2348959 GK0949 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:49 Torsdagen den 19 december 1996/97 49 1996-12-19 00:00:00 Kulturpolitik, m.m. 6E6980B4-22C4-46C1-A075-034C1F3D890E 235 BERIT OSCARSSON (s) s Fru talman! Folkbildningen har en mycket viktig roll i det kunskapslyft som riksdagen har beslutat om. Det är den största satsningen som någonsin gjorts på vuxenutbildning. Kunskapslyftet vänder sig i första hand till arbetslösa och till dem som saknar treårig gymnasieutbildning. Invandrare är en viktig grupp. Många av dem som man vänder sig till i Kunskapslyf- tet är studieovana. De har otillräckliga baskunskaper och har inte studerat på många år. Åtskilliga av dem har kanske dåliga erfarenheter av skolan och saknar det självförtroende som behövs för att kunna klara utbildningen på ett bra sätt. Det skulle vara ett misslyckande om vi inte lyckas nå många i den här gruppen när vi nu gör en stor satsning på vuxenutbildning. Folkhögskolor och stu- dieförbund med sina erfarenheter och sina pedagogis- ka metoder har en given plats om vi skall uppnå målet med Kunskapslyftet. Folkbildningens pedagogiska grundsyn, där man utgår ifrån att varje människa är en resurs och att utbildningen skall utformas utifrån deltagarnas behov, stämmer väl överens med Kun- skapslyftets målsättning om personliga utbildnings- planer. Studieförbunden finns också som ett nätverk över hela landet. Genom sina kopplingar till folkrörelser och sitt breda utbud har studiecirkeln större möjlighe- ter än någon annan utbildningsanordnare att nå alla samhällsgrupper och framför allt de lågutbildade. Det visar inte minst den verksamhet studieförbunden i dag bedriver bland arbetslösa, där ca 100 000 personer deltar. Ungefär 80 % av dem är personer som saknar gymnasiekompetens. Många folkhögskolor har också anknytning till folkrörelser och olika organisationer. Folkhögskolor- na har också lång erfarenhet av verksamhet bland arbetslösa. Folkhögskolans form och arbetssätt har visat sig allt attraktivare för inte minst äldre och kort- tidsutbildade. Jag hälsar med glädje riksdagens beslut om de 45 miljoner kronor som gör det möjligt för studieförbun- den att fortsätta verksamheten för arbetslösa under våren 1997, tills Kunskapslyftet startar den 1 juni 1997 - detta sagt som svar på Ewa Larssons fråga om de 45 miljonerna. Jag vill understryka vad utskottet skriver: Om det efter viss tid visar sig att folkbildningen inte anlitas på det sätt som är meningen, förutsätts Kunskapslyfts- kommittén agera, t.ex. när det gäller fördelningen av medel mellan folkbildningen och kommunerna. Kommunerna har huvudansvaret för Kunskapslyf- tet. Det är nödvändigt att kommunerna etablerar ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och folkbildningen. Tillsammans med dem skall man utveckla nya former för uppsökande verksamhet för att kartlägga individens utbildningsbehov och under- söka vilka kunskaper och vilken kompetens som be- hövs för framtida jobb. För att de skall klara detta har man anvisat 40 miljoner kronor som skall gå till utbildningsinsatser inom - som flera redan har nämnt - LO, TCO, SACO, Sveriges Fiskares riksförbund, Lantbrukarnas riksförbund och Företagarnas riksorganisation. Det här ogillas av flera partier. Vi har här hört att man är upprörd över det här förslaget. Men det handlar om att ta reda på vilka behov de lågutbildade har och att inventera vilka behov som näringslivet ute i kommu- nerna har av kompetens för framtida jobb. Och det är där som folkbildning, de fackliga organisationerna och näringslivets företrädare behövs för att man skall kunna klara Kunskapslyftet på ett så bra sätt som möjligt. Det handlar alltså inte om att gynna facket, som bl.a. Lars Hjertén påstod. Det handlar om att stärka folkbildningens och de olika parternas viktiga roll i Kunskapslyftet. Det hävdas också att de 40 miljonerna hellre bor- de läggas på det ordinarie anslaget till folkbildningen. Man hänvisar bl.a. till de nedskärningar som där har gjorts. Jag är den första att beklaga nedskärningarna. I den nödvändiga budgetsaneringen har också folk- bildningen fått ta sin del. Det hade naturligtvis varit bra om vi hade kunnat göra ett undantag för folkbild- ningen, men det har inte varit möjligt. Jag tycker att det är bra att vi genom det här an- slaget nu starkare kan slå fast Kunskapslyftets stora betydelse. De partier som vill använda de 40 miljo- nerna i den ordinarie folkbildningen får trösta sig med att pengarna fyller ett viktigt syfte. De kan också trösta sig med att Moderaterna inte har fått majoritet för sin linje. Moderaterna säger nej till förslaget om 40 miljoner och vill dessutom minska anslaget till folkbildningen med 160 miljoner, dvs. en minskning med totalt 200 miljoner kronor. Fru talman! Utbildning är grundläggande för med- borgarna och för samhällets utveckling. Men vi behö- ver inte bara utbildning utan också bildning. Det är därför glädjande att utskottet har lagt fast ytterligare ett nationellt mål för kulturpolitiken, nämligen att främja bildningssträvandena. Bildning är viktigt både för individen och för samhället. Utbildning ger människor färdighet, medan endast folkbildning kan ge människor värdighet. Så formule- rade folkbildaren Gunnar Hirdman det en gång. Folkbildningens roll i att medverka till den önska- de samhällsutvecklingen kan inte överskattas. Männi- skor kommer samman och stärker varandra, och olika åsikter bryts mot varandra i samtal. Det leder till ökad förståelse för vad olika intresseinriktningar kan vilja. Folkbildningen ger ett fritt kunskapssökande och uppmuntrar till kritiskt granskande, inte minst viktigt i det mediebrus som vi i dag har. Informationen strömmar, och bearbetning behövs om den skall bli till kunskap och därmed möjlig att hantera. Folkbildningen har många mötesplatser i hela lan- det för människor med olika bakgrund. I folkbild- ningen ges utrymme för kulturupplevelser, och där skapas förutsättningar för människor att tillsammans med andra utveckla sitt eget skapande. Demokratin har byggts upp och bygger även i dag på folkbildning och folkrörelser. Folkhögskolor och studieförbund gör viktiga insatser i demokratiuppbyggnaden i vårt närområde. Kanske är detta bland det viktigaste vi kan satsa på för att stödja folk i länder som är mitt i sitt uppbyggningsarbete. Visst hade det varit bra om vi i kulturpropositio- nen också hade behandlat folkbildningens roll i ett större kultursammanhang än vad vi har gjort. Från regeringens sida har man dock aviserat att man skall återkomma och då också sätta in folkbildningens roll i det sammanhanget, och vi får då tillfälle att diskutera mera. Jag ser fram emot en mer uttömmande behand- ling av folkbildningen under nästa år. Med det här, fru talman, yrkar jag bifall till de hemställanspunkter i kulturutskottets betänkande som berör folkbildningen. 0144891150008 N 2010-01-01 00:00:00 215383 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0949/#anf235