<anforande>
<dok_hangar_id>2348974</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:64 Onsdagen den 12 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AD7E96F3-CD86-489E-AC8D-ABE7C2C3395B</anforande_id>
<anforande_nummer>90</anforande_nummer>
<talare>INGBRITT IRHAMMAR (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror nog att vi med tiden kommer
att kunna bli överens. Men det handlar ju inte bara om
att nämna att miljöbrott ingår i ekobrottsligheten, utan
det bör också framhållas att det krävs specifika resur-
ser, både personella och ekonomiska, och en organi-
sation för den särskilda organisationen.
</anforandetext>
<intressent_id>0933523418809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216725</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0964/#anf90</protokoll_url_www>
</anforande>
