2348959 GK0949 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:49 Torsdagen den 19 december 1996/97 49 1996-12-19 00:00:00 Kulturpolitik, m.m. 05D9EA31-F781-4285-8F49-0613981BA0A5 14 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Ledamöter! Åhörare! Jag kommer att korta mina övriga anföranden i dag och väljer att utöka det här ett par minuter, eftersom vi har minis- tern här i kammaren under den första halvan av da- gen. Kulturen, vår inre odling och tillväxt - här gestal- tas grunder och demokratins livsideal. Genom sin fria karaktär verkar kulturen för såväl förändring av det förflutna och förändring i dag som för en möjlighet till bearbetning av det förflutna. När vi forskar om äldre kulturer bedömer vi deras status genom de konstföremål som har åstadkommits, husens arkitektur, formgivning samt samhällets socia- la struktur. Så kommer också andra att bedöma oss. Vi ledamöter här i kammaren visar genom våra eko- nomiska prioriteringar hur värdefullt vi anser det vara med just kulturell tillväxt. I dag utgår endast en mycket blygsam summa till kultur över hela landet. Av den totala omslutningen på 7,1 miljarder kronor utgår 2,3 miljarder till folkbild- ning och 480 miljoner till idrott. Av stödet till de stora nationella institutionerna avgår cirka halva be- loppet till att betala hyra för de nationalmonument de är verksamma i. Miljöpartiets huvudkritik mot Kulturutredningen, kulturpropositionen och nu det betänkande vi har att ta ställning till är att det här bedrivs ett nollsum- mespel. 20 års kulturpolitik har nu utvärderats, dock efter det att Kulturutredningen har lagt fram sitt för- slag till kulturpolitik. Utvärderingen blev alltså klar efter utredningen. Det som föreslås är mest en omför- delning av medel. Jag yrkar därför bifall till reserva- tion 7, mom. 9, i vilken Miljöpartiet vill att riksdagen ger regeringen till känna att stödet till kulturen suc- cessivt bör öka. Att inte ge löne- och kostnadsutvecklingskompen- sation är också ett sätt att spara. Vi ledamöter behöver inte rationalisera bort en tredjedel av oss för att få 2 000 kr mer i månaden, men det sker nu på landets nationella, regionala och lokala institutioner. Med det yrkar jag också bifall till vår motion 52, mom. 110. Där ger Miljöpartiet löne- och kostnadsutvecklings- kompensation till Dramaten om 5 miljoner kronor för att man inte skall behöva skicka anställda på teatern rakt ut i arbetslösheten och därmed belasta AMS budget. Jag anser dessutom att de medel som rege- ringen har beviljat Kungliga Operan och Dramatiska Teatern om 5 miljoner kronor vardera för att de skall få råd att avveckla sina anställda i stället skall gå till att behålla och utveckla de anställda. Med det vill jag också betona att jag inte ställer upp på skrivningen i betänkandet om att "kostymen måste minskas". Däremot yrkar jag bifall till Folkpartiets och Mil- jöpartiets gemensamma reservation nr 19, mom. 34, om en teaterutredning. I den reservationen tar vi bl.a. upp att kostnadsutvecklingen för alla teatrar har varit snabbare än inom andra områden. Jag återkommer till detta senare i debatten, under teateravsnittet. Miljöpartiet vill också ge en fanfar till Kultur- utredningen, det med anledning av kapitlet om arki- tektur. Man skriver där att vi påverkas av den miljö vi befinner oss i, och så står det nu också i propositio- nen. Tänk om den insikten hade funnits under miljon- programmets dagar och de dagar då landets stadskär- nor revs! Men det är aldrig för sent. Fru talman! Under två veckors tid har utskottet träffat ett fyrtiotal olika organisationer och företrädare för institutioner över hela Sverige. Jag önskar verkli- gen att vi hade haft bättre ekonomiska möjligheter att ta hänsyn till mer av all den information som givits oss då vi har fått ta del av hela Kultursveriges ex- pressiva tankar, idéer och pågående utveckling. En sak kan vi i alla fall i dag lägga på hyllan för mognad och möjligen också för förändring av karak- tär. Det är förslaget om tidsbegränsade, riktade bi- drag. Det finns en stark skepsis, kritik och oro för avskedande och avvecklande av pågående mycket lyckade samarbetsprojekt om förslaget genomförs nu. Företrädare för länsteatrar, länsmusiken och länsmu- seer uttrycker precis samma farhågor. Det är den mycket svåra ekonomiska situationen vid hela landets olika kulturinstitutioner, och därmed också för landets kulturarbetare, där utebliven lönekompensation är en viktig faktor, som medför att den pågående utveck- lingen och det samarbete som sker i landet i dag helt riskerar att slås sönder, och det var väl ändå inte me- ningen när förslaget arbetades