2348964 GK0954 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:54 Torsdagen den 23 januari 1996/97 54 1997-01-23 00:00:00 Meddelande om fördröjda svar på interpel- lationer 6CEE807C-17DC-451D-9A21-C2C67C1DE1FF 13 HELENA NILSSON (c) c Herr talman! Det dokument som det irländska ord- förandeskapet presenterade till det Europeiska rådet i Dublin i december bör noga analyseras av Sveriges riksdag. En revidering av EU:s fördrag kan verka blodfattigt och föga upphetsande. Så är inte fallet. Det beror dels på att det irländska ordförandeskapet har presenterat ett överskådligt och läsvänligt utkast till fördrag, men framför allt därför att de frågeställningar som vi har att hantera är av så grundläggande betydel- se. Fördragen lägger grund för det europeiska samar- betet i dag och ett reviderat fördrag för Europa av i morgon. Nu har Irland lämnat över stafettpinnen till Nederländerna. För centerpartiet är det viktigt att regeringskonfe- rensen skapar förutsättningar för ett utvidgat, uthålligt och förpliktande samarbete mellan Europas alla de- mokratier. Med samarbete skall vi skapa ett Europa för fred, välfärd och god miljö. Unionen bör i ännu högre utsträckning bli ett ef- fektivt redskap för samarbete i frågor som är av ge- mensamt intresse för medlemsstaterna och där sam- verkan kan leda till att invånarna känner trygghet och har en välfärd och där också miljön förbättras. Det innebär, som vi ser det, en fördjupning av samarbetet på vissa områden men möjligen ett återförande till medlemsstaterna av beslutsfattande på andra områ- den. Men det innebär framför allt en utvidgning av unionen till de baltiska staterna och till länderna i Central- och Östeuropa. Det innebär också ett när- mande till de europeiska länder som inte vill bli fulla medlemmar av EU eller för länder likt Ryssland, Ukraina och Vitryssland, för vilka ett fullvärdigt medlemskap inte är aktuellt under den närmaste tiden. Innan jag närmare kommenterar innehållet i det irländska dokumentet vill jag betona behovet av att regeringen fortsatt involverar riksdagen i förhandling- arna inom regeringskonferensen. Jag bedömer att förankringsprocessen hittills har fungerat tillfredsstäl- lande. Jag är också imponerad av det arbete om rege- ringskonferensens fortskridande som olika organisa- tioner bedriver i en nära dialog med medborgarna. Däremot har vi från Centerpartiet konstaterat att det är litet si och så med den nordiska dialogen. Jag kon- staterar att de tre nordiska EU-länderna har haft svårt att koordinera sitt arbete sinsemellan och inte funnit former för att involvera Norge och Island i processen. Den nordiska koordineringen torde kunna utvecklas när regeringskonferensen nu går in i sin avgörande fas. Herr talman! Det dokument som det irländska ord- förandeskapet presenterade för EU:s stats- och rege- ringschefer i december bär titeln Europeiska unionen i dag och i morgon: Att anpassa Europeiska unionen till förmån för dess folk och att förbereda den för framti- den. Förslaget är en allmän ram för ett utkast till revi- dering av fördragen. Som sådan ram fungerar den väl. Det är värdefullt att vi vid den här tiden har ett dokument att debattera. Det är välgörande för diskus- sionen då regeringskonferensen ibland görs till något mycket större än den faktiskt är. De som hittills ivrigt förespråkat att vi inte skulle gå med i EU ser natur- ligtvis, vilket vi redan hört i debatten, ett Europas förenta stater i varje fördjupning av samarbetet och kräver mindre union. Vi kan också se att de funda- mentalistiska federalisterna å andra sidan förutsätter mycket mer av överstatlighet och förändringar för att acceptera utvidgning till fler länder. Jag tror att båda ytterligheterna resonerar i grunden fel. När femton länder skall enas kommer det vare sig att bli det ena eller det andra utan en kompromiss i mittfåran. Från Centerpartiet känner vi viss tillfredsställelse över vad konferensen hittills har uppnått. Sakfrågor har behandlats, vilket bara det är en svensk framgång. Samarbete om sysselsättning finns med i utkastet som ett eget kapitel. Det är ju ett genombrott för den svenska regeringspolitiken. För vår del hade vi gärna sett att sysselsättningsdiskussionen hade förts i det ekonomiska kapitlet. Men när det nu finns som ett förslag till ett eget kapitel så accepterar vi det näst bästa. Det bör också noteras att skrivningarna om med- borgaren och unionen innehåller svenska hjärtefrågor som fördjupat samarbete för ökad jämställdhet och ökad rättvisa för