2348987 GK0977 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:77 Onsdagen den 12 mars 1996/97 77 1997-03-12 00:00:00 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor FC9391C0-7698-48C5-ABB6-2844EB16D2E7 137 ANDREAS CARLGREN (c) c Herr talman! Bara döda ting är helt lika. Varje olikhet är ett stycke liv, och att vara levande är att vara olik. Ändå har vi ofta så svårt att acceptera olik- heter. Olikheter blir så ofta föremål för fördomar. Intolerans mot olikheter bland enskilda människor och grupper av människor riskerar till sist att bli en intolerans som kan vändas mot vem som helst. Till sist har vem som helst en olikhet som kan bli föremål för fördomar eller aggressivitet. Det undergräver demokratins jordmån och förråar hela samhällsklima- tet. Därför är tolerans ett livsavgörande värde för alla människor i samhället och ett gemensamt värde att försvara. Angrepp mot gruppen homosexuella - hets mot folkgrupp - pågår i vårt land. Det är inte grå teori vi talar om, utan en mycket obehaglig eller farlig verk- lighet. Vi vet att människor dödas i vårt land. Vi vet att människor utsätts för våld. Vi vet att människor utsätts för hot på grund av homosexualitet eller för- modad homosexualitet. Den undersökning Folkhälso- institutet har gjort som har nämnts här i debatten är ett av de starka exemplen på det. Vi vet att det finns de som systematiskt uppmanar till våld mot gruppen. Bland nazistiska grupper före- kommer organiserad och genomgående hets mot olika samhällsgrupper. Måltavlorna är de klassiska: judar, invandrare, svarta och homosexuella. Uttalanden eller skrifter som hetsar mot en grupp beroende på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ur- sprung eller trosbekännelse är straffbara. Motsvaran- de hets mot homosexuella som grupp är inte straffbar. Alltså är det fullt möjligt för nazister att sprida tidningar som "Siege - för ökat våld mot homosexuel- la" eller artiklar om att homosexuella inte har rätt att leva. Jag skulle vilja säga att det har pågått en förvir- rad debatt om våld och diskriminering i allmänhet. Poängen är att detta trots allt är möjligt med den lag- stiftning som finns. Det sätter den inte stopp för. När nazister hetsar mot judar eller svarta som grupp skall det självfallet vara straffbart. Varför inte ge samma skydd när samma nazister hetsar mot ho- mosexuella som grupp? Det måste vara den riktiga frågan. Dels leder det till att det blir svårare för poli- sen att systematiskt och effektivt motarbeta nazisters förföljelser av olika grupper i samhället över huvud taget, dels blir det en signal till nazistiska grupper om vart man bör rikta sina aggressioner för att undgå straffpåföljd. Utskottet citerar sig självt i sina motiv från ett ti- digare betänkande och säger att skilda gruppers behov av skydd mot nedsättande omdömen eller kritik alltid är en svår avvägning. Om det bara gällde nedsättande omdömen eller kritik vore det kanske i och för sig allvarligt, men det värsta är att det inte alls bara handlar om det. Det är en direkt aningslös och omed- veten formulering som man dessutom väljer att upp- repa när man citerar sig själv. Vi vet att det behövs ett starkare skydd. Det tyckte redan utredningen om homosexuellas situation i sam- hället i början av 80-talet. Vi talar om ett skydd som redan finns på flera håll i Europa. Det finns i Spanien, Tyskland, Irland, Danmark, Nederländerna och Nor- ge. Det framgick av en kartläggning av KU förra året. Det är i stort sett genomgående länder som har egna erfarenheter av nazism och fascism. Där vet man av egen mycket dyrköpt, och den gången mycket farlig, erfarenhet hur viktigt det är att skydda minoriteter. Här är Sverige kanske drabbat av aningslöshet. Vi råkade inte lika illa ut. Men varför skall vi, som an- nars är ett föregångsland när det gäller tolerans, ligga så klart efter? Utskottet talar om svåröverblickbara konsekvenser för tryckfriheten och yttrandefriheten. Men var kon- kreta! Svåröverblickbara säger man väl om sådant som är svårt att ta reda på. Detta är ju inte svårt att ta reda på. Det är ju tillämpat i ett antal europeiska län- der. Titta t.ex. på Danmark och Norge! Vad finns det för påtagliga problem för tryck- och yttrandefriheten där till följd av en sådan här lagstiftning? Man säger att en lagändring kan leda till att de homosexuella pekas ut som en speciell grupp i sam- hället på ett sätt som många av dem inte önskar. Det låter som ett förförande tolerant argument, men man blandar bort korten. De homosexuella pekas ju redan ut, men av angriparna, av dem som hetsar, av t.ex. de nazistiska grupperna. Det är de som buntar ihop och behandlar de homosexuella som grupp. Skall inte riksdagen då, som den lagstiftande församlingen, säga: Vi skyddar den grupp som är utsatt just som grupp. I stället slinker man bakom det till synes liberala argumentet att man bara skyddar individer. Men det är ju inte sant när man på det sättet urholkar ett skydd för några som faktiskt angrips som grupp. Jag ser trots allt fram emot den dag jag får vara med och fatta ett beslut här i riksdagen som innebär ett förstärkt skydd. Jag är övertygad om att Sverige i dag är så starkt tolerant och så starkt inriktat på att skydda minoriteter också när de angrips som grupp att vi här i kammaren mycket snart kommer att fatta ett annat beslut än det vi förmodligen kommer att fatta i dag. Även om det finns mycket att invända mot det Widar Andersson säger, vill jag ta fasta på att han säger att det finns en process som går framåt och att det pågår en ständig prövning i olika partier. Jag tycker att vi skall ta fasta på de orden och hoppas att det också leder till att vi mycket snart kan fatta andra beslut här i riksdagen. Jag vill säga att det finns en typ av tolerans som är så utslätad och självklar att den till sist känns som en litet fadd smak i munnen. Det är sådant vi ofta ägnar oss åt i högtidstal. Det utmanar inte någon, och därför vidgar det inte heller några gränser. Trots att Sverige är ett föregångsland på många sätt när det gäller ho- mosexuella är det fortfarande litet kontroversiellt. Just därför är detta så viktigt. Det är ett av de områden där vi faktiskt kan vidga gränserna, och det kommer att beröra oss alla. Då ökar friheten för alla i samhället oavsett om man är svart eller vit, jude eller muslim, kristen eller muslim, eller vad som helst. Då ökar friheten för alla. Till sist vill jag läsa upp det Martin Niemöller sa- de. Han var antinazistisk präst i Tyskland och upplev- de detta nära inpå sig. Han sade: I Tyskland kom nazisterna för att hämta kommu- nisterna, och jag sade ingenting eftersom jag inte var kommunist. Sedan kom de och hämtade judarna, och jag sade ingenting eftersom jag inte var jude. Sedan kom de och hämtade fackföreningsmed- lemmarna, och jag sade ingenting eftersom jag inte var fackföreningsmedlem. Sedan kom de och hämtade katolikerna, och jag var protestant, så jag sade inget. Sedan kom de och hämtade mig, och vid det laget var det ingen kvar som sade någonting. Riksdagen har till uppgift att skydda minoriteter som grupp och som individer just därför att det bety- der så mycket för allas vår frihet. Därför yrkar jag bifall till reservation 4. 0195228370311 N 2010-01-01 00:00:00 218069 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0977/#anf137