2348988 GK0978 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:78 Torsdagen den 13 mars 1996/97 78 1997-03-13 00:00:00 Styrning och uppföljning av totalförsva- ret 657372C9-E4BD-413F-AD24-EE06A77BDC01 182 ANNIKA NORDGREN (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2, som handlar om riksdagens inflytande över utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. För tre år sedan bildades myndigheten Försvar- smakten genom en sammanslagning av knappt 100 myndigheter och ombildning eller nedläggning av ytterligare ett tiotal. År 1995 tillkallade försvarsminis- tern en särskild utredare som skulle följa upp och utvärdera genomförda och pågående strukturföränd- ringar inom Försvarsmaktens verksamhetsområde. Utredningen antog namnet Utredningen för utvärde- ring av försvarets ledning och struktur, UTFÖR. Enligt utredningen har politiker, Försvarsdeparte- mentet och Försvarsmakten olika uppfattningar om vilka mål man vill uppnå. Utredningen konstaterar också bl.a. att utvärderings- och insynsverktyg fattas och att mycket få västländer har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenska. Uppseende- väckande nog konstaterar UTFÖR att de kostnads- minskningar inom Försvarsmaktens ledningsorgani- sation i fred m.m. som statsmakterna har beslutat om inte har genomförts av Försvarsmakten. ÖB bemötte utredningen med att utredaren nog hade fått skoskav i lumpen. Allt detta borde få larmklockorna att ringa hos varje ledamot i detta hus som är intresserad av revi- sion och riksdagens möjligheter till styrning och in- syn. Och klockorna har ringt i försvarsutskottet, måste jag säga. Det betänkande vi talar om i dag är ett bevis på det. Utskottet pekar i betänkandet på vilka ytterli- gare beslutsunderlag som regeringen framgent bör redovisa för riksdagen. Det gäller bl.a. försvarets operativa förmåga och dess prioriteringar i fråga om målstyrning och resultatredovisningar samt i viss mån utveckling och anskaffning av försvarsmateriel. Det här är i linje med vad UTFÖR har konstaterat. Utredningen slog nämligen bl.a. fast att myndigheter- nas respekt för statsmakternas beslut måste skärpas. Styrmedlen och redovisningssystemet borde enligt utredningens mening utvecklas så att en säkrare upp- följning blir möjlig. UTFÖR betonade också vikten av tydligare krav på återrapportering. Utredningen ställer frågan om politikerna egentli- gen vill styra försvaret. Svaret på den frågan borde naturligtvis, enligt Miljöpartiets uppfattning, vara ja. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Riksdagen är i dag alltför mycket i händerna på Försvarsmakten och regeringen, som jag ser det. Jag har med stort intresse tagit del av de rapporter och det material som utredningen har presenterat. Innan regeringens proposition kom på utskottets bord i höstas såg jag fram emot att få ta del av de konsek- venser som regeringen hade dragit av UTFÖR. Jag trodde också att styrningsfrågorna skulle vara ett väl utvecklat avsnitt i propositionen. Så blev inte fallet. Regeringen ville få fria händer att behandla utred- ningen som den ville. Regeringen skrev i propositio- nen att det bör ankomma på regeringen att vidta er- forderliga åtgärder för att åstadkomma en ökad grad av måluppfyllnad, samt att kontinuerligt följa upp resultatet. Regeringen anförde också att regeringen avser att hålla riksdagen informerad om hur utveck- lingen av mål- och resultatstyrningen av Försvarsmak- ten fortskrider. Då var min nästa förhoppning att utskottet i alla fall inte skulle falla till föga för detta utan genom initiativrätten ta tag i styrningsfrågorna. Men utskottet föreslår inte riksdagen att ge regeringen något till känna. Jag förutsätter dock att utskottets i vissa fall ganska skarpa formuleringar i detta betänkande kom- mer att studeras noga på Försvarsdepartementet. Fru talman! Jag vill ett ögonblick gå tillbaka till regeringens ambition att hålla riksdagen informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen av Försvarsmakten fortskrider. Det här tycker jag natur- ligtvis inte räcker. Jag tycker att det är riksdagen som skall avgöra vad som är viktiga frågor och i vilken utsträckning riksdagen skall utöva beslutanderätt i dessa. Det bör vara riksdagen som definierar sin och regeringens roll när det gäller att fördela ansvaret för styrning och uppföljning av försvaret. En sak som jag vill lyfta fram mer konkret här i dag är regleringen av när regeringen måste höra riks- dagen beträffande t.ex. materielbeställningar och vilket underlag till beslut som krävs. Detta kan ex- emplifieras genom att regeringen i budgetpropositio- nen hemställde att riksdagen skulle bemyndiga rege- ringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten. Senast detta var aktuellt rörde det sig om en kostnadsram på högst 66,670 miljarder kronor för tiden efter budgetåret 1997. Detta förfarande motsätter sig Miljöpartiet be- stämt. Enligt vår mening måste regeringen i stället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut rörande materiel och utvecklingsarbete så att riksdagen får en större möjlighet att påverka vart pengarna går och bedöma om det över huvud taget är rimligt att beställning, inköp eller utveckling av ma- teriel skall göras. Här tycker jag att utskottet skulle ha uttalat att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett förslag till en reglering av när regeringen skall förankra beslut om utveckling och beställning av materiel i riksdagen. Syftet skulle naturligtvis vara att säkra riksdagens inflytande över materielbeställningar och utvecklingsarbeten. Jag tycker inte att det räcker att riksdagen hålls in- formerad genom t.ex. redovisningar av viktigare ut- vecklings- och anskaffningsprojekt under det aktuella budgetåret i budgetpropositionen, vilket utskottet tycker. Jag menar att utskottet måste få en reell och fastlagd möjlighet att påverka innan beslut beträffan- de utveckling och anskaffning fattas. Detta tycker jag och Miljöpartiet är en viktig fråga. 0251174631818 N 2010-01-01 00:00:00 218346 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0978/#anf182