fram. Jag menar att verkligheten har sprungit ikapp för- slaget. Om förändringar i bidragsstrukturen ändå skall genomföras, bör de genomföras när det finns ett re- formutrymme. Nu blir det som ett sparbeting, efter- som omfördelningen av det totala statsbidragets regi- onala dans-, teater- och musikinstitutioner och regio- nala museer lett till ett tidsbegränsat, riktat bidrag inom ramen för de tillgängliga medlen. Med detta yrkar jag också bifall till reservation 18, mom. 32. Rent generellt kan det sägas att det inte blir något sparbeting, eftersom man kan söka till det ändamål som regeringen nu föreslår skall extraprioriteras och man då får tillbaka pengarna. Men genom att att detta genomförs samtidigt som det inte tillskjuts extra me- del - det finns ju redan i dag möjlighet att söka extra medel hos Kulturrådet - blir det, som jag i dag ser det, ett rent sparbeting. Fru talman! Jag och Miljöpartiet menar att kultu- rens betydelse ökar i en tid av stora förändringar, och det må gälla förändringar som uppstår i samband med det traditionella industrisamhällets upplösning med ändrade sociala villkor eller som följd av globala förskjutningar. Kulturen är vår vägvisare och färjelots över flo- den. Kulturen hjälper oss att bearbeta konflikter, inre som yttre, att reflektera och ta språnget ut i det okända Kulturen är människors sätt att bekräfta sin identi- tet och självrespekt. Om vi här i riksdagen inte bara med ord utan ock- så med konkreta ekonomiska handlingar visar landets kommuner att vi ökar anslaget till kulturen, blir vi förebilder. Kommunens politiker kan då få det lättare i sitt val mellan en musikskola, en kulturskola, en parkeringsplats eller ett köpcenter. Eftersom Miljöpartiet inte har någon egen sedel- press, hoppas vi att vi tillsammans med andra partier, av typen regerande partier, kan fördela om medel från andra utgiftsområden till nästa års budget. Eftersom den vägen inte har varit framkomlig i årets budget, har vi valt att omprioritera medel inom utgiftsområde 17 och i viss mån också inom utgiftsområde 16 Ut- bildning och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad. Inom området kultur har anslaget till folkbildning minskats med 40 miljoner kronor. Pengarna är avsed- da att gå till de stora fackliga organisationerna LO, TCO, SACO, LRF, Sveriges Fiskares Riksförbund och Företagarnas Riksorganisation för uppsökande verksamhet bland arbetslösa och skall mixas ihop med vuxenutbildningssatsningar. Miljöpartiet menar att om fackföreningsrörelsen vill arbeta med uppsökande verksamhet, kan den göra det med egna medel. LO kan t.ex. avsätta de 20 miljoner kronor som man an- nars ger till socialdemokraternas valrörelse, i stället till uppsökeri bland arbetslösa. Annars har vi ju ett utbildningsutskott och ett ar- betsmarknadsutskott. Detta mischmasch skall nu be- kostas ur kulturutskottets mycket marginella budget, medan arbetsmarknadsutskottet, inte kulturutskottet, bedömer och förmedlar medel till kulturarbetare. Vi har svårt att acceptera denna tågordning. Jag åter- kommer till det under block 4, när vi skall prata om konstnärernas ekonomiska villkor. Miljöpartiet tillför också pengar till folkbildning- en. Vi har föreslagit att de medel som inte tagits i anspråk av komvux för utbildning av arbetslösa skall användas inom folkbildningen, förmedlade via folk- högskolor och studieförbund, för samma ändamål. Dessa har köer och efterfrågar i dag mer, och de har kapacitet för att få ut denna utbildning. Så tillbaka till de 40 miljoner som Socialdemokra- terna och Centern ger till facken. Miljöpartiet vill i stället använda de pengarna till mer kultur. Det lokala arrangörsstödet förstärker vi redan i år med 4 miljoner kronor. Detta betyder oerhört mycket för en utveck- ling av ett mer allsidigt och lokalt förankrat musikut- bud över hela landet. Vi kommer även aktivt att fort- sätta att agera mot regeringens tankar på att övervältra kostnaderna för länsmusiken på landstingen. Det gemensamma avtalet går att säga upp men kan inte ensidigt brytas. Dagens mycket svåra ekonomiska situation för landets landsting, där sjukvården i vissa fall inte kan klaras på ett anständigt sätt, medför enligt Miljöpar- tiet att ett delat ekonomiskt ansvar för länsmusiken bör anstå. Om regeringens ekonomiska planer för 1998 skulle gå igenom i riksdagen, riskerar länsmusi- ken att halveras och 2 000 musiker att få gå ut i ar- betslöshet, samtidigt som 40 miljoner skall gå till fackligt uppsökande verksamhet bland arbetslösa. Hur har Centern kunnat gå med på något så galet? Satsa pengarna på musik i stället! Och varför kan inte utskottet stödja mp:s