barn berörs. Det
skall synas och kännas att Sverige anslutit sig till
barnkonventionen.
Med hänvisning till ovan anförda yrkar jag bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga reser-
vationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0771794334400</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218171</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0978/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
