2348973 GK0963 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:63 Tisdagen den 11 februari 1996/97 63 1997-02-11 00:00:00 Svar på interpellation 1996/97:166 om id- rottens kommersialisering interpellationsdebatt 3F055A72-2921-48F2-BDAB-7CEBC995D97F 9 LARS STJERNKVIST (s) s Fru talman! Jag tackar för svaret. Orsaken till att jag har ställt den här frågan, eller skrivit den här interpel- lationen, är att vi under senare tid både har läst och hört om ett antal företeelser inom idrottsrörelsen som skrämmer mig. Vi vet att ett antal idrottsklubbar har långtgående planer på att bolagisera sin verksamhet. Vi har läst om hur specialförbund säljer ut TV- rättigheterna till elitarrangemang, något som i för- längningen kan innebära att många av oss inte längre får chansen att följa det som händer. Vi har läst om hur idrottsledare och idrottsklubbar fixar och tänjer gränser för att komma undan skatt; det är kanske det allra mest uppseendeväckande exemplet. Jag vill understryka att jag delar statsrådets grundläggande syn på idrotten, så att det inte råder något missförstånd. Jag tycker att idrotten är oerhört viktig. Annars skulle jag inte ha ställt den här frågan. Är man Norrköpingsbo, som jag, förstår man självfal- let i dessa dagar idrottens betydelse. Man sträcker litet på sig när det går bra för Pernilla Wiberg. Visst betyder idrotten oerhört mycket, inte bara för utövar- na utan för alla oss som är intresserade. Det är ofrån- komligt att man också strävar efter framgång och resultat. Vad jag förstår finns det två beprövade sätt att nå framgång i idrott. Man kan ge exempel genom att tala om nationer. Låt oss litet förenklat tala om det ameri- kanska sättet, som innebär en oerhörd kommersialise- ring som bevisligen kan ge resultat. Det handlar om oerhört mycket pengar. Med det som morot har en- skilda idrottsmän och lag nått stora framgångar. Det andra exemplet handlar om omfattande statsstöd. Idrottsrörelse och stat växer ihop i östmodellen. Det har visat sig att det faktiskt finns en mellan- variant. Jag skulle vilja påstå att Sverige står för något slags medelväg. Det framgår av statsrådets svar att vi faktiskt har lyckats visa att det finns en medelväg. Man har lyckats förena affärsmässighet med ett stort inslag av idealitet. Denna tredje väg, eller medelvä- gen, har visat sig både aptitlig och framför allt ganska framgångsrik. Men de exempel som jag nämnde inledningsvis visar att det finns delar av idrottsrörelsen - inte hela - som är på väg bort från den här vägen och som mycket tydligt går i den kommersiella riktningen. Det är klart att det är idrottsrörelsens eget val. Det är Djurgårdens IF och Leksands IF som bestämmer vilken skattemoral de skall ha. Dessa klubbar be- stämmer vilken organisationsform de skall ha, om de skall vara ideella demokratiska föreningar eller om de skall vara bolag. Självfallet är det så. Men vilket val de gör måste rimligen påverka hur vi som politiker och samhällsmedborgare ställer oss. Tonen i statsrådets svar är bra, men jag önskar ett något tydligare svar. Är statsrådet beredd att dra in det statliga stöd som i dag går till den här typen av elitidrott om de klubbar som jag har nämnt, och and- ra, fullföljer sina planer på en ren kommersialisering av sin verksamhet? 0477298899511 N 2010-01-01 00:00:00 216623 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0963/#anf9