<anforande>
<dok_hangar_id>2348970</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:60 Onsdagen den 5 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skadeståndsansvar vid dammhaveri </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>48B9F570-6EE3-4E5F-80E0-C7D7E8291A72</anforande_id>
<anforande_nummer>79</anforande_nummer>
<talare>OLLE LINDSTRÖM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är bra att man nu lagfäster det
strikta ansvaret för skador till följd av dammhaveri.
I min motion 1996/97:L8 har jag tagit upp frågan
om en breddning av ansvaret. Det finns tillfällen då
det blir stora skador trots att det inte rör sig om ett
dammhaveri. Det är när man undviker ett sådant ha-
veri genom att t.ex. öppna dammluckorna för fullt. Då
kan det också uppstå stora skador.
Jag bor vid Luleälven. Även vid andra älvar i
Norrland har denna typ av skador förekommit. I slutet
av 80-talet och 1993 var man tvungen att släppa på så
mycket vatten att stora skador uppstod på fritidshus
och villor för året-runt-boende.
Kraftverksbolagen vill ha så hög nivå i dammarna
som möjligt under somrarna när det går åt litet el.
Man sparar för vintertiden. Om dammarna är nästan
fyllda och det kommer onormalt mycket regn samti-
digt som det ligger is kvar i fjällen finns det risk för
stora skador. 1993 blev det oerhört stora skador. Man
var t.o.m. tvungen att inta en katastrofberedskap med
evakueringsplaner och sådant. Det fanns husägare
som inte kunde bo kvar i sina hus. Skadorna gick inte
heller att reglera eftersom försäkringsbolagen sade att
skadorna var onormalt stora. För en villaägare tog det
nästan tre år innan skadan hade klarerats mellan för-
säkringsbolaget och dammägaren. Dammägaren bör
därför åläggas ett ansvar även när det gäller sådana
typer av haverier eller vid stora utsläpp av vatten för
att undvika katastrofer.
Man borde alltså ha gått längre. Utskottet har
skrivit att man har sett på problemen och att man
möjligen skall återkomma, eftersom propositionen
kanske inte medger en utökning av ansvaret. Jag för
min del emotser att man i framtiden bedömer det hela
utifrån undvikandet av ett stort haveri, men då måste
också ansvarsfrågan vara löst.
Det blir nu något bättre när man lagfäster ansvaret
vid ett dammhaveri, men det är tyvärr inte tillräckligt
för den trygghet som de i som bor i älvdalarna borde
kunna få känna. Jag får den här gången nöja mig med
det som har sagts från utskottet, men jag avser att
återkomma.
</anforandetext>
<intressent_id>0283299919701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216423</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0960/#anf79</protokoll_url_www>
</anforande>
