2348959 GK0949 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:49 Torsdagen den 19 december 1996/97 49 1996-12-19 00:00:00 Kulturpolitik, m.m. 46C57251-3D0F-42DD-9587-9C9926C0DEA9 2 ELISABETH FLEETWOOD (m) m Fru talman! Det är med tillfredsställelse jag kon- staterar att kulturministern befinner sig i kammaren i dag. Annorlunda har ju tidigare försports, varför jag hoppas att kulturministern kommer att övervara da- gens debatt och svara på de frågor som vi från flera håll har att ställa till henne. Låt mig först konstatera att ett enigt utskott finner det olyckligt att budget- och kulturpropositioner har lagts fram samtidigt. Det har avgjort försvårat utskott- sarbetet, som måst ske under ytterst begränsad tid. En av huvudtankarna bakom budgetreformen var dock att höstens arbete skulle koncentreras på budgetproposi- tionen, medan riktlinjer och lagstiftningspropositioner skulle behandlas under resten av året. Ansvaret för att otillräckligt med tid ställts till förfogande åvilar rege- ringen. Moderata samlingspartiets kulturpolitik syftar till kulturell mångfald och möjlighet för den enskilda människan att välja i ett kulturutbud av hög kvalitet. 75 % av de medel som satsas på kultur kommer från de enskilda människorna. Stat, kommun och landsting står tillsammans för 75 %. Kulturpolitikens uppgift är enligt vår syn att främja kvaliteten i utbudet, inte styra till vissa områden för att binda människor till sig. Kulturen har ett värde i sig, ett värde som kopplas till den enskildes val. Trots att 75 % av medlen kommer från enskilda människor är samhällets satsningar viktiga, avgörande för vissa kulturinstitutioner. Fru talman! Jag vill redan nu yrka bifall till den moderata reservationen nr 1. Vi moderater står givet- vis bakom alla de reservationer där vi finns med, men för tids vinnande kommer vi inte att yrka bifall till mer än reservation 1. I den statliga utredningen Kulturpolitikens inrikt- ning, som ligger till grund för propositionen, presen- terar en enig utredning förslag till nya kulturpolitiska mål. Som portalmening föreslog utredningen enigt följande: "Kulturen ger människan glädje, insikter, många uttrycksmöjligheter och ett rikare liv." Följande mål enades vi sedan om: - värna yttrandefriheten och ge reella yttrandemöj- ligheter, - verka för delaktighet och stimulera eget skapande, - främja konstnärligt förnyelse och kvalitet, - ta ansvar för kulturarven och främja ett positivt bruk av dem, - ge kulturen förutsättningar för att vara en dyna- misk, utmanande och obunden kraft i samhället. Tyvärr försvann den uttrycksfulla och positiva portalmeningen i propositionen. Detta innebar en försvagning enligt vårt sätt att se och visar enbart på politisk klåfingrighet och återställarlusta. Även i övrigt har utredningens eniga förslag änd- rats. Den viktigaste återställaren här utgörs av återin- förandet av formuleringen att "motverka kommersia- lismens negativa verkningar". En viss förbättring av propositionsförslaget har majoriteten faktiskt åstad- kommit, men vi moderater kan inte bifalla formule- ringen "de negativa verkningarna av kommersialis- men". Dessa är värdeord som ofta används på ett felaktigt sätt. Vad är kommersiellt? Jo, så bra att det betalar sig självt på en öppen marknad. Att vara kommersialiserat, dvs. tillkommet enbart för att tjäna pengar, är däremot något helt annat. Normal affärs- verksamhet i sig är varken ond eller god. Den förut- sätter en säljare och en köpare. Om inte båda är nöjda blir det ingen affär. Med ökade internationella kontakter bl.a. genom vårt medlemskap i FN, EU och Europarådet får de svenska kulturarven särskild betydelse för oss och blir en fast förankrad grund när impulser och mönster från omvärlden