<anforande>
<dok_hangar_id>2348976</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0966</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:66 Fredagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>66</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:156 om tyd- lig reaktion mot unga kriminella</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C9088FA6-7191-4650-B5A6-7EFB8F48CA15</anforande_id>
<anforande_nummer>20</anforande_nummer>
<talare>Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! När Gun Hellsvik säger att Modera-
terna har avsatt medel för polisutbildning för att di-
rekt kunna använda dem antar jag att hon syftade på
innevarande budgetår. Men där finns inget sådant.
Frågan varför socialsektorn och inte kriminalvår-
den bör hantera barn och ungdomar under 18 år är en
principfråga, som jag anser är mycket viktig. Anled-
ningen till att vi måste inse att vi måste utnyttja den
kompetens som finns i den sociala sektorn när det
gäller att hantera barn och ungdomar är att den också
måste användas för att utforma och skapa innehållet i
själva verkställigheten av den påföljd som en domstol
utdömer. När jag talar om barn menar jag verkligen
barn, därför att brott begås också av barn under
straffbar ålder, under 15 år. Hela den forskningen,
kunskapen och kompetensen finns i den sociala sek-
torn men inte inom kriminalvården.
Om vi skulle besluta oss för att låta kriminalvår-
den vara ansvarig för verkställigheten av de här på-
följderna skulle det betyda att kriminalvården vore
tvungen att bygga upp motsvarande kompetens. Jag
tror att vårt land helt enkelt är för litet för att splittra
upp frågan om omhändertagande som redan finns
inom en sektor av samhället och försöka skapa mot-
svarande inom en annan sektor. Våra totala resurser, i
form av människor, forskare, tjänstemän och pengar,
är för små för att vi skall uppnå ett maximalt resultat
om vi gör den splittringen.
Därför tror jag att det är viktigt att vi hänför den
här typen av verkställighet till den sociala sektorn och
utnyttjar den kompetens som finns där och naturligt-
vis utvecklar den, mot bakgrund av det nya synsätt
som ligger till grund för promemorians förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216933</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0966/#anf20</protokoll_url_www>
</anforande>
