2348974 GK0964 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:64 Onsdagen den 12 februari 1996/97 64 1997-02-12 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 737B7082-00F4-4CE1-981B-CB336C4F9D13 12 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! Utrikesministern talar om behovet av konstruktiva samtal - av dialog i stället för fördöman- den. Det tror jag att vi alla välkomnar. Det behövs ett spektrum av olika sätt att angripa problemen i värl- den. Men nog måste det ändå behövas fördömanden? Nog måste det ändå behövas talas klartext ibland, utrikesministern? Jag undrar litet grand hur Socialdemokraterna ser på sin egen historia. Jag nämnde några exempel ur Wilhelm Wachtmeisters bok där han ondgjorde sig över Palmes kritik av USA:s krigföring i Vietnam, och hävdade att stor skada hade skett inom Sveriges diplomatiska förbindelser och att världsproblemen ökat i och med detta fördömande. Var det fel? Var det fel av Palme att tala klartext? Det andra exemplet jag nämnde gällde Edelstam. Wachtmeister säger att Chiles åtgärd att utvisa Edel- stam besparade den svenska regeringen nödvändighe- ten av att hemkalla honom. Delar utrikesministern denna syn på Edelstam? Jag vill hävda att större delen av svenska folket inte har denna uppfattning, utan att man ser honom som en av våra bästa företrädare för svensk utrikespolitik som gjorde stora insatser mot diktaturen i Chile. Han räddade tusentals människor, och han är väl värd att jämföra med Raoul Wallen- berg. Jag frågar därför utrikesministern på nytt: Är det inte nödvändigt att uttrycka sin kritik och försöka påverka enskilda länder? Karl-Göran Biörsmark talade ingående om situa- tionen i Iran. Jag vill bara lägga till att förutom fallet Sarkoohi och överträdelserna mot enskilda människor så är situationen för kvinnorna svår. Ingen kvinna har vanliga medborgerliga rättigheter. Här krävs det att Sverige agerar på ett annat sätt. Andra exempel har diskuterats i Sverige riksdag, t.ex. tullunionen med Turkiet. Man hoppades uppnå förbättringar för mänskliga rättigheter i Turkiet, men hittills har man inte sett några sådana. Medelhavsstra- tegin och Marocko har också diskuterats i riksdagen. Vad har Sverige kunnat uppnå i förhållandet med Marocko? Jag måste tillstå att jag inte har sett några resultat - regeringen har åtminstone inte redovisat några sådana. Utrikesministern kommenterade frågan om bistån- det och talade om hur mycket Sverige har kunnat åstadkomma trots en sänkt budget. Ja visst - Sverige har i stort sett ett bra bistånd. Men när man hör Göran Lennmarker skulle man kunna få intrycket av att det är så fyllt av problem och felsteg att det vore bättre att lägga ned alltihop. Då skulle vi bespara oss de pro- blemen. Jag undrar om det inte är det som Moderater- na egentligen förespråkar. Men vi andra som trots allt vill ha ett visst bistånd och som anser att större delen av det sköts på ett bra sätt måste kunna se att den totala sänkningen från västvärldens sida har en väldigt negativ betydelse. Jag vet att inget beslut är fattat om Guinea-Bissau, men man stryper långsamt de insatser som finns där. Jag är väldigt oroad över att vi till slut landar på ett helt nedlagt bistånd till Guinea-Bissau. Fru talman! Jag vill ta upp frågan om situationen för barnen vi världen. Årligen kommer rapporter från FN:s barnfond Unicef och en rad andra studier från Rädda Barnen m.fl. Det finns många stora problem, t.ex. barnarbetet. Minst 250 miljoner barn finns i barnarbete runt om i världen. Hur agerar vi? Svenska företag har faktiskt gjort en insats genom att visa på att de vill ha en viss märkning. De vill gå före, och accepterar inte t.ex. mattor som tillverkats av barn. Men vilken strategi har regeringen för att komma åt detta problem och bidra till att få slut på barnarbetet? Jag undrar också över vad vi gör för barnen i krig. Minst 33 väpnade konflikter pågår i världen där barn under 18 år, och t.o.m. under 10 år, har tvingats delta. Hur agerar Sverige? Vad gör vi förutom att försöka få till stånd en 18-årsgräns för att människor skall få delta i krig? Vad händer med uppföljningen av världskongres- sen mot sexuell exploatering av barn? Varje år tving- as mer än en miljon barn in i prostitution och sexhan- del. Vad gör regeringen för att följa upp det lovvärda initiativet som ägde rum i och med världskongressen i Sverige? Situationen när det gäller biståndet är att Sverige har minskat sitt bistånd till Unicef och arbetet för världens barn. Detta trots att t.ex. Lisbet Palme har påpekat att budgeten för FN:s barnfond inte är större än vad två amerikanska specialjaktplan kostar eller nio till tio timmar av jordens rustningskostnader. Detta bistånd är i Sverige en väldigt liten del. Det finns intressanta studier av bl.a. Stefan de Wylder som visar på hur ett lands totala budget kan vara liten men att man ändå satsar på barn. Det finns inget abso- lut förhållande mellan ett lands rikedom och hur man satsar på barnen. Vad gör Sverige för att lyfta fram dessa exempel och visa på hur väsentligt detta är? 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 216647 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0964/#anf12