<anforande>
<dok_hangar_id>2348979</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:69 Onsdagen den 26 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa plan- och byggfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8225FC91-9AC1-4BD2-B663-5D44271FA0EE</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>ERLING BAGER (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! I detta betänkande tar utskottet upp
vissa plan- och byggfrågor.
Vi i folkpartiet står självfallet bakom alla de re-
servationer som vi undertecknat i detta betänkande.
Men jag kommer enbart att yrka bifall till reservatio-
nerna 5 och 6.
Jag kommer i huvudsak ta upp frågorna om buller,
byggplaner och de handikappades deltagande i plane-
ringen.
I reservation nr 5 tar vi från folkpartiet, vänster-
partiet, miljöpartiet och kristdemokraterna upp vikten
av att bullerstörningarna redovisas i planer och att
miljökonsekvensutredningar genomförs. Redovis-
ningskravet bör gälla för bullernivåer ned till minst
40 decibel. Detta anser vi skall gälla för friluftsområ-
den samt för områden för bostäder, skolor, daghem
och vårdlokaler. Detta krav är ju speciellt viktigt nu
när miljöministern har aviserat en försvagning av
lagstiftningen. De gränsvärden som fyrpartiregeringen
införde föreslås ändras till riktvärden enligt den in-
frastrukturproposition som har lämnats till riksdagen,
vilket i sig självfallet är en sänkt ambitionsnivå.
I dag finns inte några tillräckligt bindande riktlin-
jer för buller från vägtrafik, flyg eller tåg i utom-
husmiljö. En följd av detta är att kommunala och
andra myndigheter har svårt att hantera bullerfrågorna
i olika sammanhang. Desto viktigare är det då, som
anges i reservationen, att få fram bättre och vägledan-
de riktlinjer för planeringen av exempelvis bostäder.
Det är därför som vi tycker att det är viktigt att yrka
bifall till fyrpartireservationen som har detta mål.
Jag vill också erinra om att det i Miljöhälsoutred-
ningen, som kom 1996, påpekas att buller är den
miljöfråga som på det mest direkta sättet berör flest
enskilda människor och ger dem en kraftigt försämrad
livskvalitet.
Vi har i riksdagen arbetat länge för att få genom-
slag för den handlingsplan mot buller som riksdagen
fattade beslut om redan 1990. Nu gäller det att kon-
kret genomföra den fullt ut.
Fru talman! Jag vill också beröra reservationen om
de handikappades deltagande i samhällsplaneringen. I
reservation nr 6 tar vi från fem partier - folkpartiet,
centern, vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokra-
terna - upp detta krav. Det är viktigt att de handikap-
pade med sina specifika krav på den fysiska miljön
finns med i hela planprocessen. Det är värdefullt och
helt nödvändigt. Denna fråga har debatterats många
gånger i utskottet liksom här i kammaren, och jag
skall inte upprepa allt som tidigare har anförts. Men
jag känner en stor otålighet över att vi i Sverige på en
del områden som gäller handikappfrågor - inte alla -
exempelvis stadsplanering, släpar efter många andra
länder i västvärlden. Det gäller tillgängligheten i
gatumiljön och trafiken. I exempelvis USA har man
en mycket sträng och tvingande lagstiftning när det
gäller framkomligheten i gatumiljön, trafiken och
kollektivtrafiken. En rullstolsbunden person skall
kunna ta sig fram, och här har vi mycket att lära.
Jag vill erinra om att det nyligen kom en rapport
från Handikappombudsmannen. I rapporten under-
stryks att det här finns mycket att göra. Man har ställt
36 frågor till kommunerna. Utgångspunkten för frå-
gorna är de standardregler som FN antog 1993. Man
tar upp tillgängligheten, planeringen, handikapporga-
nisationerna osv. Det är för övrigt 13 kommuner som
inte har svarat på enkäten, vilket är allvarligt. I sam-
manfattningen av Handikappombudsmannens rapport
är det tre saker som jag vill ta upp.
1.  65 % av landets kommuner rådfrågar sällan eller
aldrig ett handikappråd eller en handikapporgani-
sation i ett tidigt skede före beslut i en kommunal
nämnd.
2.  Mer än hälften av kommunerna har inte ens ett
handikappolitiskt program. 53 kommuner avser
inte heller att för framtiden utarbeta ett handikap-
politiskt program med stöd av FN:s standardreg-
ler.
3.  Nästan var fjärde lokal där kommunfullmäktige
håller sina sammanträden uppfyller inte minimala
krav på tillgängligheten för rörelsehindrade.
En kort slutsats: Sverige lever inte upp till FN:s
standardregler. Därtill kan läggas att dessa regler
enligt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén utgör ut-
gångspunkten för Sveriges handikappolitik.
Denna rapport understryker det som vi från fem
partier föreslår i reservation nr 6, nämligen att handi-
kapporganisationerna bör ges bättre möjligheter att
påverka hela planprocessen.
</anforandetext>
<intressent_id>0117613859601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>217136</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0969/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
