<anforande>
<dok_hangar_id>2348974</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:64 Onsdagen den 12 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6B013E82-8B3B-462F-AFDC-BE4CB25472ED</anforande_id>
<anforande_nummer>76</anforande_nummer>
<talare>INGBRITT IRHAMMAR (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten är
oroande och allvarlig av flera olika skäl. Dels undan-
hålls stora skattesummor från statskassan, skattemedel
som behövs för vår gemensamma välfärd, dels blir det
en orättvis konkurrens mellan de ärliga skattebetalar-
na och de oärliga brottslingarna. Dessutom måste
ekobrottsligheten bekämpas eftersom den också har
en stark koppling till annan brottslighet, t.ex. narkoti-
kabrottslighet och brott mot miljölagstiftningen.
I betänkandet framgår att en ny självständig myn-
dighet skall inrättas under detta år inom åklagarvä-
sendet. Det skall bli en ekobrottsmyndighet som skall
svara för all åklagarverksamhet inom ekobrottsområ-
det på både central och regional nivå. Arbetet skall
organiseras inom åklagarledda arbetsgrupper. Dess-
utom skall polis och annan behövlig personal från
polisväsendet ingå. Samverkanspersoner från skatte-
förvaltningen och exekutionsväsendet och andra spe-
cialister skall också vid behov kunna placeras vid
myndigheten. Allt detta är bra.
Dock har det inte betonats tillräckligt, vare sig i
regeringsskrivelsen eller i betänkandet, att också
miljöbrottslighet i många fall är ekonomisk brottslig-
het och att det behövs särskilt kunniga och erfarna
personer för att man skall komma åt miljöbrottslighe-
ten. Det nämns bara i någon enstaka mening, och det
utvecklas inte alls hur bekämpningen av miljöbrott
skall gå till.
Vi reservanter menar att det behövs en nationell
strategi för bekämpning av miljöbrottsligheten. I
annat fall finns det en uppenbar risk att de resurser
som behöver avsättas för att man skall kunna bekäm-
pa miljöbrott blir otillräckliga. Så är det i dag, och så
har det varit under en alltför lång tid.
Miljöbrottsligheten är ett växande problem. Den
spänner över ett brett område. Den handlar om allt
från olagliga industriutsläpp till illegal handel med
utrotningshotade djur. Flera olika lagar är aktuella på
miljöområdet. Därför krävs en bred kunskap hos
utredningspersonal - både poliser och åklagare.
Det är helt klart att miljöbrotten inte utreds på ett
tillfredsställande sätt i dag. Statistik från Brottsföre-
byggande rådet visar att endast ett fåtal misstänkta
miljöbrott leder till åtal och fällande dom. Av de
polisanmälningar som görs för brott mot miljöskydds-
lagen resulterar endast 10 % i åtal.
Därför behövs en välorganiserad verksamhet som
skall bekämpa miljöbrotten. I Centerns motion från
den allmänna motionstiden föreslår vi att det bildas en
särskild arbetsgrupp inom den nya ekomyndigheten,
bestående av personer som kan specialisera sig på
området, i likhet med vad som har organiserats i Nor-
ge. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.
</anforandetext>
<intressent_id>0933523418809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216711</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0964/#anf76</protokoll_url_www>
</anforande>