handikappade och andra utsatta grupper i vårt samhälle. Jag tar tillfället i akt att särskilt ta upp några frågor men jag vill också resa ett och annat förbehåll. Centerpartiet anser att rådande balans mellan EU:s institutioner i allt väsentligt fungerar tillfredsställan- de. EU skall även fortsättningsvis behålla sin unika karaktär av mellanstatligt samarbete med avgränsade överstatliga inslag. Centerpartiet vill inte utveckla EU till en federation. Det är vi också överens om. Det finns en majoritet för det i Sveriges riksdag. Det talar också för att samarbetets uppdelning i olika så kallade pelare bör och kommer att bibehållas. I det irländska förslaget finns inget som motsäger detta. Däremot, det har vi också hört i diskussionen och haft uppe i EU-nämnden, saknas det i det irländs- ka utkastet texter för de avgörande frågeställningarna om röstreglerna i ministerrådet, balansen mellan råd, kommission och Europaparlament samt om domsto- lens roll. Det är naturligtvis grundläggande för karak- tären på det fortsatta samarbetet och kommer att bli en viktig fråga här under våren. I det irländska utkastet fanns också en formulering om större operativ kapacitet för polisen inom tredje pelaren, alltså inom Europol. Vi i Centerpartiet har en mycket restriktiv syn på samarbetet i den tredje pela- ren. För vår del är det därför otillfredsställande att se ett förslag om ökad operativ kapacitet utan att man definierar begreppet. Vi har heller inte särskilt lång erfarenhet av dagens Europol. Samarbetet är ännu i sin linda. Därför anser vi att det inte finns något skäl att otåligt gå vidare och fördjupa det polisiära samar- betet. Vi noterar att det även verkar vara regeringens åsikt. Vi i Centerpartiet anser också att regeringskonfe- rensen måste nå ett genombrott när det gäller en sammanhållen och gemensam miljöpolitik. Denna fråga har diskuterats under närmare två år, och efter många mödosamma påpekanden från Centerpartiet i den här kammaren har regeringen skaffat sig en tydli- gare miljöprofil och har också arbetat intensivt med dessa frågor under regeringsförhandlingarna. Riksda- gens beslut om svenska förhandlingspositioner ger regeringen ett klart mandat att driva på för att göra hållbar utveckling till ett övergripande mål för unio- nen. Det irländska utkastet innebär vissa förbättringar när det gäller hållbar utveckling, men det är inte till- räckligt. Det måste vara av största vikt för regeringen att man når längre i förhandlingarna på miljöområdet. De fyra punkter som enligt utkastet fortfarande är under behandling är mycket intressanta för Sverige. Att miljögarantin förtydligas så att den också omfattar rätten att införa strängare regler - inte bara behålla dem - är mycket centralt. Det är i Sveriges intresse att åstadkomma röstregler i ministerrådet som innebär att fler beslut kan fattas med kvalificerad majoritet. Centerpartiet ser gärna också ett förnyat svenskt ini- tiativ om att etablera den s.k. substitutionsprincipen som norm inom unionen. Detta har regeringen åtagit sig i sin skrivelse. Jag vill därför passa på att fråga utrikesministern: Hur går det med arbetet att etablera substitutionsprincipen som en fråga för regeringskon- ferensen? Herr talman! Det är ett svaghetstecken att de nor- diska EU-länderna nått så klena framgångar när det gäller öppenhet och insyn. Om det irländska utkastet avspeglar ambitionsnivån hos en majoritet av med- lemsländerna, inger detta en djup oro, och det rimmar dåligt med ansatsen att "anpassa Europeiska unionen till förmån för dess folk". Centerpartiet vill därför uppmana regeringen till ett nytt nordiskt initiativ för öppenhet, insyn och meddelarfrihet. Artikel J 4 i Maastrichtfördraget var ett bekymmer för förhandlare och regeringar under medlemskaps- förhandlingarna. Här i Sverige utgjorde artikeln en knäckfråga i diskussionerna om det svenska EU- medlemskapet. Paragrafens kryptiska formulering var kontroversiell för NATO-medlemmen Danmark och är minst lika kontroversiell för ett militärt alliansfritt land som Sverige. