<anforande>
<dok_hangar_id>2348970</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:60 Onsdagen den 5 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E1AB3AC9-B1F1-4367-8FA8-F717037B6E01</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>AXEL ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tycker att det är rimligt att vi
riksdagsledamöter besöker och deltar i kammarens
debatter i den utsträckning som är möjligt. Litet själv-
kritik bör både Peter Eriksson och jag själv ägna oss
åt ibland. Det är alldeles för ödsligt här vid många
tillfällen.
Man kan tycka att debatter är mer eller mindre
viktiga, och visst är det så. Men det är alltid angeläg-
na frågor för någon eller några. Den fråga vi diskute-
rar i dag är en fråga för oss själva, men oftast handlar
det om frågor som berör grupper av människor. Även
om det inte är mitt utskotts ärende lär jag mig en hel
del vid de tillfällen då jag kan lyssna. Detta bör sägas
i ärlighetens namn.
</anforandetext>
<intressent_id>0145888252000</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216413</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0960/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
