2348987 GK0977 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:77 Onsdagen den 12 mars 1996/97 77 1997-03-12 00:00:00 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor 91C780BC-2B5A-4AF4-B307-D84D7A081FCB 119 HÅKAN HOLMBERG (fp) fp Fru talman! Jag hade tänkt börja med att påminna om den reservation som finns om biografcensuren. Nu har Birger Hagård redan gjort det, så jag inskränker mig till att liksom han yrka bifall till den konstruktion som där föreslås, vilken innebär att man skyddar barn och ungdom och behandlar vuxna människor som vuxna. Jag tror att det är en avvägning i den här frå- gan som många i det här landet spontant känner är den riktiga, och det är på tiden att vi får ett beslut om detta i stället för att skjuta det ännu längre fram i tiden som majoriteten verkar vilja göra. Jag skall i stället koncentrera mig på den viktigas- te av de frågor som tas upp i det här betänkandet, nämligen frågan om huruvida hets mot homosexuella bör behandlas på samma sätt som hets mot t.ex. judar, zigenare eller andra grupper under lagen om hets mot folkgrupp. Den här frågan var uppe redan förra året, med samma partier för och emot som nu. Precis som den gången är det viktigt att konstatera att det är en be- stämd fråga som saken inte gäller. Den gäller inte huruvida vi skall ha en hetslagstiftning eller inte. Det har vi haft sedan 1948, tror jag. Principen att detta skydd för utsatta minoriteter är nödvändigt har vad jag vet aldrig på allvar ifrågasatts här i riksdagen. Man kan, om man vill, föra en intressant princi- piell debatt om den här lagstiftningens berättigande. Den förs t.ex. just nu på Dagens Nyheters kultursida. Men den som vill avskaffa lagen om hets mot folk- grupp får begära ordet i en annan debatt. Vi utgår från ett läge där denna lag finns och är allmänt accepterad. Jag tror att det inte bara är här i riksdagen som det är så; det här överensstämmer nog mycket väl med vad en överväldigande majoritet av svenska folket tycker om man får anledning att fundera på saken. Majoriteten, som jag alltså kommer att kritisera här, vill inte avskaffa den här lagen. Skillnaden mel- lan majoritet och reservanter är att majoriteten inte vill utsträcka denna lag till att också gälla hets mot homosexuella. I en rad europeiska länder innefattar hetslagstiftningen också sådan hets. Det finns också ett mycket gott skäl för det, nämligen verkligheten. Hets och hatpropaganda, ofta men inte alltid med nazistiska förtecken, bedrivs alltid mot vissa tydligt utpekade och bestämda grupper. Vi vet också mycket väl vilka det är, för det har varit samma grupper i alla tider. Alla dessa grupper innefattas också av lagen om hets mot folkgrupp, med ett undantag: homosexuella. Det enda rimliga skäl jag kan komma på till att homo- sexuella inte innefattas i den svenska lagen är för- modligen den homofobi, eller vad man skall kalla det, som finns i samhället och som förmodligen var ännu starkare när lagen skrevs än vad den är i dag. Jag kan inte bevisa det, men jag misstänker att man på den tiden blundade för just denna del av propagandan mot förment mindervärdiga människor som skulle dödas eller drivas ut ur samhället. I de nazistiska dödslägren var man inte lika disk- ret. Judar, zigenare, homosexuella och utvecklings- störda skulle utplånas från jordens yta. Det var syftet bakom propagandan, och det var det man försökte verkställa innan nederlaget i kriget gjorde att man fick avbryta det hela. Nu höjs röster i olika länder, också i Sverige, för att det här var rätt och riktigt och borde fortsätta. De som utsätts för detta och de som tillhör de grupper som pekas ut, samma grupper nu som den gången, har rätt till det skydd som rättssamhället kan ge dem. Vi borde kunna befria oss från äldre tiders ovilja att se hela sanningen om den nazistiska människosy- nen och den nazistiska hälsopropagandan och låta den lag vi har för att skydda människor mot sådant här innefatta alla de grupper som vi av erfarenhet vet utsätts för denna propaganda. Det är inte fråga om någon slumpartad eller godtycklig uppräkning, som lika gärna skulle kunna innefatta hundägare eller riksdagsledamöter, utan det handlar om mycket be- stämda grupper som genom historien alltid utsätts