<anforande>
<dok_hangar_id>2348964</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:54 Torsdagen den 23 januari</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>1997-01-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Meddelande om fördröjda svar på interpel- lationer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>08D4B32C-AE83-4FF3-B9CA-B8D3FD725387</anforande_id>
<anforande_nummer>62</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA HAMBRAEUS (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vetot är ett sätt för ett land att behål-
la sin suveränitet. Sten Tolgfors sade här att man
måste ha ett mer potent samarbete. För det land som
blir överkört, och som alltså har förlorat sin suveräni-
tet, kanske en sådan potens känns väldigt riskabel.
I folkomröstningen sade regeringen väldigt tydligt
att vetot gör att vi inte kan tvingas till någonting i
Sverige när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.
Med den tolkning jag gör av det föregående inlägget,
vill alltså Moderaterna att Sverige skall kunna tvingas
i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Det är en klar
avvikelse från informationen i samband med folkom-
röstningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0409817272107</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215932</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0954/#anf62</protokoll_url_www>
</anforande>
