<anforande>
<dok_hangar_id>2348984</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:74 Torsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>1997-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>2EB75A3A-A8DD-4D25-927B-511532FFE443</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det sista kan jag verkligen hålla med
om: Vi måste få flera människor i arbete för att lösa
problemen. Men näringsministerns första svar gick ut
på att det på kort sikt skall bli flera förtidspensionera-
de och att detta på lång sikt är dåligt. Jag tror att man
går en farlig väg om man kortsiktigt gör någonting
som leder fel. Risken är då att problemen förvärras,
och det har vi ju sett hittills.
Jag skulle alltså vilja få ett tydligare svar. Blir det
flera eller blir det inte flera förtidspensioneringar som
ett inslag i arbetslöshetspolitiken?
</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>217724</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0974/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