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall inkludera "utformningen på sikt av en gemensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar". I rege- ringens proposition om medlemskapet konstaterades att paragrafen kommer att diskuteras vid den över- synskonferens som nu pågår. Sverige har markerat att vi själva kommer att avgöra om vi i en framtid skall delta i en eventuell gemensam försvarspolitik. I denna del av det irländska dokumentet återfinns också det mest avgörande förändringsförslaget. Kan den tilläggskrivning till artikel J 4 som presenteras i det irländska dokumentet lotsas genom regeringskon- ferensen, förändras i grunden denna del av samarbe- tet. I tillägget görs nämligen en tydlig avgränsning av vad som menas med en gemensam försvarspolitik och ett gemensamt försvar. Vad som avses är "humanitära insatser och räddningsinsatser, fredsbevarande upp- drag och insats av stridskrafter vid krishantering in- klusive fredsskapande". Införs detta förtydligande upphör artikeln att vara kontroversiell för Sverige. Hotet om en militarisering av EU förklingar. Om förslaget vinner gehör i samtliga medlemsländer skulle detta vara regeringskonferensens mest betydel- sefulla framsteg och en triumf för det svensk-finska initiativet om samarbete i fredsfrämjande uppgifter. Det senare förslaget är också något som vi stödde i vår motion med anledning av regeringens skrivning. Men om vårens förhandlingar inte innebär att den- na insnävning blir av är det nödvändigt att behålla det svenska förbehållet mot att delta i en gemensam för- svarspolitik och ett gemensamt försvar. Detta måste garanteras också i förhållande till det reviderade för- draget. Det får inte finnas paragrafer som omöjliggör för dagens medlemsstater eller tillkommande med- lemsstater att vara militärt alliansfria. På denna punkt är det av central betydelse att regeringen tillsammans med andra militärt alliansfria länder värnar möjlighe- terna att stå utanför ett fördjupat försvarssamarbete. Grundlösa spekulationer om att Sverige planerar att överge sin militära alliansfrihet bidrar inte till klarhet om våra avsikter. Herr talman! Många komplicerade frågor kvarstår - röstviktningen och beslutsprocedurerna, parlamen- tets inflytande, kommissionens sammansättning och den flexibla integrationen. Den senare frågan har visserligen kommit upp till diskussion, men jag hop- pas att utrikesministern i sitt anförande tar upp vad som där har hänt under den allra senaste veckan. Det är nödvändigt att vi har realistiska förvänt- ningar på vad som blir resultatet av regeringskonfe- rensen. Risken är annars stor att resultatet kan uppfat- tas som ett misslyckande. Jag bedömer halvtidsresul- tatet som hyggligt. På några punkter görs viktiga genombrott, på andra områden förefaller det vara mer av på stället marsch. Det viktiga är att översynen mynnar ut i ett reviderat fördrag som kan få stöd i de 15 parlamenten och i förekommande fall i de folkom- röstningar som skall föregå en ratificering. Det är också viktigt att den svenska regeringen med kraft markerar att östutvidgningen inte får försinkas av att vissa länder eller kommissionen anser att de institutionella förändringarna är alltför små. Regeringskonferensens ursprungliga syfte var inte att förbereda för en utvidgning utan att göra en mindre översyn av Maastrichtfördraget. Dessutom har EU heller inget egentligt val vad beträffar östutvidgning- en. Den är en skyldighet, och den går att genomföra också med ett i det närmaste oförändrat fördrag. Det är värt att notera att ett pressmeddelande som i går läckte ut från kommissionen tydde på att det krävs radikala institutionella förändringar för en östutvidgning - även om pressmeddelandet genast drogs in av en tjänsteman inom kommissionen. Det är viktigt att uppmärksamma att det ofta i debatten sägs att oerhört stora förändringar är en förutsättning för att det skall bli en östutvidgning. Det gäller här ett politiskt beslut och en markering från det europeiska rådet att detta kan ske. Jag hoppas att regeringen står bakom att detta är den viktigaste frågan. Låt mig avslutningsvis redogöra för Centerpartiets syn på hur vi här i Sverige bör behandla det färdiga förhandlingsresultatet. Centerpartiet har deklarerat att en väsentlig utvidgning av EU:s beslutsbefogenheter kräver stöd i en rådgivande folkomröstning. En folk- omröstning är i sig inget som partiet eftersträvar. Vägval inom det europeiska samarbetet bör behandlas som nationella vägval i politiken. Vad som hittills framkommit inom ramen för regeringskonferensen föranleder inte en önskan från oss om en folkomröst- ning inför ratificerandet av ett nytt fördrag. Center- partiet koncentrerar sig i stället på att ett beslut om svenskt inträde i EMU:s tredje steg underställs en folkomröstning, eftersom denna fråga inte avgjordes genom folkomröstningen om medlemskap. 0370034713503 N 2010-01-01 00:00:00 215883 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0954/#anf13