2348978 GK0968 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:68 Tisdagen den 25 februari 1996/97 68 1997-02-25 00:00:00 Svar på interpellationerna 1996/97:146 och 164 om bostadsbidragen interpellationsdebatt A0D25B92-D583-4CCF-B4C8-F87CFF483925 73 CHATRINE PÅLSSON (kd) kd Fru talman! Jag vill också tacka socialförsäk- ringsministern för svaret. Men jag och kristdemokra- terna hade hoppats att alla de familjer - speciellt familjer som har det oerhört tungt i dag - skulle få ett tröstande ord och löfte om förändringar. Det är beklämmande att läsa alla brev från männi- skor som är hårt drabbade i det här landet. Det är inte bara inom ett område som de familjer som redan har det tungt har blivit drabbade, utan inom många områ- den. Om man ser varje område för sig kan man natur- ligtvis tycka att det är marginellt med en hundralapp eller femhundra kronor. Men tillsammans blir det ett resultat som gör att familjerna kapsejsar. Bekymren tränger sig inpå bara skinnet, och man vet inte vart man skall ta vägen. För mig var det en chock att se att regeringen fö- reslog individuella gränser. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå argumentet bakom den s.k. arbetslinjen. Vilken arbetslinje? Det är inte ens säkert att man har jobb. Enskilda familjer i Sverige - ett välfärdsland, ett modernt land - borde väl vara myndiga att själva bestämma hur de vill ordna sina inkomster? Jag har läst många brev. En kvinna har tre min- deråriga barn, och hennes sambo är arbetslös. Hon är själv deltidsarbetande. Hon skriver att de inte har något annat val än att lämna sitt hus och försöka hyra en bostad. Hon beskriver att hon kan få bostadsbidrag om hon hyr en bostad på tre rum och kök. Men om de bor kvar i sitt hus, där det är tryggt för alla, tas det ifrån familjen. Det är en fullständigt orimlig situation för de enskilda. Det är gott och väl att Maj-Inger Klingvall säger att det i vårpropositionen kan komma förslag. Men det är alldeles för sent. Familjerna har hunnit flytta från sina hus många gånger om. Ibland verkar det ändå som om socialförsäkringsministern inser att något måste göras; jag tror att det är nödvändigt. Jag måste därför passa på att ställa en fråga. Om nu de här familjerna klarar av att vänta till vårpropositionen undrar jag om pengarna kommer att kunna betalas ut retroaktivt. Kommer det att bli så? När det gäller beräkningsunderlaget för bostadsbi- drag var LO, TCO och Riksförsäkringsverket mycket tydliga under utredningsarbetet. De är stora och bety- delsefulla organisationer som man borde lyssna på. Jag skulle också vilja fråga om socialförsäk- ringsministern tycker att vi även fortsättningsvis skall ha målet att alla barn skall kunna ha ett eget rum. Eller tror socialförsäkringsministern att man skall ha några telefonkiosker i varje hus för att barnen skall kunna ha ett eget rum? Det här handlar om våra barn. Det handlar om den trygghet som barn känner i en bostad. Det måste bli en förklaring och ett svar på frågan om hur man skall kunna lösa det här problemet. 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 217070 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0968/#anf73