2348963 GK0953 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:53 Onsdagen den 22 januari 1996/97 53 1997-01-22 00:00:00 (forts. från 2 §) Allmänpolitisk debatt En hållbar samhällsutveckling på längre sikt 3E466733-5BB9-4C95-BF66-05F8E8CDB358 202 KARL-GÖSTA SVENSON (m) m Herr talman! Arbetslösheten är rekordhög. Den sociala tryggheten urholkas samtidigt som skatterna ökar. Människors välfärd kläms åt från två håll. Väl- färdsstaten håller på att rämna. Vart är vi på väg? Går vi mot en utveckling som ger allt mindre ser- vice och allt mindre stöd till en allt högre kostnad för låg- och medelinkomsttagare? Går vi mot välfärdsstatens förfall samtidigt som var och en får klara sig själv bäst han eller hon kan? Eller skall vi gå mot ett välfärdssamhälle där sam- hällets olika områden - det offentliga, gemenskaper- na, dvs. familjen, vänner, arbetskamrater, idrottsklub- bar och kyrkan m.fl. samt marknaden - samverkar för att skapa en ordning där det stora flertalet kan leva på sin lön, där det finns utrymme och möjligheter för människor att förverkliga sina livsprojekt i deras egenskap av företagare, anställda och där det finns stöd för dem som verkligen behöver det? För mig är svaret givet: Välfärdssamhället är det enda acceptabla alternativet. Jag har nyligen tillsammans med företrädare för andra politiska partier deltagit i en utfrågning anord- nad av Krisgruppen i södra Sverige. Många männi- skor fanns på plats, som allvarligt oroades för sin situation och framtid. Flertalet inlägg var ett uttryck för förtvivlan och pessimism. Det gick inte att ta miste på besvikelsen över den socialdemokratiska regering- ens löftesbrott. Deras förväntningar på välfärdsstaten har mer eller mindre slagits i spillror. I gårdagens Blekingetidningar kunde man läsa att en aviserad höjning av avgifterna för trygghetslarm leder till att många av ekonomiska skäl tvingas att avstå från dessa. Höjda avgifter för hemtjänsten tvingar alltfler människor att avstå eller att nedbringa kostnaderna genom att köpa motsvarande tjänst utan kvitto. Höjda fastighetsskatter tvingar människor att av- yttra sina hem. Sänkta bostadsbidrag tvingar alltfler människor till socialkontoren. När den socialdemokratiska regeringen beslutade att senarelägga utbetalningen av barnbidragen sju dagar tvingades ännu fler barnfamiljer att söka soci- alhjälp. Det har skett en kraftig omvandling av det svenska samhället under de senaste 30 åren. Stat, kommuner och landsting har tagit på sig huvudansvaret för många områden i samhället, som tidigare har skötts av företag och andra som verkar på marknader eller i frivillig form genom samhällets olika gemenskaper. Det offentliga har inte bara tagit på sig huvudansvaret utan ofta dessutom ansvaret för att själv bedriva verk- samheten i egen regi. Det offentliga har trängt undan stora delar av det övriga samhället. Detta innebär att det har blivit mer av offentlig verksamhet och mindre av marknader och frivilliga sammanslutningar, mindre av valfrihet, mindre av konkurrens, mindre av alternativ samt färre möjlighe- ter att påverka sitt eget liv och att ta eget personligt ansvar. Det har i sin tur medfört att möjligheterna för Sveriges ekonomi att växa har blivit mindre, samtidigt som människors trygghet har minskat. Det enda som har ökat är skatterna. Sammantaget innebär det en trefaldig social och ekonomisk nedrustning. Inför valet 1994 utlovade Socialdemokraterna att arbetslösheten skulle sjunka till fem procent, om de fick möjlighet att regera. Vallöftet väckte naturligtvis hos många människor en stark förhoppning om ett riktigt jobb och därmed ökad trygghet. Nu ser vi re- sultatet: arbetslösheten stiger, och otryggheten ökar. För någon vecka sedan sammanträffade Blekinge- bänkens riksdagsledamöter med företagare inom SAF-gruppen i länet. De var samfällt kritiska mot den företagsfientliga politik som för närvarande bedrivs. Den förlängda sjukperioden, försämringen när det gäller momsredovisningen, den höga skatten på arbe- te, den förtida kärnkraftsavvecklingen, arbets- rättslagstiftningen och arbetstidsregleringen är några av de hinder som motverkar tillväxten och därmed förutsättningarna för nya jobb. Vill Socialdemokraterna vara med om att forma ett välfärdssamhälle? Det finns för närvarande inget som talar för att de vill stärka de enskilda människor- nas möjligheter att leva på sin lön och därmed öka deras möjligheter att bestämma över sin vardag. Det betyder att de enskilda människorna i ännu högre grad kommer att vara beroende av politiska beslut. Det betyder att även den person som är i behov av social- bidrag får betala skatt till stat och kommun, som i genomsnitt uppgår till ett lika stort belopp som erhål- let bidrag. Tyvärr finns det heller inga tecken som tyder på att Socialdemokraterna lyssnar på företagarnas krav på ett bättre företagarklimat. De starka kraven på en förlängd sjukperiod och sänkta skatter och avgifter, som nästan dagligen upprepas från företagarhåll, lyssnar man uppenbarligen inte på. Detta är oroande. I landshövdingeuppdraget till regeringen talas det om nya företagsstöd, i alla fall i mitt hemlän. Mina farhå- gor om denna utveckling av politiken förstärks av att småföretagardelegationens första förslag utmynnar i en jämnare spridning av utbetalningar av barnbidrag, a-kassa och sjukpeng för att gynna detaljhandeln i stället för ett tillmötesgående av företagarnas krav på sänkta skatter och avgifter. För att stärka den enskilde individen är det enligt min och Moderaternas uppfattning viktigt att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagarna, så att allt- fler kan leva på lönen efter skatt. Det kan ju inte vara rimligt att en trebarnsfamilj, vars inkomster uppgår till 25 000 kronor per månad, är berättigad till soci- albidrag. Är det inte moraliskt förkastligt att ta ut så höga skatter att alltfler människor skall behöva bli beroen- de av socialbidrag? 0274590687101 N 2010-01-01 00:00:00 215812 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0953/#anf202