<anforande>
<dok_hangar_id>2348969</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:59 Tisdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:105 om drivgarn i Östersjön</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AD6F6AED-388A-4638-84A2-4A9F0A35996B</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>CHRISTER SKOOG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är få fiskefrågor som har diskute-
rats så mycket som laxfrågan. Det är också få frågor
som berör fisket där det finns så många s.k. experter
som just i laxfrågan. Det finns tyckare och experter
från många håll och med många olika utgångspunkter.
Jag tycker dock att det är viktigt att slå fast att svenskt
yrkesfiske efter lax har bedrivits sedan lång tid tillba-
ka, inte minst i Östersjön, både med drivgarn och
även med krok och fasta redskap.
Det yrkesmässiga laxfisket har en oerhört stor be-
tydelse, inte minst i de regioner som är utsatta i andra
sammanhang. Jag tänker i första hand på Blekinge
och Gotland, där de fiskefartyg som huvudsakligen
fiskar lax har sin hemmahamn.
Det här har varit en lång historia. På den tid då
Sten Andersson var utrikesminister - för att ange en
tidsaspekt - bedrevs det fiske i Östersjön i den s.k.
vita zonen. Där var det fritt fram för alla länders fis-
kare att i stort sett fritt fiska upp så mycket man orka-
de. Sedan kom uppgörelsen mellan Sverige och Sov-
jetunionen, som det hette på den tiden, där man bör-
jade reglera laxfisket. Därefter har man efter hand,
inte minst från både regeringen och Fiskeriverket, sett
till att göra vad som befunnits möjligt för att värna
den vilda laxen i Östersjön.
I de internationella förhandlingar som föregått
fastställandet av årets svenska kvot har man tagit all
den hänsyn som skall tas både till den biologiska
mångfalden och inte minst till de ekonomiska intres-
sen som finns. Vidare har det gjorts inlösen av områ-
den nära de laxförande älvarnas mynningar - allt i akt
och mening att värna den vilda laxen.
Det här arbetet bedrivs fortfarande inom Fiskeri-
verket. För närvarande ligger frågan bordlagd vad
gäller laxen och fördelningen av laxfisket för inneva-
rande år, framför allt fördelningen mellan södra Ös-
tersjön och de norra delarna av vårt land och de laxfö-
rande älvar som där finns.
Fru talman! Jag sade inledningsvis att det finns
många experter här. Men jag har faktiskt lyssnat på
dem som är de riktiga experterna - de som i stort sett
varje dag vistas på havet och kan läsa dess olika ske-
enden, de som kan läsa naturen på ett helt annat sätt
än vad vi teoretiker kan. De tumlare som de får som
fiskar lax i Östersjön är lätt räknade. De sjöfåglar som
fångas i drivgarnen är också lätt räknade. Det kan
hända att det fastnar en och annan "ålakråka", som de
kallas på dialekt, men i så fall gör det ingenting utan
det är bara bra för kretsloppet i naturen.
</anforandetext>
<intressent_id>0209063197208</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216314</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0959/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
