<anforande>
<dok_hangar_id>2348987</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:77 Onsdagen den 12 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D0617568-664B-4D1C-AE1A-7DF6BEF2687E</anforande_id>
<anforande_nummer>126</anforande_nummer>
<talare>WIDAR ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det ligger mycket i det Håkan
Holmberg säger. Men å andra sidan är det så att in-
skränkningar av tryck- och yttrandefrihet nästan alltid
görs i svaga gruppers namn. Man måste vara upp-
märksam också på maktens argument för att göra
dessa inskränkningar. Vad som sedan kan följa har vi
sett många exempel på i historien runt om i olika
länder.
Jag framhärdar i den åsikt som jag här framför.
Jag kan villigt erkänna att jag från början var tveksam
och att jag låg mycket nära Håkan Holmberg i min
inställning. Men ju mer jag har satt mig in i frågan
och behovet av ett försvar för tryck- och yttrandefri-
heten, desto mer övertygad har jag blivit, inte bara
förnuftsmässigt utan också i hjärtat, om att jag här
framför ett mycket viktigt försvar för ett stort utrym-
me för tryck- och yttrandefriheten. Samtidigt väjer jag
tillsammans med majoriteten inte för ett ögonblick för
att på annat sätt, genom opinionsbildning vad gäller
attityder och förändringar i brottsbalken, slåss mot
alla former av diskriminering av alla människor grun-
dad på vilket argument som helst.
</anforandetext>
<intressent_id>069787178810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>218058</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0977/#anf126</protokoll_url_www>
</anforande>