för samma typ av propaganda. Förra året framfördes några stödargument som skulle motivera varför ingen ändring av hetslagstift- ningen behövdes. Det sades t.ex. att en förändring var omotiverad. Lustigt nog säger man det i år igen i betänkandet, på raden efter det att utskottet enigt har citerat en utredning från Folkhälsoinstitutet som häv- dar raka motsatsen. Någon sorts transportsträcka mellan det ena och det andra kunde möjligen vara på sin plats. Det här preciserades aldrig förra året och har inte preciserats i år heller. Noga besett gäller i så fall ar- gumentet att det skulle vara allmänt omotiverat också för den lagstiftning vi har. Men det är ingen som vågar hävda det på allvar. Det hette också att det skulle vara en inskränkning i religionsfriheten att inkludera homosexuella i hets- lagstiftningen. Men samma invändning kan ju riktas mot den nuvarande lagstiftningen. Inte så att någon religionsutövning är förbjuden, men att det faktiskt inte går an att i religionens namn påstå exempelvis att judar förgiftar brunnar, bryter ned folkmoralen eller vad det kan vara. Den här argumentationslinjen har majoriteten vist nog släppt i år. Det hette också förra året att de homosexuella skulle känna sig utpekade. Det argumentet dyker upp igen. Men utpekandet sker ju i den extremt grova propaganda som förekommer. Den är redan ett fak- tum. De homosexuellas organisationer, som ändå är de man får lyssna på för att utröna hur det ligger till, upplever inte något som helst problem av det här slaget. Skall man använda Birger Hagårds ordval, hängas ut, kan man väl säga att är det några som skall hängas ut, t.ex. med straff om det behövs, är det de som bedriver hetsen. Men det går inte i dag, därför att det inte finns någon paragraf som gör det möjligt att ställa just personer som sysslar med hets mot homo- sexuella inför rätta. Det hette till sist också förra året att behovet redan tillgodoses av den lagstiftning vi har om ärekränkning och förtal. Men det begriper faktiskt var och en - jag tror att majoriteten begriper det i år, för det kommer inte igen i argumenteringen detta år - att detta är ett alldeles orimligt argument. Den sortens brott handlar om smädelser mot enskilda personer. Man påstår att Pettersson är en allmänt fördärvlig karaktär som inte borde få inneha något allmänt förtroende. Det är en sorts brott. Men att påstå generellt att människor ur en viss kategori har vissa föraktliga egenskaper och borde drivas bort är något helt annat. Och detta täcks inte in när det gäller påståenden om homosexuella. Det lustiga i det här sammanhanget är att jag råka- de se att justitieutskottet - som också av någon för mig okänd anledning har fått en av de motioner som behandlar den här frågan - med instämmande hänvi- sar till det försök till argumentering som konstitu- tionsutskottets majoritet lade fram förra året, och som KU:s majoritet nu har släppt. Men i justitieutskottets betänkande lever det kvar. Justitieutskottet kan inte försvara sig i den här debatten, men jag tycker att detta illustrerar det intellektuella moras som de som motsätter sig denna enkla förändring av lagstiftningen befinner sig i. Det går möjligen att hitta någon annan sorts argu- mentering för att tveka och bromsa litet grand, t.ex. att homosexuella inte är en folkgrupp i samma mening som etniska och religiösa minoriteter. Men detta är mest en formuleringsfråga. Det här är en fråga som har gått att lösa i andra länder, där man har ställts inför samma typ av växande nazistisk och liknande hetspropaganda som vi nu har i Sverige. Det är klart att det här går att lösa i Sverige också, genom en komplettering eller omformulering av lagen. Det är det vi vill att regeringen skall få i uppdrag att se till att vi får. Ibland har jag fått intrycket att det inom socialde- mokratin - hur det är med Moderaterna vet jag inte, det kanske förekommer där också - till och från på- gått någon form av process i riktning mot att stödja det här ganska enkla reformkravet. Om det är så har man tydligen ännu inte hunnit ända fram. Men det sista steget kunde med fördel tas i denna debatt. Var- sågoda! 0198565054212 N 2010-01-01 00:00:00 218051 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0977/#anf119