<anforande>
<dok_hangar_id>2348959</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:49 Torsdagen den 19 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kulturpolitik, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>98EFFC8A-A2EB-4559-87B8-BCF7BFCC2483</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>ÅKE GUSTAVSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vidhåller att detta i stor utsträck-
ning mer är en byråkratisk fråga än en fråga om hur
mycket pengar som går till t.ex. nationalscenerna.
Man kan säga att hyra måste vi ändå ha och därför
skall den betalas på ett annat sätt. Men då sker mot-
svarande minskning av anslaget i det här fallet. Man
kan också säga att skådespelare måste vi ändå ha. De
skall ha löner, och då kan man betala dem på ett annat
sätt. Men då sker motsvarande minskning av anslaget.
Jag är inte säker på att den viktigaste diskussionen
att föra är vilka tekniska lösningar man skall ha i de
här sammanhangen. Jag vill däremot gärna hålla med
om och understryka att det är viktigt att ha visioner,
både i kulturpolitiken och i den politiska verksamhe-
ten över huvud taget. Vi får väl erkänna att vi som
politiker alltför många gånger hamnar i sifferexercis
och sådana saker som inte är riktigt så stimulerande ur
de synpunkterna.
</anforandetext>
<intressent_id>0794602231002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215177</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0949/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
