<anforande>
<dok_hangar_id>2348984</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:74 Torsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>63FC5123-3DFB-4BA6-B3E1-8323F7A0AD35</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>Näringsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kanske inte tydliggjorde att Anne
Wibble skulle lyssna, men vad jag sade var att för-
tidspensionering kan vara en metod i ett kortsiktigt
perspektiv. Det är en mycket väl använd metod som
väldigt ofta används i det privata näringslivet. Det är
mycket vanligt att man förtidspensionerar folk när
man hamnar i en situation med övertalighet. Det är
precis samma situation som vi har hamnat i med hela
samhället. Vi har många arbetslösa människor. Det är
klart att man kan använda sig av den metoden kort-
siktigt, men det är inte en metod som långsiktigt löser
arbetslöshetsproblemet.
Det finns ett mycket starkt samband: Länder som
har mycket folk i arbete har också den lägsta arbets-
lösheten, medan länder som har få människor i arbete
har hög arbetslöshet därför att de är fattiga länder. Jag
tycker att det är ett ganska tydligt svar på frågan,
faktiskt.
</anforandetext>
<intressent_id>0959236354417</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>217725</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0974/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
