<anforande>
<dok_hangar_id>2348916</dok_hangar_id>
<dok_id>GK096</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:6 Torsdagen den 26 september</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>6</dok_nummer>
<dok_datum>1996-09-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>A6E0028D-9A4D-451D-ACDA-83EB362BEE6F</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>ARNE ANDERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill ställa en fråga till försvars-
ministern. Det är nu för de flesta bekant att vi har litet
olika uppfattning om vad som är lämplig försvarseko-
nomi. Jag tänker ändå inte fråga om det utan mera
peka på den ytterligare och icke-redovisade försäm-
ring av försvarsekonomin som trots allt döljer sig
bakom siffrorna i den proposition som vi har fått.
Det första gäller det ensidiga förbudet att använda
antipersonella minor. Hur har försvarsministern tänkt
sig att ersättningsfunktionen, ekonomiskt eller mate-
riellt, skall kunna lösas? Det har vi inte fått något
besked om.
Det andra är en oss emellan gammal fråga, men
jag vill upprepa den nu, för den hör hit: Hur tänker sig
försvarsministern att vi långsiktigt skall lösa frågan
om den mycket stora materielförslitningen i vår inter-
nationella verksamhet? Om det tillåts att rulla vidare
blir den tillsammans med andra saker, i en redan svag
försvarsbudget, utomordentligt svår att hantera.
</anforandetext>
<intressent_id>0275356156309</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>210332</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK096/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
