<anforande>
<dok_hangar_id>2348964</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:54 Torsdagen den 23 januari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1997-01-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Meddelande om fördröjda svar på interpel- lationer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9C41D52A-C8F9-4416-B062-2327AD476747</anforande_id>
<anforande_nummer>72</anforande_nummer>
<talare>BERIT LÖFSTEDT (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det går för sig att beskriva allt som
är eländigt. Det är t.o.m. ganska enkelt att beskriva
elände. Man kan både tänka ut det själv och hitta på
annat.
När jag lyssnade på Roy Ottosson hörde jag, med
tanke på att debatten handlar om en regeringskonfe-
rens, inte något förslag om vad man skall göra i stället
för de förslag som nu ligger på bordet. Vad skall det
vara i stället? Är i stället ett nej? Är det för övrigt ett
ja till det första Maastrichtfördraget?
Jag blev litet konfunderad mot slutet av Roy Ot-
tossons inlägg. Jag funderade över om han menar att
vi skall ha en folkomröstning om ett utträde ur unio-
nen. Menar han det eller vill han ha en folkomröst-
ning om resultatet av förhandlingarna?
</anforandetext>
<intressent_id>0692993567203</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215942</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0954/#anf72</protokoll_url_www>
</anforande>
