2348964 GK0954 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:54 Torsdagen den 23 januari 1996/97 54 1997-01-23 00:00:00 (forts. från 5 §) Allmänpolitisk debatt En hållbar samhällsutveckling på längre sikt (forts. AC14A36C-AB4C-4FAB-8423-D21A087723EC 208 ULF BJÖRKLUND (kd) kd Fru talman! När man vill hitta en definition på vad man kan mena med begreppet "framtid" i forsknings- sammanhang finns säkert ett antal olika varianter. En tilltalande variant har fastnat i mitt minne, och den lyder så här: Framtid är mängden ej förverkligade möjligheter som existerar i nuet. Ni hörde alldeles rätt. Möjligheter som existerar just nu. Det är allas vår uppgift att locka fram och förverkliga alla dessa möjligheter. Som landsortsbo med många års boende i stor- stadsmiljö kan jag naturligtvis inte låta bli att någon- ting beröra landsbygdens roll och möjligheter för framtiden och för en hållbar utveckling på lång sikt. Vi tänker oss gärna att det alltid är i staden, i den stora tätorten, som nya idéer och verksamheter blomstrar. Som motbild fungerar ofta landsbygden, i våra sinnen ofta präglad av stillestånd eller långsam tillbakagång. Naturligtvis behövde det framväxande industri- samhället städerna. Här fanns de nya jobben och de nya idéerna. Så är det också i viss mån i dag. Men det är dumt att den föreställningen håller greppet så hårt, trots att många landsbygdsområden präglas av hög aktivitet, gryende förnyelse och tillväxt. I dag är det många som tror att vi står inför en ny brytningstid med snabba förändringar och att vi är på väg att lämna industrisamhället, som huvudsakligen haft sin bas i de stora tätorterna, i städerna. Om det är sant måste vi fråga vad som kommer efter industri- samhället. Kanske är det ändå landsbygden som den här gången återigen kan bli den goda miljön för nya idéer och verksamheter? Att lämna en trygg stadsmiljö kan ibland kräva möda och kanske betyda lägre materiell standard. En viktig fråga för en bärkraftig utveckling blir då hur vi ser på levnadsstandard och livskvalitet. Ger högre levnadsstandard alltid högre livskvalitet? Kan vi byta materiell standard mot livskvalitet? Visst är vi i dag smärtsamt medvetna om många människors bistra vardag och om orättvisorna både i vår närhet och ute i världen. Att leva över våra tillgångar, förskingra lagrade resurser och således tära på naturens kapital i stället för att leva på räntan, leder förr eller senare till eko- nomiska problem, arbetslöshet och andra sociala problem. Det är i dag vår egen erfarenhet. De globala orättvisefrågorna ligger också som en tung börda över oss. Att de fattiga folkmassorna skulle ha rätt till en större andel har sagts så många gånger. Men den politik som vi i Sverige och i hela västvärlden driver gör att gapet mellan rika och fattiga ökar i stället för att minska. Inte ens vårt eget enpro- centsmål inom biståndet förmår vi upprätthålla. Inte undra på att tänkande människor mår dåligt! Människor söker mer och mer efter en förändrad livsstil, en livskvalitet som inte ger samvetskval. Man vill leva utifrån naturens egna möjligheter och utifrån en mer rättvis fördelning av våra resurser. Därmed återvänder vi till vår egen landsbygd. 90- talet har ju varit byarörelsens tid. Tillväxten har visat sig vara allt starkare. I dag finns det 3 000-4 000 utvecklingsgrupper, byalag, sockenråd, samfällighets- föreningar och framtidsföreningar i vårt land. Ca 70 000-75 000 personer är nu aktiva i byarörelsen. Man kan med andra ord tala om en framväxande folkrörelse på landsbygden. De flesta aktiviteterna är inriktade på att skapa gemenskap och samarbete, bättre service, bostäder och jobb. Gemenskap är ofta första steget för att skapa lokal bärkraft. Snabbare utbyggnad av informationstekniken och effektiv teknik av alla slag behövs i ett bärkraftigt samhälle med landsbygden som bas. Det handlar om småskalig teknik i jord- och skogsbruk och i det loka- la fisket. Vi behöver små, effektiva och trivsamma sågar, snickerier, slakterier, mejerier, kvarnar och bagerier. En lokal och mindre räntetyngd kapitalför- sörjning är också viktig med lokala sparkassor och nya lånesystem. På sikt kan resultaten mätas i mins- kad tillförsel av material och energi utifrån, minskad arbetslöshet, bättre hälsa, bättre ekonomi och ökad livskvalitet med en känsla av gemenskap, mål och mening i livet och med framtidstro. Vi måste på något sätt också hitta möjligheter till en ny egnahemsrörelse på landsbygden. Tätorten behöver t.o.m. glesbygden - en glesbygd där människor bygger sin existens på mångfald och mångsyssleri, genom att t.ex. förse tätortsbefolkning- en med upplevelser i alla dess former, från traditionell turism till att man kanske tillhandahåller plats och tillfälle för tystnad. Tjänstesamhället måste få blomst- ra, inte minst på landsbygden och i glesbygd. Det är hög tid att accelerera omställningen i rikt- ning mot ett ekologiskt uthålligt samhälle - en pro- cess som på sikt kan komma att stärka landsbygdens position i den framtida ekonomin. I mitt eget hemlän Dalarna finns några högaktuella projekt som visar på framtidssatsningar med nödvän- digt stöd från riksdag och regering. Det handlar om att rusta upp och bygga ut Västerdalsbanan fram till Sälenfjällen, Nordens största vintersportområde med mer än 50 000 turistbäddar. Det handlar om ett lång- siktigt beslut om Inlandsbanans framtid. Den handlar om den biologiska mångfalden och om att därmed rädda den sista spillran av den så vilda Österdalälven genom att säga nej till utbyggnaden av Brunnsbergs kraftverk. Ärendet ligger nu på regeringens bord. Och varför inte göra en seriöst menad utredning av Dala-kanal-projektet? Det här, fru talman, var några spridda tankar kring landsbygdens och glesbygdens möjligheter till en uthållig samhällsutveckling på lång sikt - möjligheter som faktiskt existerar i nuet. 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 216078 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0954/#anf208