<anforande>
<dok_hangar_id>2348970</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:60 Onsdagen den 5 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagens arbetsformer m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5E32F9B0-3224-4D67-9CA6-4A49EDC8208B</anforande_id>
<anforande_nummer>52</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vet inte om talmannen är intres-
serad av fiske. Men om man en stilla sommardag får
lust att ge sig ut på sjön och dra upp några abborrar,
omakar sig ut i visthusboden eller ladugården för att
ta fram ett metspö och sedan ger sig i väg - då går
man inte och letar reda på en Finlandsfärja för att
komma ut till abborrgrundet. Man ger sig snarare ut
och sätter sig i roddbåten och ror ut några meter.
Jag tycker att det är precis detta vi gör i riksdagen.
Vi tar en Finlandsfärja när vi skall föra en debatt i
stället för att ha ett lagom stort forum. Nu t.ex., när vi
är en handfull ledamöter som debatterar och två tre
lyssnare som sitter på läktaren, behöver vi inte den
här enorma salen. Den här enorma salen gör också att
debatterna blir sämre än vad de skulle kunna vara.
Ett förslag som vi i Miljöpartiet har framfört är att
använda de lokaler som faktiskt finns: första- eller
andrakammarsalen. De är trevliga och ger en litet
bättre stämning. Det fanns häromåret ett förslag om
att bygga om plenisalen, men det skulle bli väldigt
dyrt. Ett enklare och billigare förslag är att vi använ-
der de gamla första- och andrakammarsalarna i stället.
Jag tycker att vi åtminstone kunde satsa på att försöka
prova en sådan lösning och ta t.ex. interpellationer
och frågestunder där i stället.
En annan fråga som bl.a. Miljöpartiet har motio-
nerat om, och som konstitutionsutskottet har behand-
lat mer välvilligt, är fasta tider för votering. Det är i
dag väldigt svårt att praktiskt fungera som riksdagsle-
damot när man skall ordna möten, träffa människor
här, på stan eller på andra ställen och samtidigt aldrig
riktigt veta om man måste springa i väg från mötet
därför att det skall bli en votering. Därför har enskilda
miljöpartister föreslagit att vi skall ha en fast tid för
voteringar. Det vore en ganska enkel och rimlig lös-
ning, som jag ser det. Inte heller skulle det minska
sambandet mellan beslut och debatt i någon väsentlig
utsträckning. Redan i dag samlar vi ju ihop votering-
arna till ett par gånger varje dag.
Det här stöder utskottet, om än med vissa begrän-
sade reservationer. Det tycker jag är bra, och jag
förväntar mig därför att vi ganska snart får ett förslag
från talmanskonferensen om en förändring med fasta
tider för votering.
En annan fråga som tas upp i betänkandet är för-
ändring av motionstiden, en ordning som innebär att
vi i stället för att under en begränsad tid om ett par
veckor dra igenom årets alla motioner sprider ut det,
antingen på flera fasta perioder eller på en allmän
motionstid året runt såsom vi har i kommunerna.
Någon typ av förändring vore väldigt bra. Här vågar
kanske utskottet inte gå lika långt som i frågan om
fasta tider för votering, men man säger ändå att det
här är något som vi måste titta närmare på när vi har
fått bättre erfarenheter från den nya budgetprövning-
en. Det kan man väl inte tolka på annat sätt än att det
skall bli en sådan utvärdering nästa vinter. Då kan det
också komma förslag till en förändring också på det
här området, även om vi inte i dag kan säga säkert
vilka förslagen blir.
En liten fråga som nu har varit uppe i flera år är
bråket om riksdagens kontoplan, eller vad man skall
säga, där framför allt Moderaterna ihärdigt hävdar att
de internationella militära fredsfrämjande insatserna
skall ligga på utrikesutskottets område i stället för
försvarsutskottets. Det är litet svårt att inse, om man
lyssnar på Moderaternas argumentation, varför det här
är en sådan viktig fråga. Jag kan inte tolka det på
annat sätt än att man möjligen vill att resurserna på
sikt skall tas från biståndsverksamheten i stället och
att man är rädd att de internationella fredsfrämjande
åtgärderna tas från försvarsanslagen. I så fall tycker
jag att det är en ganska skamlig inställning: att man
skall skära ned på biståndet för att Sverige skall kun-
na vara med i internationella solidariska fredsfräm-
jande insatser. Det vore bra om Moderaterna tydligt
kunde klarlägga att det inte är så man tänker. Om det
inte är så man tänker kvarstår frågan: Vad är egentli-
gen grunden? Är det här bara en liten revirstrid som
Moderaterna tycker det är roligt att föra vidare i
kammaren, eller vad handlar det om?
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216396</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0960/#anf52</protokoll_url_www>
</anforande>
