2348974 GK0964 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:64 Onsdagen den 12 februari 1996/97 64 1997-02-12 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 4F79B39D-F47E-4B4B-8AC9-5BDC3A3DEF4B 37 VIOLA FURUBJELKE (s) s Fru talman! Låt mig först säga att jag finner det häpnadsväckande att höra Lennart Rohdin jämställa NATO och FN som utbytbara organisationer när det gäller att skapa fred och säkerhet. Lennart Rohdin är väl inte okunnig om vad som har lett NATO från dess begynnelse, nämligen att skapa krig genom av- skräckning, och vad som har lett FN från dess begyn- nelse, nämligen att skapa fred och säkerhet med främst fredliga, icke-militära medel. Dessa organisa- tioner, Lennart Rohdin, är inte utbytbara och kan inte jämföras på det sättet. Fru talman! Utrikespolitiken är vår främsta för- svarslinje. Det uttrycket myntade en gång Olof Palme. Han syftade på den aktiva utrikespolitik som Sverige förde från 1960-talet och under hela det kalla kriget. Det var sant att en aktiv utrikespolitik då höll oss utanför konflikter, samtidigt som Sverige fick rykte om sig att värna små staters integritet mot stormakter i öst och väst. Denna handlingslinje, att utrikespolitiken är vår främsta försvarslinje, har bestått genom de föränd- ringar som har skett i vår omvärld. Egentligen har den nog aldrig ägt större giltighet än i dag. I dag, när det kalla kriget är över och blockpolitiken är död, kan vi spela på alla de instrument som finns i den säkerhets- politiska orkestern. Krigstrumman har förvisso aldrig haft någon framskjuten roll vid Sveriges framträdan- den, men nu har den fått inta en ännu mer undan- skymd position i den allra bakersta raden. I dag spelar försvaret främst på en rad andra instrument med mju- kare toner och i harmoni med den övriga orkestern. Utrikes- och säkerhetspolitiken blir två alltmer sammanflätade element. I säkerhetspolitiken ingår också utvecklingssamarbete och bistånd, handel och mellanfolkligt utbyte samt nedrustning och samver- kan, bilateralt och i internationella organ. Vi talar i dag om ett vidgat säkerhetsbegrepp, ett nytt säker- hetstänkande, där säkerhet inte bara betyder staters säkerhet utan också människors säkerhet. Det här vidgade säkerhetsbegreppet ger oss ett markant ökat handlingsutrymme i vår strävan efter fred och säker- het. Fru talman! De förändringar i svensk säkerhets- politik som jag talar om tar naturligtvis sin utgångs- punkt i de förändringar som skett i vår omvärld. De hot som i dag riktas mot oss är inte militära. Antalet krig och konflikter i världen har minskat dramatiskt. Vi ser också ett helt nytt konfliktmönster växa fram. Under det kalla kriget utkämpades krig i huvud- sak mellan stater över en politiskt eller ideologiskt definierad tvistefråga. I dag har krig och konflikter mellan stater blivit ovanliga. Konflikter har inte läng- re sin grund i staters fiendskap. Nästan alla konflikter i dag äger rum eller åtminstone börjar inom stater. Vid Uppsala universitet har ett projekt statistiskt över en längre tid studerat konflikters orsaker. Man har funnit att under en sexårsperiod, från 1989 till 1995, har det varit 96 konflikter i världen - de har minskat kraftigt under senare år. Men vad som är anmärkningsvärt är att endast fem av dessa har varit mellanstatliga, och endast en har eskalerat till krig. Det var Gulfkriget, och där trädde så småningom FN:s säkerhetsråd in. De hot som vi i stället ser framträda i dag är spänningar inom länder till följd av sociala, ekono- miska, etniska eller religiösa motsättningar. Andra hot är gränsöverskridande och gemensamma. Bland dem vill jag nämna fattigdomen i tredje världen och be- folkningsökningen, som innebär en påfrestning på samhällen och som naturen har svårt att bära. Vidare har vi folkförflyttningar, som ökar främst inom och mellan fattiga länder. I deras spår ser vi en social och politisk instabilitet. Miljöförstöring och kamp om naturresurser har nämnts tidigare. De är både en orsak till och ibland en effekt av politiska spänningar. Kärnvapenproblematiken har vi kvar. Så länge kärnvapen finns kvar finns risk att de kommer till användning eller i händerna på terroristgrupper. Kriminalitet och narkotikahandel, liksom interna- tionell terrorism är också hot mot våra samhällen. Runt om i Europa finns främlingsfientliga och rasis- tiska strömningar. Resultaten i de nyligen avhållna kommunalvalen i Sydfrankrike ger skäl till oro. His- torien har lärt oss vad en sådan här utveckling kan innebära. Herr talman! Gemensamt för de nämnda hoten mot vår säkerhet är att de är gränsöverskridande och att de riktas mot oss som människor och mot våra samhällen, inte mot vårt territorium. De kan inte framgångsrikt mötas med militära