<anforande>
<dok_hangar_id>2348969</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:59 Tisdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:103 om un- derhållsstödet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6BC2C140-7376-41C4-BA48-A9D092421CFB</anforande_id>
<anforande_nummer>61</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig börja med en liten fundering
som alltihop egentligen handlar om: Vem har ansva-
ret? Vem skall försörja barnen? Vilket ansvar har man
som förälder? Vilket ansvar skall samhället ta? Detta
är de grundläggande frågorna.
Underhållsstödet eller bidragsförskottet har ju ut-
retts i åtminstone tio år för att man skall försöka att
hitta ett mera rättvist system och som mera betonar
föräldrarnas ansvar. Jag tycker att vi har kommit fram
till ett sådant system i och med det nya underhållsstö-
det som nu bara har verkat i ett par dagar.
Det fanns problem med det gamla systemet. Det
var lätt att glida ur det. 34 % av de underhållsskyldiga
hade noll-avtal och betalade inte någonting. Under det
senaste året finansierades hela kostnaden för bidrags-
förskottet inte ens till 30 % av de underhållsskyldiga.
Det är klart att med en så dålig ekonomisk situa-
tion när det gäller statens budget går det inte att fort-
sätta på det sättet.
Det nya systemet är mycket enklare. Det är mera
rättvist. Det går inte att fuska i detta system. Det blir
en helt annan kostnadskontroll. Det skall göras en
årlig prövning. Det är lika naturligt att de underhålls-
skyldiga betalar för sina barn som att man betalar
skatt. Barnen har fått en större tyngd.
I det tidigare systemet gick det att räkna av skul-
der och omkostnader av olika slag. Men nu går det
inte längre. Försörjningen av barnen kommer först när
man skall planera sin ekonomi.
Det är också viktigt att understryka att det inte
handlar om några orimliga belopp. Den som har en
månadsinkomst på 10 000 kr och har försörjnings-
ansvaret för ett barn betalar 800 kr. Den som har tre
barn att ta ansvar för, med ett barn i ett tidigare för-
hållande och två barn i ett nuvarande förhållande,
betalar 400 kr för barnet i det tidigare förhållandet.
Det är inte orimligt.
Därför vill jag fråga interpellanten: Menar Karl-
Gösta Svenson att lågavlönade pappor inte skulle ta
något försörjningsansvar? Eller var skall gränsen gå?
Jag anade nästan att det handlade om det när jag lyss-
nade till Karl-Gösta Svenson.
Problemet med Moderata samlingspartiets in-
ställning i den här frågan är att man är kluven. I reser-
vationen till förslaget med anledning av propositionen
om underhållsstöd framgick det att Moderata sam-
lingspartiet helt ville avskaffa det här stödet från
samhället till barn som bor med en förälder. Det upp-
repades också av Gullan Lindblad i riksdagsdebatten
att regeringen borde överväga ett nytt förslag om att
avskaffa hela systemet och att socialtjänsten i stället
skulle pröva de ärenden där den underhållsskyldige
inte kan betala eller där faderskapet är okänt.
Detta får mig att något reflektera över Karl-Gösta
Svensons fråga. Han befarar att pappor kommer att få
söka socialbidrag för att klara sin underhållsskyldig-
het. Enligt Moderaterna skulle det då handla om att
mammor skall söka socialbidrag. Detta kan jag inte
förstå. Det är en fråga till Karl-Gösta Svenson.
</anforandetext>
<intressent_id>0810983113102</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216336</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0959/#anf61</protokoll_url_www>
</anforande>
