<anforande>
<dok_hangar_id>2348969</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:59 Tisdagen den 4 februari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>1997-02-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1996/97:105 om drivgarn i Östersjön</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>57289F2B-2263-47B9-A879-17CAA21A706F</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN LINDVALL (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill tacka så mycket för svaret.
Det är inte första gången jag står i den här talarstolen
och diskuterar drivgarn och drivgarnsfiske.
Det finns vissa öppningar i svaret, vilket har gjort
mig mycket glad. Det känns som om situationen har
förändrats litet grand, som om det ändå börjar finnas
en vilja att diskutera frågan på ett sätt som kanske inte
har gjorts tidigare.
Bakgrunden är att FN i en resolution har föreslagit
att drivgarnsfiske skall förbjudas. EU har valt att tolka
bestämmelsen så, att man förordar 2,5 km som längsta
drivgarn i Atlanten men 21 km i Östersjön. Förutsätt-
ningen för att ha så långa drivgarn i Östersjön är att
det inte får några ekologiska konsekvenser.
Nu får emellertid drivgarnsfisket i Östersjön eko-
logiska konsekvenser. Det beror på att det finns ett
tumlarebestånd i Östersjön som har visat sig vara
genetiskt skilt från alla andra bestånd. Det är en liten
population på ungefär 1 000 djur, som enligt den
svenska undersökning som finns faktiskt fångas. I den
rapporten, som kom för något år sedan, sägs det att så
mycket som 2,9 % i värsta fall fångas. Det är den
svenska tumlarerapporten. Den internationella val-
fångstkommissionen säger att 2 % är oacceptabelt,
och är det 1 % är det oroande och måste åtgärdas.
Vi vet inte riktigt om den här siffran stämmer.
Undersökningen är alltså gjord i svenska vatten.
Det visar sig också att det fångas en hel del sjöfå-
gel i drivgarnen. I det fallet är det, måste jag säga,
mycket svårt att som jordbruksministern säga att de
undersökningar som har gjorts tyder på att det inte är
något större problem. Det har  nämligen gjorts mycket
få undersökningar. Såvitt jag har funnit finns det en,
där man har tittat på sillgrissla och tordmule. Den
undersökningen är liten. Det är möjligt att man skulle
behöva göra fler undersökningar. Det finns så vitt jag
har sett t.ex. inte någon undersökning av alfågel. Det
är också en sådan fågel som övervintrar ute på Öster-
sjön.
Men det allvarligaste är kanske ändå att driv-
garnsfisket av lax bedrivs på blandade bestånd i Ös-
tersjön. Vi vet att vildlaxen riskerar att slås ut. I dag
är ungefär 10 % av laxbeståndet vildlax. Den siffran
kan sjunka drastiskt. Därför har också många kom-
missioner, t.ex. EU:s Lassenkommission, föreslagit att
man skall upphöra med fiske på blandbestånd i Ös-
tersjön.
Vi ser att 1997 kan bli ett ödesår. Det är nämligen
första gången vi börjar fiska på bestånd som har
drabbats av sjukdomen M74. Vi vet att sjukdomen
troligen har drabbat vildlaxen mer än den odlade
laxen. Det kan alltså tyda på att det som nu sker får
förödande konsekvenser för vildlaxen.
Ett sätt att komma till rätta med de här problemen
skulle kunna vara att minska drivgarnslängden från 21
km till 2,5 km. Precis som Annika Åhnberg säger i
svaret får det naturligtvis konsekvenser för de tio
båtar som i dag lever av att fiska lax Östersjön. Det är
nämligen mycket tveksamt om det skulle löna sig att
gå ut om drivgarnen inte var längre än 2,5 km.
Jag och Miljöpartiet menar att den här frågan
måste tas på största allvar. Det här handlar om biolo-
gisk mångfald, om vildlaxen skall ha en chans att
överleva. Det finns också rapporter som visar att vi
skulle kunna ta ut TAC, den fångst vi har på i år
112 000 laxar, på ett annat sätt. Vi skulle kunna göra
ungefär som Finland. I stället för att fiska på bland-
bestånd i Östersjön skulle vi kunna välja att lägga
fisket utefter Norrlandskusten. Då skulle det vara
lättare att veta vilket bestånd man fiskar på - på vild-
lax som går till vissa älvar där den är född eller på
odlad lax, som också går dit där den är född, utanför
de kraftverk där man har satt ut den. Det skulle också
kunna vara ett sätt att fiska lax mer selektivt utan att
riskera vildlaxbestånden.
Jag tycker att det finns många öppningar i svaret
som visar att det ändå finns en vilja. En liten fråga
skulle jag dock vilja ställa, men den får jag återkom-
ma till.
</anforandetext>
<intressent_id>0962854674801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>216310</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0959/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
