2348979 GK0969 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:69 Onsdagen den 26 februari 1996/97 69 1997-02-26 00:00:00 Vissa plan- och byggfrågor 8225FC91-9AC1-4BD2-B663-5D44271FA0EE 46 ERLING BAGER (fp) fp Fru talman! I detta betänkande tar utskottet upp vissa plan- och byggfrågor. Vi i folkpartiet står självfallet bakom alla de re- servationer som vi undertecknat i detta betänkande. Men jag kommer enbart att yrka bifall till reservatio- nerna 5 och 6. Jag kommer i huvudsak ta upp frågorna om buller, byggplaner och de handikappades deltagande i plane- ringen. I reservation nr 5 tar vi från folkpartiet, vänster- partiet, miljöpartiet och kristdemokraterna upp vikten av att bullerstörningarna redovisas i planer och att miljökonsekvensutredningar genomförs. Redovis- ningskravet bör gälla för bullernivåer ned till minst 40 decibel. Detta anser vi skall gälla för friluftsområ- den samt för områden för bostäder, skolor, daghem och vårdlokaler. Detta krav är ju speciellt viktigt nu när miljöministern har aviserat en försvagning av lagstiftningen. De gränsvärden som fyrpartiregeringen införde föreslås ändras till riktvärden enligt den in- frastrukturproposition som har lämnats till riksdagen, vilket i sig självfallet är en sänkt ambitionsnivå. I dag finns inte några tillräckligt bindande riktlin- jer för buller från vägtrafik, flyg eller tåg i utom- husmiljö. En följd av detta är att kommunala och andra myndigheter har svårt att hantera bullerfrågorna i olika sammanhang. Desto viktigare är det då, som anges i reservationen, att få fram bättre och vägledan- de riktlinjer för planeringen av exempelvis bostäder. Det är därför som vi tycker att det är viktigt att yrka bifall till fyrpartireservationen som har detta mål. Jag vill också erinra om att det i Miljöhälsoutred- ningen, som kom 1996, påpekas att buller är den miljöfråga som på det mest direkta sättet berör flest enskilda människor och ger dem en kraftigt försämrad livskvalitet. Vi har i riksdagen arbetat länge för att få genom- slag för den handlingsplan mot buller som riksdagen fattade beslut om redan 1990. Nu gäller det att kon- kret genomföra den fullt ut. Fru talman! Jag vill också beröra reservationen om de handikappades deltagande i samhällsplaneringen. I reservation nr 6 tar vi från fem partier - folkpartiet, centern, vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokra- terna - upp detta krav. Det är viktigt att de handikap- pade med sina specifika krav på den fysiska miljön finns med i hela planprocessen. Det är värdefullt och helt nödvändigt. Denna fråga har debatterats många gånger i utskottet liksom här i kammaren, och jag skall inte upprepa allt som tidigare har anförts. Men jag känner en stor otålighet över att vi i Sverige på en del områden som gäller handikappfrågor - inte alla - exempelvis stadsplanering, släpar efter många andra länder i västvärlden. Det gäller tillgängligheten i gatumiljön och trafiken. I exempelvis USA har man en mycket sträng och tvingande lagstiftning när det gäller framkomligheten i gatumiljön, trafiken och kollektivtrafiken. En rullstolsbunden person skall kunna ta sig fram, och här har vi mycket att lära. Jag vill erinra om att det nyligen kom en rapport från Handikappombudsmannen. I rapporten under- stryks att det här finns mycket att göra. Man har ställt 36 frågor till kommunerna. Utgångspunkten för frå- gorna är de standardregler som FN antog 1993. Man tar upp tillgängligheten, planeringen, handikapporga- nisationerna osv. Det är för övrigt 13 kommuner som inte har svarat på enkäten, vilket är allvarligt. I sam- manfattningen av Handikappombudsmannens rapport är det tre saker som jag vill ta upp. 1. 65 % av landets kommuner rådfrågar sällan eller aldrig ett handikappråd eller en handikapporgani- sation i ett tidigt skede före beslut i en kommunal nämnd. 2. Mer än hälften av kommunerna har inte ens ett handikappolitiskt program. 53 kommuner avser inte heller att för framtiden utarbeta ett handikap- politiskt program med stöd av FN:s standardreg- ler. 3. Nästan var fjärde lokal där kommunfullmäktige håller sina sammanträden uppfyller inte minimala krav på tillgängligheten för rörelsehindrade. En kort slutsats: Sverige lever inte upp till FN:s standardregler. Därtill kan läggas att dessa regler enligt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén utgör ut- gångspunkten för Sveriges handikappolitik. Denna rapport understryker det som vi från fem partier föreslår i reservation nr 6, nämligen att handi- kapporganisationerna bör ges bättre möjligheter att påverka hela planprocessen. 0117613859601 N 2010-01-01 00:00:00 217136 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0969/#anf46