förslag om ytterligare 1 miljon kronor till forskningsnätverket Mimers verksamhet? Det talas i propositionen så mycket om eldsjälar och nätverk. För att ha en folk- bildningsforskning av hög kvalitet behövs det mer pengar. Den svenska folkbildningsidén är ju helt världsunik. Fru talman! Jag och Miljöpartiet avser också att stödja landets kollektivverkstäder med 5 miljoner kronor. Vi återkommer med ett mer detaljerat anfö- rande senare i den här debatten. Förutom den ekonomiska satsningen på 3,7 miljo- ner kronor till Göteborgs etnografiska museum, som hela utskottet står bakom, vill Miljöpartiet att det för projekteringsstart av ett nationellt kvinnomuseum och ett filmmuseum avsätts 5 miljoner kronor till vartdera projektet, vilket jag återkommer till senare under block 5. Med sorg i hjärtat kan jag dock konstatera att den överenskommelse med Socialdemokraterna som Vänstern så stolt talar om, avseende att tre olika mu- seer skall få en ny central administration i Göteborg, inte har förändrats. Det är propositionsförslaget som gäller. I det pressmeddelande som kulturministern skick- ade ut den 12 december säger hon så här: "Övertonerna i de senaste månadernas debatt har inte kunnat ta död på idén om ett nytt tvärvetenskapligt och öppet museum." Vem har velat ta död på det? Jag har inte hört att någon har velat ta död på det. Jag har bara hört att folk har tyckt att det här är en jättebra idé. Det är fel skrivet. Alla är positiva. Vi i Miljöpartiet säger "utredning först" för att få kontroll på finansieringen. Som det nu är skrivet skall finansieringen ske inom museianslaget, och då undrar vi vilka museer som skall läggas ned eller få minska- de anslag. Det vill vi ha reda på först. Alltså utredning först! Det heter vidare i pressmeddelandet: "De förslag som förs fram i kulturpropositionen har accepterats fullt ut." Då undrar jag vad det är för överenskommel- se som Vänstern talar om. Det står ingenting om Vänstern här. Vad är det som ni har vunnit? Det var sorgligt. Svenskt kulturliv håller på att förändras på ett smygande sätt. Jag noterar att kulturministern när kulturpropositionen presenterades sade att hon egent- ligen inte tycker om sponsring. Men verkligheten säger oss att vi får vara glada för att allt fler sponsorer i dag väljer just kultursponsring för sin reklam, efter- som en del av svenskt kulturliv i dag helt eller delvis får förlita sig på sponsring. Annars skulle t.ex. inte några utställningar bli producerade på Nationalmuse- um. Museets statliga anslag går åt till att täcka hy- res- och personalkostnader. Inga föreställningar skulle spelas på världens äldsta teater, Drottningsholms slottsteater, det skulle inte bli någon opera i Göteborg, inte någon Musik vid Siljan, inte någon Falu musik- festival osv. Jag anser det dock vara synnerligen olämpligt när företag som Shell höjer sitt anseende genom att sponsra en statlig kulturskatt. Därför vill nu Miljö- partiet att det införs generella moraliska, etiska och estetiska regler för kultursponsring, som stöd för institutioner och organisationer som i dag får förlita sig på medfinansiärer i form av sponsorer. Dagens sponsringsregler är anpassade till de förhållanden som råder för idrottssponsring. Samma regler för expone- ring av företagen kan inte gälla för kulturen. Lagtex- ten behöver därför förtydligas. Det går inte att likstäl- la en teaterscen med en hockeyrink. När det gäller pengar till icke statliga lokaler anser vi att regeringens förslag om ett anslag om 10 miljo- ner kronor måste vara ett misstag. De pengarna räcker ju inte ens till att täcka de renoveringsbeslut som redan är tagna, om de skall bli klara under det här budgetåret. Och vi kan inte bevilja en enda krona till för några nya renoveringar - inga nya beslut och inga nya projekt. Miljöpartiet avsätter i stället 15 miljoner kronor extra under budgetperioden och hoppas att regeringen kommer tillbaka med besked. Kulturutredningen gjorde en kulturpolitisk bedömning, och vi fann att dessa medel hade använts på ett väldigt positivt sätt. Vi föreslog att begreppet skulle utökas till att innefat- ta även biografer. I kulturpropositionen skriver också regeringen att medlen har haft en avgörande betydelse för regionala och lokala satsningar på kultur. De skall bedrivas med nuvarande inriktning, står det. Regeringen hänvisar till budgeten för 1997, men när den så kommer finns inte ens pengar till redan beviljade satsningar. Det här kan inte vara sant! Jag slutar här och återkommer senare i debatten. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 215163 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0949/#anf14