2348978 GK0968 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:68 Tisdagen den 25 februari 1996/97 68 1997-02-25 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:146 och 164 om bostadsbidragen interpellationsdebatt B7BEFBDC-64F1-470D-BDDA-2FCB76D46863 79 CHATRINE PÅLSSON (kd) kd Fru talman! Vi kristdemokrater står naturligtvis för de förslag vi har lagt fram. Kristdemokraterna var faktiskt det enda partiet här i riksdagen. Ulf Björklund hävdade ensam att en familj skulle ses som en enhet. Han är för närvarande sjuk, och det är därför jag är med i den här debatten. Vi kristdemokrater var redan inledningsvis emot de individuella gränserna. Vi tyckte att dessa skulle slå oerhört hårt. Jag är glad att en del partier har ändrat sig och ställer upp på detta nu. Jag måste ändå fråga om den riktigt grundläggan- de argumentationen till detta. Det kan knappast vara ekonomiska skäl. Om vi säger att arbetslinjen skall hävdas måste alla de barn som tidigare har kunnat vara hemma därför att man har haft en annorlunda fördelning av familjens inkomster nu ha en dagisplats. Den kostar i snitt 90 000-100 000 kr i dag. Jag kän- ner att det är som en ekonomisk kullerbytta. Man har dragit undan benen - på alla andra sätt utom bo- stadsbidraget - för de familjer som vill sköta sin barnomsorg själva. Då finns det inget annat, utan dessa människor tvingas ut till något som kanske inte ens är ett jobb. Det finns ju så oerhört dåligt med jobb. Det kan alltså knappast vara ekonomiska skäl som ligger bakom. Jag vet att det är kommunerna som får stå för detta, men det måste finnas ett intresse även från regeringen av att se på den här delen. Ofta diskuteras här sex timmars arbetsdag. Då hävdas att detta är bra, eftersom man får mer tid med barnen. Den här ideologiska frågan måste ju kunna diskuteras ur olika perspektiv i en tid då alltfler barn mår dåligt. För ett par veckor sedan hade vi en hearing i so- cialutskottet som handlade om barn. Alla experter var överens om att barn behöver mer vuxna. Detta är ju ett jätteproblem i dag. När alla sådana signaler och rapporter ligger på bordet förstår jag inte att regering- en, understödd av Centern, vill dra bort alla de möj- ligheter som finns för de familjer som vill ha mer tid med sina barn. Detta är ju en ytterligt viktig fråga. Det blir så lätt kronor och ören. Det blir så lätt fyrkantiga organisationsstrukturer. Någonstans måste vi komma inifrån och se hur vi skall kunna använda de rapporter som vi får och förverkliga dem på det bästa sättet. De gör ju ingen nytta i en skrivbordshylla. Hur skall vi kunna göra så att en familj får vara familj och den lilla gemenskapen får leva ut i stället för att slå undan alla ben? Jag fick inte svar på frågan om man kunde tänka sig att barnfamiljerna får retroaktiva bidrag om det blir en förändring. Jag tror att det blir en förändring. Jag hoppas det. Jag är glad att Lennart Nilsson och Lars Stjernkvist aviserar att man vill ta upp detta i utskottet. Kan man räkna med att få detta retroaktivt för att om möjligt kunna sega sig fram i väntan på vårpropositionen? Vad är det för ideologiska skäl som gör att man inte kan tänka sig att föreslå att man tar bort de individuella gränserna och ser familjen som en helhet? Eller kan kanske Maj-Inger Klingvall tänka sig det? 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 217076 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0968/#anf79