medel. Men vilka försvarsmedel har vi då för att möta dessa nya hot? Ja, först har vi naturligtvis, som tidiga- re, internationell samverkan, i Norden, runt Östersjön, i EU, OSSE och FN. Det syftar till att minska spän- ningar, att skapa samarbetsformer som gör krig omöj- ligt och att skapa möjligheter för ekonomisk tillväxt och utveckling. Det är kännetecknande för denna verksamhet att den betonar konfliktförebyggande och förtroendeska- pande. Den konfliktförebyggande verksamheten kan nu, sedan Sverige har blivit medlem i FN:s säkerhets- råd, få en alltmer framträdande roll i svensk utrikes- politik. Vi vill försöka påverka världsorganisationen att i ökande grad arbeta konfliktförebyggande och med tidiga icke-militära ingripanden enligt stadgans kap. 6. Kostnaderna för förebyggande aktioner är lägre, både i termer av mänskligt lidande och i pengar, jäm- fört med alternativet att reagera först då en konflikt brutit ut. Men de positiva resultaten av förebyggande verksamhet mäts i uteblivna konflikter. Tyvärr får den sortens aktioner sällan några rubriker. Men jag anser att det är en viktigt pedagogisk uppgift att ändå försö- ka skapa opinion för den konfliktförebyggande verk- samheten. Ett annat säkerhetspolitiskt instrument är biståndet och biståndspolitiken. Biståndet får en allt tydligare säkerhetspolitisk profil numera. Fredlig konfliktlös- ning är ett prioriterat område i svensk biståndspolitik. MR och demokratifrämjande insatser, stöd till institu- tionsbyggande och för att främja rättsstatens funktio- ner, liksom suveränitetsstöd till nyfödda demokratier får ett allt större utrymme och bidrar till fred och säkerhet. Även den långsiktiga fattigdomsbekämpningen är viktig i det konfliktförebyggande arbetet, genom att det stöder mottagarländernas ekonomiska och sociala kapacitet och därmed deras egen förmåga att hantera interna spänningar. Annika Nordgren frågade när någonting kommer som skall ge global ekonomisk utjämning. Jag menar att det långsiktiga fattigdoms- bekämpande biståndet är ett sådant. Det existerar. Herr talman! Det finns en växande insikt om att det är de konfliktförebyggande och tidiga icke- militära insatserna som är svaren på dagens hot. Ändå är det inte så lyckligt i världen att väpnade krig och konflikter inte existerar. Vi måste ha en beredskap att ingripa också när tidig konfliktlösning misslyckats och krig och konflikter eskalerar. Vi har alltid deltagit i FN:s operationer och kommer så att fortsätta. Vårt engagemang för OSSE är fortsatt starkt. Till Annika Nordgren vill jag också i sammanhanget säga att svenska mlitära insatser utomlands bara kan ske efter mandat från FN eller OSSE. I den svenska säkerhetspolitiska debatten har frå- gan om ett svenskt medlemskap i NATO förts fram, först av Folkpartiet liberalerna och sedan av Modera- terna. I argumentationen sägs att Sverige bör söka medlemskap i det nya NATO. Förslaget synes något märkligt, särskilt med hänsyn till den utveckling som redan har skett i relationerna mellan NATO och Sve- rige. Som också utrikesministern har sagt har vi i dag ett omfattande och positivt samarbete med det nya NATO inom de områden som vi själva valt och som passar våra säkerhetspolitiska strävanden. I själva verket samverkar Sverige med NATO på alla de om- råden där NATO konkret har förnyat sin verksamhet, i NATO-rådet, i PFF och i SFOR i Bosnien. Det nya NATO är inte exklusivt och utestängande. Tvärtom, genom sin öppenhet och flexibilitet när det gäller deltagande bjuder man in alla intresserade att med- verka utifrån sina egna preferenser. För samarbete med det nya NATO krävs inget medlemskap. Det är ett samarbete som svarar väl mot våra säkerhetspoli- tiska mål och som kan ske inom ramen för vår militä- ra alliansfrihet. Däremot, Lennart Rohdin, är medlemskap i det gamla NATO, dvs. militäralliansen NATO, med be- toning på den hårda militära kärnan, inte förenligt med våra säkerhetspolitiska intressen. När Folkpartiet och Moderaterna i dag förordar svenskt NATO- medlemskap är det i själva verket det gamla NATO man vill att vi skall gå med i, inte det nya NATO. Jag kan inte se några som helst säkerhetspolitiska förtjäns- ter med det. Det är min absoluta övertygelse att Sverige, om vi står militärt alliansfria, med större förtroende och bättre handlingsutrymme kan skapa och bevara fred och demokrati, minska spänningar mellan och inom länder, förebygga och lösa konflikter innan de trappas upp till väpnat våld. Herr talman! Vi socialdemokrater förblir starka i vår förvissning om att utrikespolitiken är vår främsta försvarslinje, inte medlemskap i en militärallians. 0567603564903 N 2010-01-01 00:00:00 216672 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0964/#anf37