2348970 GK0960 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:60 Onsdagen den 5 februari 1996/97 60 1997-02-05 00:00:00 Sjöfylleri 85EC44D0-08E3-4879-ADE2-07FC3B49AB94 141 ANITA PERSSON (s) s Herr talman! Som tidigare talare har sagt har frå- gan om att införa promilleregler till sjöss diskuterats under många år. Onykterhet till sjöss är mycket all- varligt, liksom onykterhet på våra vägar. Straffen har också höjts, och det har haft effekt. Även om vi inte har promilleregler i sjölagen kan man nämligen dö- mas till grovt sjöfylleri om analysresultatet visar att man har en alkoholhalt som uppgår till 1,5 %. Införandet av promilleregler är inte enkelt, men jag är övertygad om att det är möjligt. Det har ett stort stöd hos allmänheten och hos flera myndigheter som Sjöpolisen, Kustbevakningen m.fl. Rättssäkerheten kräver emellertid en lagteknisk modell som kan un- danröja problem vid tillämpningen. Ett annat problem är att sjölagen omfattar alla farkoster till sjöss från den minsta lilla bräda till stora oceanbåtar. Den om- fattar också alla som fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. Därför blir lag- stiftningen mer problematisk än när det gäller ratt- onykterhet. När vi diskuterade nykterhetsfrågorna i Sjösäker- hetskommittén konstaterade vi att arbetsmarknadens parter har infört egna regler som innebär 0,2 % under arbetstid och 0,4 % under fritid, då de regler som anges i STCV-konventionen är alldeles för höga. Men, herr talman, det kan inte vara arbetsmarknadens parter som skall avgöra vilka promilleregler som skall gälla. Det skall givetvis vara riksdagen som skall göra det. Förra året var vi eniga om att regeringen borde överväga att införa promilleregler med anledning av BRÅ:s då avlämnade rapport. Där ansågs att det kan finnas två skäl för införandet av ett gränsvärde: dels för att det skulle få en pedagogisk och moralbildande effekt att låta samma principer gälla både väg- och sjötrafik och att nykterheten och därmed också säker- heten till sjöss skulle gagnas av detta, dels för att en sådan gräns skulle ha stora processuella fördelar i och med att bevisningen i mål om sjöfylleri skulle förenk- las och rättssäkerheten för de misstänkta öka. Mot införande av ett gränsvärde finns två argu- ment: dels att differentierade och särpräglade förhål- landen råder till sjöss jämfört med på land, dels att det inte bör införas en regel vars efterlevnad inte kan övervakas. Av undersökningen som BRÅ gjorde framgår ock- så att brott mot sjöfyllerilagen huvudsakligen kommer till rättsväsendets kännedom som ett resultat av att allmänheten tipsar om att ett sådant brott har begåtts. Detta gäller till skillnad mot rattfylleribrott, som i mycket stor utsträckning upptäcks genom polisens kontroller. Men i jämförelse med rattfylleribrott är andelen fall med höga promillehalter tyvärr mycket stor vid sjöfylleribrott. Detta är mycket allvarligt. Alkoholförtäring i samband med sjötrafik är inte förenligt med de krav som sjölivet ställer. Det kan leda till ökade risker för allvarliga olyckor. Vi vet att under senare år har antalet fritidsbåtar ökat kraftigt. Trafiken på vattnet har därmed blivit allt tätare. Dessutom har alltfler fritidsbåtar kapacitet för höga hastigheter. Under sommaren kan trafikförhållandena till sjöss likna dem som råder på landsvägarna. Därför krävs det också till sjöss reaktionssnabbhet och gott omdöme. Dessa förhållanden har legat bakom utskottets ti- digare ställningstagande att man borde överväga om inte en strängare syn på onykterhet till sjöss borde komma till uttryck genom en ändring i sjölagen. På så sätt skulle bestämmandet av påföljd för brottet närma- re anpassas till vad som gäller enligt trafikbrottslagen. Som Elver Jonsson sade har nu två utredningar nyligen avlämnat sina betänkanden. Dessa är nu fö- remål för remissomgång. Dels gäller det Sjösäker- hetskommittén, dels Drograttfylleriutredningen. Jag vet att vi är överens om att promillegränser bör kom- ma till även till sjöss, men jag anser att vi skall avvak- ta regeringens ställningstagande till dessa utredningar. Därför anser jag att ett tillkännagivande inte är nöd- vändigt. Jag litar på att regeringen lyssnar på och läser vad som har sagts i utskottet och vad som sägs här i kammaren, och återkommer med förslag i den riktning vi vill ha. Med det anförda yrkar jag avslag på reservationen och bifall till utskottets hemställan i betänkandet. 0532121969806 N 2010-01-01 00:00:00 216485 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0960/#anf141