når oss. Vi moderater menar att alla i vårt land skall kunna utöva sin kultur så länge den inte står i strid med grundläggande värderingar i vårt samhälle. Fru talman! Museifrågorna har i stort kommit på Jan Backmans lott, varför jag kommer att inskränka mig till att tala om den beramade museiflytten från Stockholm. Under mina snart 18 år i denna kammare har jag aldrig konfronterats med ett så bristfälligt underbyggt förslag från regeringen. Det i vår grundlag inskrivna beredningstvånget har inte uppfyllts. Infor- mation från berörda institutioner har inte inhämtats. Utskottets krav på fullödighet i förslaget, som ligger till grund för vårt arbete, har inte uppfyllts. Vi har därför anmält frågan till konstitutionsutskottet för granskning. Någon gång i maj får vi se resultatet. Flyttas, flyttas ej. Flyttas, flyttas ej. Informationen från kulturministern har varit högst svävande. Hon har talat om en idé. En osmält idé, skulle jag vilja säga. Men efter en idé bygger utskottet inte ett betänkande, fattar inte riksdagen ett beslut. Beskeden från Ulvskog har varierat från medium till medium, från dag till dag. Inte fick jag något svar från kulturministern på min fråga vid torsdagsfrågestunden hur det kunde komma sig att just de sidor som rörde denna fråga hade försvunnit när propositionen gick ut till institu- tioner för delning. Kanske jag kan få svar på den här och nu av Marita Ulvskog. Såvitt jag blivit rätt under- rättad har respektive museichefer aldrig tidigare upp- levt att sidor blivit urrivna. I det förslag till skrivningen som den 7 oktober la- des fram av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stod att "betydande delar av den berörda museiverk- samheten skall vara kvar". Vad innebär betydande delar? Är det 50, 40 eller 30 %? Jag vet inte, ingen vet. Organisationskommittén skulle få i uppdrag att se hur museilokalerna i Stockholm skall disponeras. Vad innebär disponeras? Hur? Vad? Vilka skall vara kvar och vilka försvinner? Så sent som i går fick jag i min hand ett press- meddelande från den 12 december beträffande orga- nisationskommitténs direktiv. Samma formuleringar om betydande delar och disposition av museilokaler återfinns i detta. Jag kan således bara konstatera att hotet mot Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet, Folkens Museum Etnografiska kvarstår. Socialdemo- kraternas och Vänsterpartiets företrädare må sedan försöka mörklägga fakta så mycket som de förmår. Samarbetet med Statens konstmuseer, vilket avse- värt sänker kostnaden för Östasiatiska museet, med Stockholms universitet, med Historiska museet och med forskning, såväl inom som utom landet, lider stor skada. Museiutredningens ordförande, socialdemokra- ten Bengt Säve-Söderbergh förskräcktes inför idén och trodde sig, enligt tidningarna, se en kostnad på uppemot miljarden innan förslaget eventuellt hade förts i hamn. Var tar man dessa pengar ifrån? Jag skulle vilja säga till kulturministern: Tänk om! Det är inte för sent. Däremot vill jag säga att ett enigt utskott stöder pengar till Etnografiska museet i Göteborg. För att ytterligare bidra till mångfalden i kulturut- budet har vi föreslagit vad vi kallar en dubblerings- fond för kulturella ändamål. Statligt stöd skall utgå med samma belopp som enskilda institutioner, dona- torer, testamentsgivare och gåvogivare har bidragit med - därav benämningen dubbleringsfond. I inled- ningsskedet föreslår vi 100 miljoner från statens sida. Väsentligt är naturligtvis att fonden inte skall bi- dra till verksamheter som erhåller offentligt stöd. Fondens ändamål skall vara nyskapande och skapa pluralism. Sökande kan vara såväl enskilda konstnärer som institutioner, föreningar m.fl. För bara några år sedan var såväl Socialdemokra- terna som Vänsterpartiet ytterst negativa inför spons- ring för kulturändamål. Näringslivets medverkan i kulturevenemang misstänkliggjordes, tyvärr. Man befarade i onödan, tycker jag, företagens intrång i det fria skapandet. Men synen på sponsring har förändrats allteftersom resurserna i samhället har minskat, och det välkomnar vi. Socialismens inställning till företagande står tydli- gen inför en omvandling. Ibland vill man t.o.m. fram- stå som de medelstora och små företagens speciella beskyddare. Det låter bra men klingar dock falskt i mina öron. Att tjäna pengar är ju fortfarande miss- tänkt. Men hur i all världen skall man kunna håll liv i ett företag och skapa arbetstillfällen utan att tjäna pengar? Problemen med sponsring nu är dock inte, som många tror, skattelagstiftningen i sig. Nej, det är sna- rare tolkningen av skattereglerna från myndigheternas sida som är oklar. I en interpellationsdebatt för någon månad sedan var skatteminister Östros och jag eniga om detta. Jag förutsätter att skatteministern har vid- tagit eller kommer att vidta åtgärder för att förbättra tolkningskunskaperna på myndighetshåll. Tillsammans med Folkpartiet har vi en reservation beträffande stiftelsen Framtidens kultur, som är en självständig juridisk person med syfte att främja ett vitalt kulturliv i Sverige. Inkomna bidragsansökningar prövas av minst två instanser. Vid bedömningen med- verkar t.ex. Kulturrådet, Riksarkivet och Riksantik- varieämbetet. Men väsentligt är, fru talman, att med- len inte går till sådant som inte ryms inom vederbö- rande myndigheters budgetar. Framtidens kultur har nu verkat i två år. Det är med glädje jag kan konstatera att den tycks gå fri från den klåfingrighet som har drabbat övriga stiftelser, bildade av löntagarfondspengar. Detta kanske vi skall tacka Carl Thams frånvaro på området för. Just i dagarna beslutar stiftelsen om bidrag i stor- leksordningen 80 miljoner kronor och är således den kraftfulla fria resurs för de som arbetar med konstnär- ligt skapande och som avsågs av de borgerliga parti- erna och regeringen vid bildandet. Särskilt bör beto- nas att det inte minst är ungdomar som får del av dessa medel. Fru talman! 1995 stiftades Kulturarv utan gränser, en stiftelse med rötter i den tragiska konflikten på Balkan. Inititivtagare är förra riksantikvarien Marga- reta Biörnstad och beskyddare är Prinsessan Christi- na, fru Magnusson. Syftet är att skapa opinion och engagemang för ett gemensamt mänskligt kulturarv och att medverka till bevarandet av kulturegendom i områden som drabbas av konflikter, katastrofer eller hot av annat slag. Jag skall citera en av stiftelsens programskrifter: "Att rasera kulturbyggnader är bara ett annat sätt att skada människor." Vi minns alla bron i Mostar och dess betydelse för människorna där. Kulturarv utan gränser är värd all uppmärksamhet. Till slut, fru talman, ett par ord om kulturhuvud- stadsåret 1998, som förhoppningsvis skall bli ett år då Stockholms och hela landets kultur skall visa hela omvärlden vad vår gemensamma svenska kultur är och vad den står för. Denna för hela landet gemen- samma inriktning kommer att främja samverkan mel- lan huvudstaden och övriga landet långt efter 1998. Den i många sammanhang diskuterade stockholmsfi- entligheten minskar förhoppningsvis. Stockholm är allas vår huvudstad. Samtidigt bör denna uppmärksamhet också kunna bidra till bättre marknadsföring av svenskt kunnande och svenska produkter. Arbetet med planeringen följer, enligt vad jag har förstått, den uppgjorda pla- neringen. Det är bara att önska alla som deltar lycka till. Tack, fru talman! 0200426688007 N 2010-01-01 00:00:00 215151 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0949/#anf2